Härligt att höra av dig också Susanne! Mina hjältinnor!

Skönt att ni fortfarande är med mig. [-o<
Nu känns det tungt.
Sedan det började strula i helgen har läggningen gått strålande, men efter ca fem minuter börjar hon gråta och ropa efter mig. Jag har då varje kväll sedan dess gått in och stoppat om henne igen och friden har lagt sig över huset. En så enkel åtgärd som rullar på som en enorm snöboll! Den drar med sig nattliga uppvak och hotande vargar om morgonen.
Så nu ikväll såg det ut såhär:
ca 18:50 Gonatt med sedvanlig ramsa x4
18:55 Ropar gråtande på mamma. Svarar med ramsa som jag fortsätter med i förhoppningen att den ska ta efter en stund, som det gjorde under kuren. Men hon ändrar inte läge och jag slutar och går därifrån när det gått 2 minuter.
19:03 Gråten verkar bara stegras, så jag beslutar att satsa på husljud. Jag sätter mig i den berömda trappen och torkar med trasa samtidigt som jag dämpat sjunger för mig själv.
19:16 Hon har lugnat sig till att bara upprepa "mamma" lite buttert. Jag ger ramsa x 4. Hon reagerar argt, men lugnar sig och tystnar inom två minuter.
Tror att hon sover nu och ska gå upp när det gått ännu längre tid, för att kolla om hon kastat täcket överbord.
Jag ser nu att detta ser ut som en normal kurkväll...

Men vilken tung känsla i bröstet man får, när det har gått bra så länge - när man inte är van vid dessa envisa frågor!
Nu till några frågor för att klara mig till morgonen med attityden i behåll:

Om hon vaknar i natt vid 2-3tiden, så ska jag ju egentligen inte verktyga alls. Nattliga uppvak ska klaras av själv. Men ska jag se detta som en liten kur, och därmed ramsa?

Äsch, morgonen behöver jag inte fråga om. Jag är vargtimme-drottning vid det här laget!

Tänk vad skönt det är att skriva av sig!
