Hej hej!
Jo det går bra tack för att du frågar Mia!

Båda somnar inom ca 30 min efter läggning på kvällen. Inga problem där och inget "kvällssuddande".

Jag hade en period av intensivt pangramsande. Så intensivt att jag väckte båda två varje morgon av för mycket ramsande...

Så jag bestämde mig (ca 1 vecka sen) att som du gav råd pangramsa
1 gång. Så det gör jag fortfarande, vid 1a uppvaket och sen om det ev skulle låta ledsamt därinne (det händer ibland att han vaknar till och redan då är ledsen). Och om 1a uppvaket som kräver ramsa inträffar runt 4 och nästa vid 6-halv 7, ja då blir det en ramsa till, för då tycker jag att det gått lite för lång tid för att han ska komma ihåg att jag redan ramsat en gång.

Men vid de uppvak lillebror inte klarar av själv, somnar han om på ramsan.

Jag får väcka. Inte alltid, men kanske varannan dag, eller var tredje.

Ofta är lillen dock vaken ett tag. Antingen runt 5 tiden (i enstaka fall och då ca 20 min) eller från kl halv 7 när han vaknar (i enstaka fall redan kl 6)
Så 2h dagvila har jag inte vågat mig på än... Men jag har märkt att nu när han sover längre om morgnarna klarar han dagen bättre. Så jag avvaktar med 2h dagvila ett tag till.

Lillebror brukar vara ledsen när han ska sova dag. Kanske övertrött, kanske nåt annat. Idag var 1a dagen av kanske 7 på raken som han inte höll sig kvar i ledsamhet och jag inte behövde ramsa igen efter läggning. Han klagade och var lite ledsen men slutade sen och blev tyst och somnade.
Igår gick jag tom in o solfjädrade..

Lillen sover oftast 1,5h. De gånger han somnar sent (t ex den här veckan då han varit ledsen) vaknar han innan väckning (ungefär den tid jag vanligtvis tar upp honom: kvart i 2).

Storebror vaknar mella halv 7 och 7 på morgonen. Han sover annars hela natten.

Det är inte alltid han somnar på dagen. De gångerna är han sen
jättetrött hela em.
Idag fick han 20 min. Det gick knappt att väcka honom och han var jätteledsen och började gråta och ville sova mera...
Annars brukar han få 45 min om han somnar. Jag tycker inte det har nån större inverkan på kvällen. Det tar kanske nån kvart mer innan han somnar, men jag tycker inte det gör nåt. Hellre det än att det tar som idag 30 min innan han vaknade ordentligt och massa ledsamhet innan dess m m...

20 min eller 45?

"Storen" brukar efter dagläggning ligga och prata och gapa högt, sparka i sängen och på väggen (leker, han är inte arg), hoppa i sängen, springa ur den och stänga och öppna dörren, och ibland går han upp och pillar med saker som finns i rummet. Att han öppnar dörren märker jag, för den hörs, men att han går upp och håller på med garderoben eller byrån eller som häromdagen parkerade om sin bil som jag glömt att ta ut därifrån (brukar annars försäkra mig om att det inte finns 1 enda leksak i rummet), hör inte jag.
Så jag tror han ligger i sängen och inte kan somna, men i själva verket är han inte där.. så då har han inte förutsättningarna för att kunna sova. Mönstret bröts igår när vi varit på sjukhuset för blodprovtagning och han sen var lite öm i sticket. Då sa jag att han måste ligga alldeles stilla i sängen och inte röra på armen så skulle det onda gå över. Han låg visserligen inte stilla, men stannade i sängen och somnade ca 30 min efter läggning.
Storebror brukar
varje dag fråga var han ska sova. På fm och på em när det drar ihop sig till läggdags. "Var M ska sova nu? I M:s säng eller i mammas och pappas jättestora sängen?" Så jag säger att nu på dagen får han sova i stora sängen eftersom han inte sover lika länge som lillebror och mamma väcker honom tidigare. Och på kvällen: att nu får du ju sova i A:s och M:s rum i M:s egen säng. Jag vill ju inte att han ska tvivla på var han hör hemma så att säga. Men det kanske blivit så här nu eftersom han sovit i vårt rum tills efter kurning?
Sammanfattning: Mia ska definitivt ha ett diplom i vargtimmeskurning.
Och jag kanske ska förära mig det där diplomet du talade om förut. Barnen ska också få ett varsitt!
Nu är det bara det svåra kvar: resten... Jag skrev om det förut: vara en bra mamma som inte förlorar tålamodet....

...för typ inget alls. I stället lära barnen att klara sig själva. Ge dem en stabil grund. Inge dem självkänsla och självsäkerhet. [-o< inshaAllah att jag klarar det!
Kram/ Umm Musab