Kura Alva

[ilindstrom]

Vad glad jag blir att läsa om hur ni hittat er väg. Det är så man måste göra. Hitta det som passar i just er familj. Fortsätt gärna att skriva här i tråden om hur det går för er.

kram
Ida

[annawahlgren]

:thumbsup:

[wifsta]

Ja - och DÄR hittade ni ER attityd av självklarhet och säkerhet!
Precis som Nancy "uppfann" ett nytt verktyg (skak i handtaget) som fungerade för henne, så har ni gjort en egen liten "minibössa" som ser till att hålla ERA vargar borta så att den underbara Alva kan somna tryggt!

Jobba på - ni är snart i mål! \:D/

[annawahlgren]

Precis som Nancy "uppfann" ett nytt verktyg (skak i handtaget)

Vet du vad, här slog prestigen till... Här har skakats handtag i trettio år, hmhm

[Pappa till Alva]

Tänkte bara tala om att natten var lugn och fin. Alva vaknade strax efter kl 24 och var lite snyftig men efter att jag stoppat om henne (täcket hade flygit av) och kört bekräftelsen två gånger så somnade hon om efter ca 20 minuter. Sen vaknade hon ganska glad vid 6.45.

Just nu sover hon gott ute i sin vagn i det fina vädret.

[Mamma till Alva]

Även om jag är jätteglad att det gick så bra igår, så tänker inte jag ropa hej än. Vi får väl se hur det går ikväll.

[sockerprinsessan]

jag blir tårögd när jag läste om er natt, vad duktiga ni är. Snart har ni kommit i mål :thumbsup:

[Pappa till Alva]

Nattningen tog lite längre tid i kväll, ca 25 minuter. Men det var väldigt lite gråt, max 2-3 minuter sammanlagt. Jag stannade kvar i rummet en lång stund men gjorde inte mycket mer än att lägga handen på Alvas rygg vid ett par tillfällen då hon blev lite ängslig. Målet är att få in lugnet och tryggheten under en tid och sen får vi börja jobba på att göra det från andra sidan dörren. Visst, det blir nog lite jobb att flytta ut ur rummet eftersom hon får mycket närvaro just nu men vi fixade inte 45-60 min gråt kväll efter kväll. Vi försöker i alla fall se till att lämna rummet med ramsan innan hon somnat helt.

[Beckabus]

Tycker att det låter som att ni faktiskt har stenkoll på hur NI vill ha det!! Helt suveränt!! Hoppas att ni kommer närmare och närmare ert sömnideal fort ändå
Å jättekul att ni håller oss uppdaterade!! *kram*

[Mamma till Alva]

Jaha, tre kvällar funkade det att sitta brevid och klappa henne tills hon genomskådade även den metoden att få henne att somna. Så har det varit med alla sätt vi har försökt få henne att somna med på kvällen. Det funkar i 2-3 kvällar och sen har hon genomskådat det och börjar skrika. Igår började hon kinka redan i badet och ikväll skrek hon mer eller mindre från att vi började bada. Hon har alltid älskat att bada, men nu tror jag hon kopplar ihop det med att hon ska sova.
Ikväll skrek hon ändå "bara" 25 minuter i sängen innan hon lät sig lugnas av lite klappar på ryggen. Buffning blir hon bara arg av.
Nu vet vi snart inte vad vi ska ta oss till. Att plocka upp henne och söva henne i famnen är inte heller något alternativ. Det kommer bara funka någon kväll och dessutom sover hon sämre resten av natten då.

[nilam]

Hej

Ni är helt med på noterna och stensäkra på vad ni vill God sömn åt tösen ibland gör man saker som inte är så roliga men det MÅSTE göras, jag tror att ni måste ta en fight här, för att verkligen övertyga tösen att det är så sköööönt att sova,
Hon är nog av den mer ifrågasättande typen, men stålsätt er redan nu hon kommer säkert att ställa STORA frågor ju äldre hon blir

Se det/henne som en härlig utmaning hon får ju er att vända er utochin redan nu

Malin

[annawahlgren]

Jaha, tre kvällar funkade det att sitta brevid och klappa henne tills hon genomskådade även den metoden att få henne att somna. --- Det funkar i 2-3 kvällar och sen har hon genomskådat det och börjar skrika.

Vad är det hon "genomskådar"

Tror ni att en god, lugn, sammanhängande och skön sömn skulle gå emot HENNES intressen, på något vis Tror ni att det är synd om henne som får sova så gott Lika synd om henne som om er, när NI får sova så gott

Ur Internationella Sova hela natten:

"Akut måste alltså lilla barnet lugnas, om det ska vara möjligt för henne eller honom att slappna av, tystna och sedan somna.

Och du kommer att se, om och när du bestämmer dig för att genomföra Sova hela natten-kuren, att det inte är särskilt svårt att lugna ens ett hysteriskt skrikande spädbarn, när du bara vet hur du ska göra.

När du lyckas med det, då växer självkänslan!

Och då kan du frestas att slå ihop boken, för nu har du ju kommit på knepet. Nu vet du hur man ska göra: inte ta upp barnet, utan lugna det där det ligger. Och titta så bra det går! Du kan!

Ja, det kan du. Men du får inte stanna där, säger jag, glädjedödaren. Du måste gå vidare. Du måste, utöver lugnet, också förmedla säkerheten.

