Slåss

[Lena mamma till Rickard]

Jag har en son på snart 19 månader. Han har alltid haft en stark vilja och häftigt humör. Inga dåliga egenskaper i sig men igår när vi var på lekplatsen så blev jag rent ut sagt chockad. Det var en liten flicka där, ca 5 år, som glatt delade med sig av sina leksaker till grabben. Hon hade en liten badboll som hon kastade iväg och sprang efter och så gjorde även Rickard. Men hon hann först och han blev rent ut sagt förbaskad, tar spaden han har i handen och dänger henne fler gånger i huvudet.
Jag blev först alldeles förlamad och sen for jag dit och tog tag i honom, satte mig ner och talade om för honom med allvar i rösten att sådär gör man absolut inte och tog honom ifrån situationen. Lite senare så gjorde hon återigen något som inte föll herrn i smaken och då tar han flera nävar grus och kastar på henne. Han har även brottat ner en kompis dotter hemma hos dom när vi var på besök då han inte fick ha en av hennes saker.
Frågad idag på vid lämning på dagis om R slår andra barn. Och jodå, sa dom, det gör han! Detta har nu färgat min dag ganska svart och jag är orolig.
Han har slagit till mig också när han inte fått som han velat, då talar jag om att man inte slåss utan "klappar fint", och visar honom hur.
På dagis säger dom att han är väl medveten om att han gör fel och sneglar bort mot dom när han gjort något, slagits.

Att barn i den åldern inte förstår det här med mitt och ditt och gärna vill ha det andra har är jag fullt medveten om men därifrån till att ta till så handgripliga metoder som min son och vid så låg ålder förvånar mig.

Hur ska jag tackla det här??? Känner mig verkligen rådvill och tar tacksamt emot all hjälp!

[/LO]

Hej
Mitt första och största tips är att införskaffa Barnaboken, om du inte har den. Den ger tips och råd i hur man hanterar många olika typer av situationer. liknande denna, men också trots och vad det beror på. Hur gör man när barnet inte äter, sover...

I detta specifika fallet så handlar det om att se det som en olyckshändelse. Oj, då, du råkade slå flickan det där var ju inte så bra. Ta bort händerna så att det inte upprepas och VISA hur man gör i stället. Man klappar och kramas med dina händer om hans och visar hur man gör mot flickan. Beröm honom för att han gör rätt. Bra att du vet hur man gör. Hindra att det händer igen (genom att avleda, inte prata så mycket), men är det på väg att hända så igen säger du - oj, då hur var det nu man gjorde? Fråga om han vet. Beröm när han gör rätt.

Sanden kastar man inte, den har man i hinken eller i sandlådan - visa i handling hur man gör. Man kastar inte på flickan, henne kan man klappa på. Hur var det nu man gjorde, Ja just det man klappar, bra att du visste. (berömmer du även om han inte alls gjorde det på egen hand utan fick hjälp av dig). Och sanden har man ju i hinken, BRA!

Han kanske är medveten om att han har gjort fel, men är inte det INNAN han har gjort det. Annars hade han ju sneglat bort INNAN han gjort något och det dröjer MÅNGA år innan det sker. Alltså han kan inte se konsekvenserna av en handling innan handlingen har skett, det liksom bara händer. Så igen, visa hur man gör och BERÖM när han gör rätt. Försök även att få dagis att se det på det sättet (vilket givetvis inte är lätt...)

/LO

[Lena mamma till Rickard]

Hej!
Och tack för ditt svar!
Jodå, jag har Barnaboken. Satte mig och läste i eftermiddags men kunde inte riktigt hitta något angående mitt "problem". Förstår att dom har en förtrotsperiod i den här åldern min son är i och sen kan det väl också handla om språkfrustration?! *gissar* Men jag kanske kan få tips om ställe i boken som är bra att läsa?
Fick iaf idag reda på att han även gått rakt fram till en flicka som satt på golvet och slitit henne i håret. Då hade dagispersonalen reagerat med att sätta honom i "time out". En fröken satt med honom på bänken och pratade med honom. Att han inte förstår och är medveten om vad han gör INNAN är jag med på, att det ingår i lekens hetta.
Jag förstår det där med att avleda och visa hur man klappar men det är inte alltid lätt att vara där innan det händer. Man vill ju inte vara för aktiv i deras lek utan hålla sig vid sidan av. Men här hemma går det ju bra att göra så, sen är det väl svårare att få dagispersonalen att följa mitt sätt.
Hoppas och tror att det är en period som går över. Just igår och idag kändes det väldigt jobbigt bara.
Eftermiddagen har varit angenämare med köttbullsrullning tillsammans!

