Nancyfamiljen - återkomsten
-
Nancy
Jannika: Healingen emottages med tacksamhet
Lovar att ta mig i kragen och titta den här gången
Beckabus: Tack för fint namnförslag
Det är så roligt med alla fina namn ni kommer på. Jag skriver ned vartenda ett på en lista ska ni veta.
(fast filmnörden i mig kan inte låta bli att berätta att filmen hette "Femte elementet" men jag skriver det med små bokstäver så min besserwisserattityd inte framstår lika tydligt
)
Idag har lillabebisen skrämts rejält. Vattniga flytningar som var tillräckligt rikliga för akutbesök på Östra. Träffade trevlig läkare som försäkrade mig att det var helt rätt att kolla upp och särskilt med tanke på Leias födelse (vattenavgång v.30).
Där låg jag i gyn-stolen och ojjade mig för fullt och kramade makens hand sönder och samman medans jag tyckte förfärligt synd om mig själv. Egentligen gjorde det ju inte så ont men jag grinar redan vid blotta åsynen av de där kalla metallinstrumenten.
Nåväl, nu såg allt jättefint ut och det fanns inga tecken på fostervattenläckage.
Maken och jag firade med gemensam lunch innan vi åkte hem till barnen och mormor igen. När jag kom hem tyckte Leia att jag kunde åka igen så hon fick vara ensam med mormor en stund till. Jotack. Så jag sitter här vid datorn och småsurar istället och njter av min roll som förfördelad och ivägkörd
Lättad kram från Nancy
Beckabus: Tack för fint namnförslag
(fast filmnörden i mig kan inte låta bli att berätta att filmen hette "Femte elementet" men jag skriver det med små bokstäver så min besserwisserattityd inte framstår lika tydligt
Där låg jag i gyn-stolen och ojjade mig för fullt och kramade makens hand sönder och samman medans jag tyckte förfärligt synd om mig själv. Egentligen gjorde det ju inte så ont men jag grinar redan vid blotta åsynen av de där kalla metallinstrumenten.
Nåväl, nu såg allt jättefint ut och det fanns inga tecken på fostervattenläckage.
Maken och jag firade med gemensam lunch innan vi åkte hem till barnen och mormor igen. När jag kom hem tyckte Leia att jag kunde åka igen så hon fick vara ensam med mormor en stund till. Jotack. Så jag sitter här vid datorn och småsurar istället och njter av min roll som förfördelad och ivägkörd
-
Solhjorten
- Inlägg: 19
- Blev medlem: fre 06 feb 2009, 17:47
Hej Nancy!
Tur att allt gick bra!
Känner du till den här sidan:
http://www.babynames.com/Names/search_r ... 0&meaning=
Tur att allt gick bra!
Känner du till den här sidan:
http://www.babynames.com/Names/search_r ... 0&meaning=
-
Nancy
Elle: Tack
Jagar gärna baciller på flykten. Nu räcker det
Jannika: Nancygraviditet
You bet 8)
wifsta: Tack för hälsning och fina namnförslag. Antecknar noga
Solhjorten: Tack för tips om sajt :thumbsup: Skall jag absolut kolla upp
Annars har jag mest besökt denna:
http://babynamesworld.parentsconnect.com/
Det var här maken hittade "Lucine" och jag "Lani".
Baciller ja... Ganska nyss hemkommen från ytterligare besök på jourcentralen. Jag har suttit vaken i soffan hela natten och knappt kunnat andas. Trodde det var lunginflammation men enligt undersökningen är det fortfarande bihålorna som spökar. Läkaren kallade mig "tickande bomb". Hon konfererade telefonledes med öron-näsa-hals på Sahlgrenska men de ville avvakta ny spolning och istället prova ny antibiotika. Utöver det skall jag få cortisonspray, avsvällande tabletter och hostmedicin. Maken och Lussi får göra en tur till Gbg i em för vi har inget Apotek öppet här.
Leia-gullan var även hon hos doktorn igår. Ny öroninflammation. Eller den (de) gamla som inte gett med sig. En tredje sort antibiotika men denna gång en för penicillinallergiker eftersom både hon och Lussi fick reaktion av Amimox och Spektramox. Röda utslag över hela kroppen nu i veckan.
Igår sov Leia i soffan hela dagen. Ont, ont i sitt öra hade hon och 40 graders feber. Igen.
Vid ett tillfälle var hon på väg att somna då jag bredde över henne en liten filt. Hon slog upp sina febriga ögon, sa "mamma, jag älskar dig", log och somnade sedan.
