
Tack, LO
Att han slår med spaden flera gånger, kastar "flera nävar" grus, brottar ner en liten unge och enligt dagispersonalen slåss mer eller mindre vanligen - tyder på att det här har fått pågå lite för länge och lite för mycket, och då behövs starkare krut än OJ DÅ (dvs olyckshändelsestilen). Han befinner sig i "försmaken" till trotsåldern och det är då ordet NEJ - och framförallt handlingen nej - blir nödvändigt ibland, likaväl som barnet då lär sig odla ordet NEJ och sätta sig på tvären. (Rätt skött går den där perioden över på ca två månader.)
Jag förstår att du blev chockad men nästa gång måste du bli ännu mycket mer förbaskad än han

Och visa det. Och ta tag i honom ögonblickligen, formligen rusa dit och ta fast hans händer och släpa, om så behövs, honom därifrån (utom hörhåll för de andra) och skälla ut honom. Inga förklaringar och inga föredrag utan en ren utskällning med mycket stora bokstäver på temat hur man beter sig och inte beter sig (inte hurdan man är). MAN SLÅR INTE! DU GÖR INTE SÅ! INGEN FÅR SLÅ DIG OCH DU FÅR INTE SLÅ NÅGON ANNAN! ABSOLUT INTE! Tig och stirra ögonen ur honom. Han kan gott bli lite rädd här och inse att du kan bli minst lika förb-d som han. Låt sjunka in.
Sedan ska han ha instruktioner. Order

NU KRAMAR DU FLICKAN. PÅ EN GÅNG. Släpp honom inte utan släpa med honom till henne, och lägg hans armar om henne och förklara för flickan, med fin och vanlig röst (ingen annan ska märka att du är - eller låtsas vara - arg på honom), att "Rickard vill krama dig för att han var dum mot dig. Du behöver inte alls krama tillbaka, om du inte vill, men han bar sig dumt åt och ni vill han bära sig snällt åt." Ungefär. Och så låter du honom krama, hela tiden med dina händer om hans händer/armar och länge nog, så han stillnar så.
Det handlar om att gottgöra. Det handlar om att ond beröring ska ersättas med god. Och det fixar inga ord i världen. Det ska handling till, konkret handling här och nu, och länge nog för att budskapet ska sjunka in, handlingen och med den känslan.
Har han kastat sand ska han t ex göra fint efter sig, ta bort den, dutta. Med din hand om hans, om det behövs. Under tiden få erkännande, inte för att han är snäll utan för att han gör rätt. "Just så. Så gör man. Bra. Och så städar du fint där, och där, och där. Precis. Och så där..." Fortsätt, låt honom fortsätta både länge och väl. Han ska ta konsekvenserna och bokstavligen städa upp efter sig. Det får ta den tid det tar och får INTE gå för fort. Det ska vara ett veritabelt jobb att utföra. För det ska kosta att slåss. Arbetet efteråt ska plantera en s k positiv hämning. Han kanske inte alls vill kramas, t ex (men måste ändå) och till slut kommer detta att landa i huvudet på honom som en spärr, när han får lust att klippa till: "Aj då, jag ska inte slå. För gör jag det måste jag krama. Och det vill jag inte. Alltså slår jag inte."
Försök lära upp dagispersonalen. Ord och "time out" räcker inte alls till här, som de möjligen har märkt eftersom han inte slutat slå. Han ska krama och det ska de se till att han gör. Han ska gottgöra i handling.
I Barnaboken under Våld står att läsa om barns våld. I den nyaste (2004) har jag utarbetat det avsnittet betydligt.