Behöver skriva av mig (om att knuffas)

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
smulgubbe
Inlägg: 82
Blev medlem: mån 08 jan 2007, 12:30

Behöver skriva av mig (om att knuffas)

Inlägg av smulgubbe »

Känner mig verkligen förtvivlad :cry: . Jag har världens underbaraste snart treåring och jag tycker att jag är en ganska bra mamma som försöker lära min son hur världen fungerar och hur man beter sig i den. Det verkar som han kommit in i trotsen men vi kan hantera den bra.

I grannskapet finns flera barn som vi leker mycket med och det går bra, de kivas väl som de flesta andra om "min bil", eller "jag vill leka med den" osv. En del mindre trevliga grejer händer väl oxå, tex nån knuff osv. Men jag är noga med, om min son är "skyldig", att tala om att han gjort fel och att han ska säga förlåt osv.

Idag hände dock nåt väldigt jobbigt; vi träffade våra grannar utanför och vi skulle alla upp till våra lägenheter, de bor på 3e våningen och vi på andra. Helt plötsligt är min son på väg att knuffa ner flickan (2 år) från trappen :shock: . Jag blev förstås fly förbannad och ingenting hände som tur var. men bara att han var på väg! Jag var arg en bra stund och har sagt att nästa gång vi träffar fllickan måste han säga förlåt.

Men jag skäms ju och undrar vad jag har gjort för fel :cry: . Vad är detta egentligen?
Smulgubbe med tre skruttar:
:heart: Vilmer :heart: 060805
:heart: Julian :heart: 080628
:heart: Mira :heart: 210809
Siobhan
Inlägg: 277
Blev medlem: mån 23 jul 2007, 10:45

Inlägg av Siobhan »

Min dotter knuffas med...och ännu värre...hon bits :( Känns inte alls bra, hon är numera "barnet som bits" i grannskapet och de andra vill inte leka med henne längre. Jag leder visar och lär...hon klappar fint etc och hon säger alltid förlåt efteråt. Har märkt att hon puttar på barn som är mindre än henne, särskilt dem som inte kan gå...hon blir extremt frustrerad av barn som inte går. Och hon biter de barn som hon tycker om, det börjar alltid med en massa kramar och pussar och sen kommer bettet.
Mamma till Lucia född 2007-01-19
ms Sophie

Inlägg av ms Sophie »

Här hemma har vi haft en hårdragare och puttare...
Vi använde handen-om-handen och visade att man klappar, kramar och pussas. Det hjälpte ok, men inte helt bra.
Det var, precis som för Siobhan, mindre barn som kom i skottgluggen. De var provocerande på något sätt - antingen för att de inte kunde gå eller så var dottern väldigt förtjust i dem eller så betedde de sig inte som hon ville.
Nåväl, detta fortgick från dottern var 1 år till 2.5 ungefär.

Där jag märkte en stor skillnad var när jag, när dottern var 1 år och 10 månader och vi skulle på kalas där kusinen på 10 månader skulle vara med, förberedde dottern inför kalaset och då började prata om NÄR man träffas så gör man så här.
Hon hade ju sedan tidigare vetat ATT man klappar fint - men NÄR?! Det hade vi inte talat om.
Så vi pratade om att när man träffas så kan man kramas, klappas osv. och visade även i handling hur man gör när man träffar andra barn.
Det fungerade toppenbra!
Visst, det kom någon luggning och putt, men inte alls som förut. Det var som att dottern fått lösningen - hon visste när och hur hon skulle göra!
blomman
Inlägg: 1775
Blev medlem: fre 28 apr 2006, 17:01

Re: Behöver skriva av mig (om att knuffas)

Inlägg av blomman »

smulgubbe skrev:Men jag är noga med, om min son är "skyldig", att tala om att han gjort fel och att han ska säga förlåt osv.
Jag vill inte vara taskig, det hoppas jag att du vet, men min spontana tanke är :
Sluta med det!

Du pratar om "skyldig", du talar om att han gjort fel (skuld och skam) och du tvingar honom att säga ett ord han inte på långa vägar förstår innebörden av..
Jag VILL inte verka hård och elak, men jag tror du måste tänka om här!

Ett förlåt är ingenting som ger något, men att få gottgöra och ställa tillrätta känns skönt inuti oss!
Om jag råkat knuffa omkull någon så vill jag få hjälpa upp och plåstra om, om det behövs. det är en konsekvens men också något som på sikt föder empati och som faktiskt får även mig att må bra.

