Värre är det med storebror, 2 år. I går kväll var det återigen supersvårt att få honom att somna. Han hade varit hos farmor och farfar hela dagen och de hade varit och köpt gran och klätt den. Detta var tydligen riktigt stort för honom för han pratade om detta hela kvällen. Jag märker att det är mycket som pågår i hans lilla huvud, han pratar väldigt mycket och vill berätta om saker som har hänt och om vad han har gjort under dagen. Det är ungefär som att han inte kan komma till ro om han inte får berätta.
När han väl fått berätta så kom han till slut till ro, men då vill han suga på mitt finger. Får han inte suga på mitt (eller pappas) finger när han ska sova så somnar han inte. Detta hänger i sen BB då de sa att vi skulle stoppa in ett finger när han behövde lugnas... Och det funkar ju, men vi borde slutat för länge länge sen!!
Jag vet att det går att vänja av honom vid detta och han kan somna själv, men jag måste få tips och stöd. Hur gör jag med honom?
Vi kan inte återinföra spjälsängen för han har aldrig sovit i den... 
Så de kvällar när jag lagt honom och gått innan han somnat så promenerar han helt sonika upp och ger sig inte förrän jag kommer tillbaka. Det går ju inte att buffa killen, bara ramsa räcker ju inte om han inte stannar i sängen. Snälla hjälp oss! Till julen (min man är ledig då) ska han lära sig att sova själv!! 
Det är så skönt att ni finns!
Nu mer räcker det med nej och ramsa för att han ska hållas i sängen, och protesterna blir kortare för var dag, så det funkar iallafall 
Storasyster somnade med en av oss i en stor säng i sitt rum (mamma/pappa) fram till för 2 månader sedan. Då började vi så smått med att inte ligga bredvid, bara sitta. Sen inte hålla i håret mitt (som är hennes napp) utan bara hålla i fingret. Sen inte hålla alls, utan bara sjunga. Sen har hon flyttat till sin lilla säng (en växa säng, ombonad sådan). Där somnade hon bra när man satt bredvid och sen gick det även bra när pappa sa att "nu måste jag gå och diska" etc. Hon ropade ibland med då kom vi och t.ex gjorde det hon bad om (vill ha snuttefilten, nallen...) och gick vi igen och sen somnade hon av sig självt. 
Tre veckor ungefär funkade det, men nu kommer hon uppspringande massor med gånger varje kväll när pappa lägger henne och sen slutar det ofta med att han sätter sig bredvid igen tills hon somnar. (så nu har hon väl lärt sig det). 
av att höra henne bli så upprörd när pappa sa att han ska sitta utanför på stolen som mamma brukar göra. Samtidigt förstod jag att det nog blir lätt att åtgärda eftersom det funkar så bra när jag gör det. Det är ju bara att - med en attityd av självklarhet - helt enkelt bestämma att såhär gör vi från och med NU. 
Hon började med en massa trix och ville byta blöja, gå upp och bajsa, ropade på mamma, mamma, mamma mm. Pappa sa att mamma var upptagen men kommer snart när hon blir klar (vi bestämde att jag skulle byta med honom för vi hade inte riktigt hunnit snacka igenom hur han skulle göra så det blev lite tveksamt inför henne). Till saken hör att han har lagt henne nästan varje kväll de senaste månaderna, så hon är inte extrem-mammig på något sätt. Det var väldigt tydligt att hon helt enkelt var osäker/protesterade när det kom något nytt som hon inte varit med om.