. Jag har världens underbaraste snart treåring och jag tycker att jag är en ganska bra mamma som försöker lära min son hur världen fungerar och hur man beter sig i den. Det verkar som han kommit in i trotsen men vi kan hantera den bra.I grannskapet finns flera barn som vi leker mycket med och det går bra, de kivas väl som de flesta andra om "min bil", eller "jag vill leka med den" osv. En del mindre trevliga grejer händer väl oxå, tex nån knuff osv. Men jag är noga med, om min son är "skyldig", att tala om att han gjort fel och att han ska säga förlåt osv.
Idag hände dock nåt väldigt jobbigt; vi träffade våra grannar utanför och vi skulle alla upp till våra lägenheter, de bor på 3e våningen och vi på andra. Helt plötsligt är min son på väg att knuffa ner flickan (2 år) från trappen
. Jag blev förstås fly förbannad och ingenting hände som tur var. men bara att han var på väg! Jag var arg en bra stund och har sagt att nästa gång vi träffar fllickan måste han säga förlåt.Men jag skäms ju och undrar vad jag har gjort för fel
. Vad är detta egentligen?
Vilmer 
Känns inte alls bra, hon är numera "barnet som bits" i grannskapet och de andra vill inte leka med henne längre. Jag leder visar och lär...hon klappar fint etc och hon säger alltid förlåt efteråt. Har märkt att hon puttar på barn som är mindre än henne, särskilt dem som inte kan gå...hon blir extremt frustrerad av barn som inte går. Och hon biter de barn som hon tycker om, det börjar alltid med en massa kramar och pussar och sen kommer bettet.