Låtsas istället som om det vore en olyckshändelse!
"Ojdå, nu får vi hjälpa flickan upp. Aj, nu fick hon ont på knät, kom så blåser vi. Hur ska hon bli glad igen?"
Gärna med handling från din sida. Dvs. handen om handen eller armen också krama och klappa.
Snabba ryck behövs. Stå inte och prata och älta, bara genomför, visa hur man gör, låt honom få gottgöra och sen inget mer om det!
Inget "Nästa gång vi ser henne måste du säga förlåt.."
Det finns inte i hans fattningsvärld! Han lever här och nu!
Antingen tar du det direkt på plats, eller så får du faktiskt strunta i det, och bestämma dig för att vara snabbare nästa gång.

han har fortfarande inte koll på vad som är rätt och fel, även om han kanske börjar få nåt litet hum om det. Han går inte runt och planerar att han ska knuffa ner folk från trappor. det bara blir så, en stundens ingivelse.
Man FÅR inte knuffa ner folk från trappor, men det är väldigt skillnad på att göra något beräknande och vara tre år och mest "råka" göra lite tokiga saker ibland. Då behöver man en guide som kan hänga med och visa hur man gör. Ingen som talar om att man gör fel hela tiden...

Nu ser jag under tiden att jag har skrivit att Sophie också svarat om förberedelse. Det är ett kanonråd som kan bakas in i samma sak!

Kram Blomman
smulgubbe
Inlägg: 82
Blev medlem: mån 08 jan 2007, 12:30

Inlägg av smulgubbe »

Hej och tack tack tack :heart:
Förberedelsen var ett bra tips! Det ska jag köra. Och tack Blomman för att du är så ärlig. Jag har verkligen haft svårt att greppa det här med säga förlåt/göra bra igen. Jag låter honom alltid liksom krama och blåsa om han nu "råkat" göra illa nån, men jag klämmer in ett förlåt oxå!

Och sen måste jag säga att det känns så rätt i mitt hjärta att verkligen tänka och låtsas att det är olyckshändelser, även om det är SVÅRT, men ingen i min omgivning tänker ju på samma sätt. Då blir det på nå vis ännu svårare.

Men som sagt, tack för kloka råd, känner mig alltid så full av motivation och "kunskapad" när jag fått råd här :heart:. Nu ska jag få min goa son att känna sig bra och behövd istället för skyldig... :thumbsup:
Smulgubbe med tre skruttar:
:heart: Vilmer :heart: 060805
:heart: Julian :heart: 080628
:heart: Mira :heart: 210809
chokladkaninen
Inlägg: 2604
Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
Ort: Uppsala

Inlägg av chokladkaninen »

Åååh, vad fint! :D
smulgubbe skrev:Hej och tack tack tack :heart:
Förberedelsen var ett bra tips! Det ska jag köra. Och tack Blomman för att du är så ärlig. Jag har verkligen haft svårt att greppa det här med säga förlåt/göra bra igen. Jag låter honom alltid liksom krama och blåsa om han nu "råkat" göra illa nån, men jag klämmer in ett förlåt oxå!

Och sen måste jag säga att det känns så rätt i mitt hjärta att verkligen tänka och låtsas att det är olyckshändelser, även om det är SVÅRT, men ingen i min omgivning tänker ju på samma sätt. Då blir det på nå vis ännu svårare.

Men som sagt, tack för kloka råd, känner mig alltid så full av motivation och "kunskapad" när jag fått råd här :heart:. Nu ska jag få min goa son att känna sig bra och behövd istället för skyldig... :thumbsup:
Jag har en stundtals lite bufflig 2-åring och känner mig också "kunskapad" av din fina tråd och alla bra svar du fick! För att inte tala om uppmuntrad! :heart:
Mamma till :heart: Storasyster f feb 07
och :heart: Lillebror f okt 08
smulgubbe
Inlägg: 82
Blev medlem: mån 08 jan 2007, 12:30

Inlägg av smulgubbe »

Chokladkaninen: håller med till 100, uppmuntrad var ordet! :D
Smulgubbe med tre skruttar:
:heart: Vilmer :heart: 060805
:heart: Julian :heart: 080628
:heart: Mira :heart: 210809
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"