[Susanne*]

Hej
Har precis passerat den åldern och några viktiga saker att tänka på, förrutom LO's råd.

Barn i den ålder "vet inte precis att de gör fel". De märker att det kommer en reaktion. Barn är inte elaka - de har helt enkelt inte lärt sig rätt.

Använd inte orden annat än som tillbehör - visa i handling. Det går inte att förklara eller diskutera med en 19 månaders i ord. Men du kan visa i handling om och om igen.

Det gäller här att vara mycket närvarande en period tills det sitter. Att reda upp situationen redan innan det har hänt. Är du närvarande kan du oftast förutse vad som komma skall. Som Anna säger "hjälp barnen att inte göra fel". Jag brukar fråga min lilla när hon är på väg någonstans för att ta någon "vem har den nu" med skratt i rösten. "Nä, då kan du ju inte ha den nu. Du får vänta på din tur". Sedan ser man till att det blir hans tur etc. Alltid i mycket vänlig ton.

Man kan visa i konsekvens hur man inte gör (eller gör) men han är egentligen förliten för ren förvisning. I värsta fall kan man beklagande lägga huvudet på sned och säga "då kan vi inte stanna här och leka om du gör så". Då får vi gå hem nu. Har lyft hem mina barn från lekplatser och annat ett par gånger. Men det behövs i regel inte så mycket. Likadant när en annan pojke alltid körde på min lilla med hennes bil. Jag sade till honom att "då kan man inte ha den bilen om man kör på, då försvinner bilen". Och vips var den borta.

Tänk igenom noga hur du vill styra upp detta och ta sedan ett samtal med dagispersonalen om hur du vill ha det och vad du tycker ger bäst resultat. Var inte rädd för det.

Har han sin sociala delaktighet? Är otroligt viktigt och du kan här läsa på många ställen om hur bra barnen mår av det och hur fokus flyttas.

Akta dig för att du eller personalen ska få för er att "han är elak och dum".

Lycka till
Kram

[annawahlgren]

Tack, LO

Att han slår med spaden flera gånger, kastar "flera nävar" grus, brottar ner en liten unge och enligt dagispersonalen slåss mer eller mindre vanligen - tyder på att det här har fått pågå lite för länge och lite för mycket, och då behövs starkare krut än OJ DÅ (dvs olyckshändelsestilen). Han befinner sig i "försmaken" till trotsåldern och det är då ordet NEJ - och framförallt handlingen nej - blir nödvändigt ibland, likaväl som barnet då lär sig odla ordet NEJ och sätta sig på tvären. (Rätt skött går den där perioden över på ca två månader.)

Jag förstår att du blev chockad men nästa gång måste du bli ännu mycket mer förbaskad än han Och visa det. Och ta tag i honom ögonblickligen, formligen rusa dit och ta fast hans händer och släpa, om så behövs, honom därifrån (utom hörhåll för de andra) och skälla ut honom. Inga förklaringar och inga föredrag utan en ren utskällning med mycket stora bokstäver på temat hur man beter sig och inte beter sig (inte hurdan man är). MAN SLÅR INTE! DU GÖR INTE SÅ! INGEN FÅR SLÅ DIG OCH DU FÅR INTE SLÅ NÅGON ANNAN! ABSOLUT INTE! Tig och stirra ögonen ur honom. Han kan gott bli lite rädd här och inse att du kan bli minst lika förb-d som han. Låt sjunka in.

