Hej
Så härligt ni verkar ha det i USA, Tina
Som vanligt var det ett tag sen jag var här inne och det tar ju tid att läsa ikapp sig...
Nu är det andra veckan jag är inne på, på min föräldraledighet och jag bara NJUTER
...
Vi har inte gjort något särskilt utan bara tagit det lugnt och bara varit.
Nu går äntligen tösen helt själv och mer stabilt än för en månad sen och det underlättar ju allt
Lekplatsen och köra vagnen är det klart populäraste och det blir det nästan varje dag.
Har studerat andra föräldrar på lekplatserna och blir så irriterad på folk som hela tiden ska "servera" sina barn allt. Jag sätter mig på en plats och sen får tösen antingen hämta mig eller ropa på mig när hon vill något. Förra veckan satt jag still i 30 minuter
utan att tösen ville ha min hjälp.
Hon älskar att gunga men denna gång kunde vi lämna lekplatsen utan att ha gungat
Jag kanske gör fel men jag vill samtidigt att tösens egna fantasi och bestämmande ska gälla och att det kanske gör henne mer självständig, går sin egen väg
.
Idag har vi haft det fantastiskt
Tösen har inte vågat klättra hela vägen upp till rutschkanan men vill gärna åka den halvvägs (min arma rygg säger ifrån då jag måste lyfta upp henne till halva kanan och släppa henne därifrån...
) Mamma tycker ju att leka på lekplatsen är skitkul
så jag klättrar upp för ställningen och åker några gånger ner från kanan och skrattar gott, vilket resulterar i att tösen nu också klättrar upp för att åka.
När hon väl står däruppe inser jag
att kanan nog är lite för svår för henne då "bulan" mitt i kanan nog kommer få henne att tappa balansen. Men sen gör hon själv det enda rätta... vänder sig om och åker på mage ner med fötterna före
. Hon löste problemet själv och sen var det inte svårt att åka där flera gånger (bara mamma påminde henne om att hon måste vända sig om). Så kul vi hade det
När pappan kom hem på em åkte vi till andra sidan dalen för att gå i skogen och titta på kossorna i hagen. Här är underbart vackert med småvägar där djuren går och betar och har stora ytor att vara på. Här kan vi också gå mitt ibland djuren och det var så roligt att se tösen tillsammans med kossorna, lika nyfikna, och som hon skrattade när dom nosade och slickade på henne
15 kossor i en klunga kan göra vem som helst spak men här har vi en kaxig tjej allt
Det är inte mycket som kan göra henne ledsen eller rädd. Hon är i början alltid avvaktande men sen är det bara full rulle som gäller. Det var så roligt att få se henne så glad och lycklig där vi gick, vår lilla familj, hon njöt, vi njöt och allt var bara så underbart
Och sen är jag så glad över att hon äntligen går och vill gå. Hon bara lullar omkring och vill absolut inte bli buren eller åka vagnen (om hon inte är trött...).
Här har vi inte mycket biltrafik och det gör att jag i lugn och ro kan gå både bakom och framför henne utan att det blir farligt.
Undrar om inte förtrotsen är i antågande (lagom till att jag ska var hemma i 3 månader....
)
Om det inte går hennes väg eller att hon inte får som hon vill (eller att vi inte förstår henne) så kan hon bli så arg och sätta igång att skrika och bära sig åt. Stampa fötterna i golvet och dunka huvudet i golvet hör till vanligheterna och ibland måste jag tyvärr dölja mitt skratt för att inte göra henne generad (hon ser så rolig ut när hon blir så arg
) Dunka huvudet i golvet gör ont i mig och oftast har hon redan gjort det innan jag hinner hejda henne. Avledande manöver sker ofta, men än så länge är det inte så ofta än hon får sina utbrott
Igår fick jag göra en liknande sängdumpning men på köksgolvet istället eftersom det skulle serveras lunch innan middagsvilan. Hon var trött när vi skulle äta och ville helt plötsligt inte sätta sig i stolen för att äta. Hon var så arg och grät och jag kände mig lite hjälplös. Äta lite måste hon ju göra innan vilan, men jag ville inte ha en grinig tös vid bordet när jag också skulle äta. Jag lyfte helt enkelt ner henne när jag hade förstökt trycka ner en sprattlande, arg och ledsen tös i matstolen
. Satte henne på golvet och lät henne vara medan jag åt. Sa till henne att när hon har lugnat ner sig så kan hon sätta sig och äta men jag ska i allafall äta nu... Lite jobbigt kändes det och efter en stund hade hon lugnat ner sig och när jag frågade om hon ville komma och äta så klättrade hon genast upp och åt upp allt i ett nafs, glad och god igen
Vet inte om jag gjorde rätt men det kändes så iallafall
För någon månad sen så skrev jag om att jag tyckte era små liv var så långt framme i sin utveckling jämfört med min tös, men den sista månaden har allt fullkomligt exploderat
Jag blir förvånad varje dag över allt hon förstår, visar och kan. Det går ju verkligen att kommunicera med henne nu och att vi båda kan förstå varandra
.
Tackar för maten när hon inte vill ha mer (sätter handflatorna mot varandra som Lucia och säger tack)
Kör fram stolen när hon vill diska
Hämtar skorna när det är dags för utgång (även om det inte passar sig...
)
Tar fram liggunderlag och handduk när vi ska byta blöja
Stoppar pekfingret i munnen och rör runt lite när vi ska borsta tänderna (detsamma när vi ska tvätta händerna, rimmar nog väl likt...haha)
Kör ut barnvagnen från hallen när det är dags för promenad och letar fram bältet som ska spännas fast
Fick nog en uppenbarelse förra månaden när jag läste era inlägg hur lite tösen gjorde.
Kom då själv på att jag inte ställde några frågor till henne utan tog för givet att hon ändå inte skulle förstå. Bara för att dom inte kan uttrycka sig med ord så betyder ju inte det att dom inte förstår
Nu pratar jag jämt med tösen och har även insett hur viktigt det är med förberedelser. Ett exempel är bl a blöjbyte - hon blir tvärilsk om vi bara lyfter in henne i badrummet och lägger henne ner, men visar vi blöjan och talar om vad vi ska göra så går det som en dans
Detsamma med att åka bil. När vi går ut tror hon att det är promenad som gäller och blir jätteledsen om vi då lyfter in henne i bilen. Men säger vi att vi ska åka brum, brum innan vi har tagit på oss så går hon direkt till bilen. Jag känner mig så fånig som inte kommit på detta tidigare.... ](*,)
Nu ska jag avsluta detta låååånga inlägget men måste bara berätta om en udda egenhet tösen har:
Älskar musik och att dansa. När hon hör en bra låt kan hon sätta i gång att guppa med rumpan upp och ner (ser urskojigt ut) och sen snurra runt. Då vill hon att jag ska sjunga och jag sjunger då bl a "Dansa min docka". När jag vill byta låt (efter ett antal upprepningar
) så blir hon skitförbannad och kan börja stampa med fötterna i golvet och ge missnöjesyttringar tills jag börja sjunga "Dansa min docka..." igen
.
Detta är för roligt att se och jag kan bara inte låta bli att reta henne ibland....
Ha det gott allesammans
. Hon lugnade sig och lät sen väldigt nöjd med att ligga där och ha lite småljud för sig 
"attmelo" ar favoriten och betyder som ni forstar vattenmelon, nagot han inte kan fa nog av! Annars ar "simma" & "bada" vad vi hor dagarna i anda