Kram från Nancy
Jannika: Nancygraviditet
wifsta: Tack för hälsning och fina namnförslag. Antecknar noga
Solhjorten: Tack för tips om sajt :thumbsup: Skall jag absolut kolla upp
http://babynamesworld.parentsconnect.com/
Det var här maken hittade "Lucine" och jag "Lani".
Leia-gullan var även hon hos doktorn igår. Ny öroninflammation. Eller den (de) gamla som inte gett med sig. En tredje sort antibiotika men denna gång en för penicillinallergiker eftersom både hon och Lussi fick reaktion av Amimox och Spektramox. Röda utslag över hela kroppen nu i veckan.
Igår sov Leia i soffan hela dagen. Ont, ont i sitt öra hade hon och 40 graders feber. Igen.
Vid ett tillfälle var hon på väg att somna då jag bredde över henne en liten filt. Hon slog upp sina febriga ögon, sa "mamma, jag älskar dig", log och somnade sedan.
-
Nancy
Puss till Jannika
Leia mår lite bättre idag och har övergett pyjamasen till förmån för Byggare Bob-utstyrsel (jeans och rödrutig skjorta, klär henne alldeles utmärkt).
För egen del så kunde man ju ha fått vara en anings friskare denna dag då man för första gången skulle få gå på Rutinultraljud. Första gången någonsin alltså, trots att det är den fjärde graviditeten. Jodå, har allt varit på ul tidigare så det räckte för en livstid men det har varit i samband med fvp eller som tillväxtultraljud.
Nu var det för första gången sådär lite intimt och småmysigt som jag sett på tv. En rar BM som visade och förklarade så lugnt och fint så till och med jag vågade tindra lite. Fast attans vad svårt det är att hålla reda på vad som är vad på lillbebisen
Jag låg en lång stund och tittade på huvudet uppifrån och mörkare partier som ju måste ha varit olika delar av hjärnan. Då pekar BM på en av de mörka fläckarna och berättar att "här sitter urinblåsan". Va, inte visste jag att den satt i huvudet...
I Gbg har de som princip att inte berätta kön. Har hört olika förklaringar till detta varav en att det skulle vara svårt att avgöra. Tjena. Jag berättade ganska omgående för BM att vi visste att det var en liten flicka. Hon svarade: "jo jag såg det". "I journalen?", frågade jag. "Nej, nu alldeles nyss på skärmen". Hon visade sen hur man såg det men jag lovar, om jag så fått en miljon hade jag aldrig kunnat säga säkert ifall det var en flicka, pojke eller en marsvarelse. Fast maken hävdade att det såg man ju visst det och han hann tydligen med att räkna till 10 fingrar och 10 tår också... Jo visst
Det var en jättesöt liten bebis (det jag lyckades se) och hon låg så gulligt med benen i kors och sög på tummen. Precis som Lani gjorde så nu tänker jag mig bebisen som en mini-Lani 
Är idag i v.19+1 så jag torde alltså kunna räkna mig som halvvägs nu.
Stor kram från Nancy
För egen del så kunde man ju ha fått vara en anings friskare denna dag då man för första gången skulle få gå på Rutinultraljud. Första gången någonsin alltså, trots att det är den fjärde graviditeten. Jodå, har allt varit på ul tidigare så det räckte för en livstid men det har varit i samband med fvp eller som tillväxtultraljud.
Nu var det för första gången sådär lite intimt och småmysigt som jag sett på tv. En rar BM som visade och förklarade så lugnt och fint så till och med jag vågade tindra lite. Fast attans vad svårt det är att hålla reda på vad som är vad på lillbebisen
I Gbg har de som princip att inte berätta kön. Har hört olika förklaringar till detta varav en att det skulle vara svårt att avgöra. Tjena. Jag berättade ganska omgående för BM att vi visste att det var en liten flicka. Hon svarade: "jo jag såg det". "I journalen?", frågade jag. "Nej, nu alldeles nyss på skärmen". Hon visade sen hur man såg det men jag lovar, om jag så fått en miljon hade jag aldrig kunnat säga säkert ifall det var en flicka, pojke eller en marsvarelse. Fast maken hävdade att det såg man ju visst det och han hann tydligen med att räkna till 10 fingrar och 10 tår också... Jo visst
Är idag i v.19+1 så jag torde alltså kunna räkna mig som halvvägs nu.
-
blivandemamma
- Rådgivare/advisor
- Inlägg: 1573
- Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03
Vad modig du är! :thumbsup:
Visst var det kul? Och framförallt magiskt.
