Problemet (eller kanske hans räddning) är att han är en sparris. Inte ett uns fett på kroppen nästan. Han kan äta/dricka vad han vill utan att det syns. Jag äter ju LCHF/GI. Han äter fet mat + kh och det gör ingen skillnad (på utsidan iaf)
Jag har (nästan) gett upp mina ansträngningar att sparka igång honom. På helgen försöker jag få med honom på åtminstone EN långpromenad (barnen i vagn så att vi kan powerwalka lite) Efteråt tycker han det är jäteskönt, och säger själv att han borde ge sig ut oftare. Men han skulle inte själv komma på idén om inte jag puffar på.
Han stöttar mig, och kan ofta göra precis som Nya Mammans man, nästan TVINGA ut mig om jag börjar vackla. På söndagarna tar han alltid hand om barnens utevistelse så jag kan ge mig ut på en långrunda på fm. Sedan fixar de lunch så jag bara kan sätta mig efter duschen. Kanon. Det är min söndagslyx.
Hoppas att du kan få igång Per. Du har ju fått många tips. Rapportera. Tar tacksamt emot användbara strategier.
Må: löppass ca 40 min
Ti: powerwalk med mamma och lillasyster, ca 1 h
Sö: Löppass 1 mil + premiär på cykel med cykelvagn (en kortare tur, men det KÄNDES i benen)
Linda