Sedan ska han ha instruktioner. Order NU KRAMAR DU FLICKAN. PÅ EN GÅNG. Släpp honom inte utan släpa med honom till henne, och lägg hans armar om henne och förklara för flickan, med fin och vanlig röst (ingen annan ska märka att du är - eller låtsas vara - arg på honom), att "Rickard vill krama dig för att han var dum mot dig. Du behöver inte alls krama tillbaka, om du inte vill, men han bar sig dumt åt och ni vill han bära sig snällt åt." Ungefär. Och så låter du honom krama, hela tiden med dina händer om hans händer/armar och länge nog, så han stillnar så.

Det handlar om att gottgöra. Det handlar om att ond beröring ska ersättas med god. Och det fixar inga ord i världen. Det ska handling till, konkret handling här och nu, och länge nog för att budskapet ska sjunka in, handlingen och med den känslan.

Har han kastat sand ska han t ex göra fint efter sig, ta bort den, dutta. Med din hand om hans, om det behövs. Under tiden få erkännande, inte för att han är snäll utan för att han gör rätt. "Just så. Så gör man. Bra. Och så städar du fint där, och där, och där. Precis. Och så där..." Fortsätt, låt honom fortsätta både länge och väl. Han ska ta konsekvenserna och bokstavligen städa upp efter sig. Det får ta den tid det tar och får INTE gå för fort. Det ska vara ett veritabelt jobb att utföra. För det ska kosta att slåss. Arbetet efteråt ska plantera en s k positiv hämning. Han kanske inte alls vill kramas, t ex (men måste ändå) och till slut kommer detta att landa i huvudet på honom som en spärr, när han får lust att klippa till: "Aj då, jag ska inte slå. För gör jag det måste jag krama. Och det vill jag inte. Alltså slår jag inte."

Försök lära upp dagispersonalen. Ord och "time out" räcker inte alls till här, som de möjligen har märkt eftersom han inte slutat slå. Han ska krama och det ska de se till att han gör. Han ska gottgöra i handling.

I Barnaboken under Våld står att läsa om barns våld. I den nyaste (2004) har jag utarbetat det avsnittet betydligt.

[annawahlgren]

Tack, Susanne* Här ramlar svaren in Kloka, kloka

[Lena mamma till Rickard]

Nejdå, inte är han elak inte! Han är min underbara goa gosse som är full av upptäckarlust och ständig glädjekälla för mig
Han är väldigt glad för att hjälpa mig och vill göra precis det jag gör här hemma. Han får vara med mig ganska mycket men han kanske behöver mer social delaktighet. Jag får läsa på om det i boken.

Det här med dagis känna svårt. Vet inte hur mycket jag kan gå in och styra hur dom ska handla i olika situationer. Det här med time out tycker jag är på tok för tidigt också. Han förstår inte varför han sitter där. Sånt kör inte jag med här hemma.
Jag försöker förklara mycket men det är kanske helt onödigt?! Bättre att visa som ni säger med handling.

Man vill ju verkligen det ska bli rätt! Men jag ska fixa det här Ska kanske inte funder så mycket utan njuta mer av min goa påg så löser sig det mesta med lite sunt förnuft.

[Lena mamma till Rickard]

Oj, här var det lite annat ljud i skällan från Anna!
Då gjorde jag inte helt fel alltså som rusade fram och tog tag i honom. Men borde rytit lite mer kanske. Nu tvingade jag inte honom att kram och "säga" förlåt. Har ju som sagt inte varit med om detta med honom innan men tydligen är det vanligt förekommande på dagis. Vet inte hur länge det har förekommit men tydligen escalerat nu efter semestern.

Som sagt vill man ju få det rätt från början och hantera det på rätt sätt!

Tackar väldigt mycket för responsen jag fått och känner att jag gick till rätt forum med mina funderingar!

[Susanne*]

Det kan man lugnt säga.

Självklart kommer du att klara det. Du har ju redan börjat

Om möjligt, försök tillbringa så mycket tid på dagis som möjligt så du är med honom i den miljön och "lär ut" till honom där hur man gör.

Häng inte upp dig på ordet förlåt. Är helt ointressant om han säger det och inget man ens ska försöka. Ord är bara ord. Det som gäller är att han gottgör i handling - med din hjälp.

Kram