Jag börjar alltid gråta när jag ska på UL, det är så obegripligt och vackert att det finns en liten unge i magen som man dessutom kan se (typ) när den rör sig och pular på helt ovetandes om att föräldrarna glor och suckar hänfört utanför.
Skönt att ni börjar återhämta er lite...?
Kram Jannika
Visst var det kul? Och framförallt magiskt.
Skönt att ni börjar återhämta er lite...?
Kram Jannika
-
Nancy
blivandemamma: Ja till och med jag lyckades njuta lite denna gång
Fyra... jag som precis håller på att greppa att jag har tre... Kram tillbaks 
TorpSara:

Jannika: Ha, tänk om du och min man varit ett par istället, vilka tinderorgier ni hade kunnat haft
8)
Tack för ditt inlägg 
Elle:

malvamed3: Hej fina Malin, roligt att se dig
Tänker ofta på dig och undrar hur du har det. Tack för din fina hälsning
"Igår morse var jag ensam att ta upp flickorna på morgonen. De var fortfarande sjuka och det gnälldes på sina håll över att mamma inte var snabb nog för just dem. Jag hörde mig själv säga: ”Lugn, jag räcker till för er alla”.
Och det kom från hjärtat, ärligt och sant. Trött som skam var jag trots en hel natts sömn. Urlakad redan på förhand inför en lång dag som ensam vårdare till tre sjuklingar. Rent fysiskt skulle jag inte ha en chans att räcka till men psykiskt skulle jag det. Hur pissiga inslag dagen än skulle komma att innehålla skulle jag och barnen på nåt jävla vis ro den i hamn.
Och för mig kändes detta som essensen av det jag lärt mig från Barnaboken och Forumet.
Taskig självkänsla har jag ofta, inget snack om saken. Orolig för vad andra skall tycka och duktig flicka som fortfarande vill ha bra betyg. Men jag kan räcka till för mina barn ändå.
”Lugn, jag räcker till”. Det är AW som gett mig gåvan att få känna så här ibland. Kritiska röster påstår ibland att det är "tragiskt" om man behöver en bok för att lära sig föräldraskap. Varför då? Om man inte är nån naturbegåvning är det väl underbart att man via en bok kan få hjälp att plocka fram sina egna förmågor och använda dem så gott man kan."
Stor kram från Nancy (och från lillabebisen i magen en liten buff)
TorpSara:
Jannika: Ha, tänk om du och min man varit ett par istället, vilka tinderorgier ni hade kunnat haft
Elle:
malvamed3: Hej fina Malin, roligt att se dig
För att försöka svara på din fråga citerar jag mig själv från något jag skrev för egen del rätt nyligen:blivandemamma skrev:Det är så häftigt att ni skall ha ett barn till! Jag vet ingen som du! Helt galet fräckt. Hur känner du inför TIDEN? Att hinna allt och alla? Jag kan tycka att det är mitt största dilemma på dagarna. Att dygnet har för få timmar. Man vill ju räcka till, finnas där och samtidigt få tid för sig själv. Allt detta utan att klona sig. Hur tänker ni om det?
"Igår morse var jag ensam att ta upp flickorna på morgonen. De var fortfarande sjuka och det gnälldes på sina håll över att mamma inte var snabb nog för just dem. Jag hörde mig själv säga: ”Lugn, jag räcker till för er alla”.
Och det kom från hjärtat, ärligt och sant. Trött som skam var jag trots en hel natts sömn. Urlakad redan på förhand inför en lång dag som ensam vårdare till tre sjuklingar. Rent fysiskt skulle jag inte ha en chans att räcka till men psykiskt skulle jag det. Hur pissiga inslag dagen än skulle komma att innehålla skulle jag och barnen på nåt jävla vis ro den i hamn.
Och för mig kändes detta som essensen av det jag lärt mig från Barnaboken och Forumet.
Taskig självkänsla har jag ofta, inget snack om saken. Orolig för vad andra skall tycka och duktig flicka som fortfarande vill ha bra betyg. Men jag kan räcka till för mina barn ändå.
”Lugn, jag räcker till”. Det är AW som gett mig gåvan att få känna så här ibland. Kritiska röster påstår ibland att det är "tragiskt" om man behöver en bok för att lära sig föräldraskap. Varför då? Om man inte är nån naturbegåvning är det väl underbart att man via en bok kan få hjälp att plocka fram sina egna förmågor och använda dem så gott man kan."