Lilla barnet kommer inte att nöja sig med mindre.

Och det kan du förstå, om du minns den där första kvällen på safarin, när du fått en god middag och en sundowner till sängfösare och skulle gå och lägga dig och sova i ett eget tält, nöjd och belåten. Du var mätt och lugn och förväntansfull inför morgondagen.

Men så hörde du ett lejon ryta, obehagligt nära, och måste naturligtvis förhöra dig om hur det förhöll sig med SÄKERHETEN där ute i bushen.

Vågade du verkligen sova lugnt? Kunde du verkligen känna dig säker för liv och lem, när nu tältöppningen bara var en mjuk och motståndslös historia som första bästa rovdjur kunde kasta sig in igenom hur lätt som helst?

KOMMER VARGEN OCH TAR MIG NU? frågar sig på samma sätt det lilla barnet.

Så även om lilla magen är mätt – och det måste den vara; ja, mer än mätt! – så måste barnet invaggas i en absolut känsla av säkerhet till liv och lem. Det räcker inte med lugn för stunden.

Därför får du inte nöja dig med de första två nätternas i och för sig underbara genombrott, när du med hjälp av verktygen lyckas förmedla lugn till ditt lilla barn, så att hon eller han kan sova. Stannar du där, och tror att saken är klar därför att du nu kan buffa barnet till tystnad eller vagna barnet till ro, kommer redan tredje eller fjärde natten att försätta dig i osäkerhet.

Barnet låter sig visserligen lugnas, så länge du tillämpar verktygen, men vaknar då inte alltmer sällan, som det var tänkt, utan allt oftare – igen. Varpå du buffar igen, vagnar igen, solfjädrar igen och ramsar för allt vad tygen håller … Och innan du vet ordet av finner du dig stående hos barnet halva (eller hela) natten - igen. Barnet har alls inget emot behandlingen, verkar det som, men protesterar så fort du försöker sluta. Barnet sover inte alls hela natten!

Så varför fungerar det inte, frågar du dig, fastän det började så bra? Vad gör jag för fel?

Osäkerheten har slagit klorna i dig – igen. Det är därför det inte fungerar.

Osäkerhet är motsatsen till säkerhet.

När du har förstått säkerhetens fundamentala betydelse, och lärt dig förmedla denna absoluta säkerhet på ett sätt som övertygar BARNET, då kan du inte misslyckas med Sova hela natten-kuren.

Men skulle inte mitt lilla barn känna sig säkert! utbrister du kanhända misstroget. Du och din partner vidtar ju hela tiden alla tänkbara åtgärder för att säkra detta lilla liv, som ni fått i er vård och på ert ansvar! Ni ser till att barnet inte utsätts för fara. Ni lämnar aldrig barnet ensamt. Ni sätter inte ut barnvagnen i gatan förrän ni sett er om. Materiellt har ni lagt ner en smärre förmögenhet just på barnets säkerhet. Ni tar inga risker. Så långt det står i mänsklig förmåga garderar ni er - och framför allt ert lilla barn - mot vargen i alla dess skepnader, dag som natt, hemma som borta, inne som ute.

Och det är sant. DU vet att ditt lilla barn är säkert. Det vet din partner också.

Men barnet vet det inte.

Upplevde sig ditt lilla barn som säkert, skulle du inte stå här med den här boken i handen. Då skulle barnet sova på nätterna, ty att sova på nätterna är det naturliga för människan, likaväl som det är det alldeles självklart nödvändiga.

Gud la mörker över jorden om natten och både människor och djur gick till vila; sådan var tanken, och sådan är praktiken.

Och små barn är gjorda av exakt detsamma som vi vuxna.

Små barn som upplever sig som säkra här i världen, fredade mot vargen i alla dess skepnader, vaknar inte gång på gång nätterna igenom, oavsett om de sover på rygg eller mage, i egen säng i eget rum eller mellan föräldrarna i den äkta sängen, ovanpå mammas bröst eller ståendes på huvudet i garderoben … De sover. Och de sover gott.

Och de sover mer än gärna sina tolv timmar om natten redan från fyra månaders ålder.

Små barn som däremot INTE upplever sig som säkra, som inte låtit sig övertygas om att de är fredade för vargen i alla dess skepnader, fortsätter vakna. Gång på gång vaknar de efter sovstunder – både natt och dag – som varit inte bara alldeles för korta utan också oroliga. Gång på gång griper dem överlevnadsångesten. Gång på gång ställer de samma förfärat oroliga fråga: Kommer vargen och tar mig nu?

Det blir din uppgift – om och när du bestämmer dig att genomföra Sova hela natten-kuren – att besvara den frågan på ett FÖR BARNET nöjaktigt sätt."

O:)

[Pappa till Alva]

Tack för svaren.

"Nilam", vad menar du med att "ta en fight"? Kan du vara mer konkret? Tycker du att vi skall låta henne ligga själv och skrika tills hon fattar att sängen är härlig? Jag har svårt att se logiken i det tänket i så fall.

Vi kommer att kämpa på och har bestämt oss för att vara uthålliga. Även om det kan verka som om vi vacklar något så står vi stenhårt fast vid dygnsschemat och även om vi tröstar och hjälper henne i sovandet så gör vi det när hon fortfarande ligger i sängen. Detta är en stor förändring jämfört med hur vi hade det för 2-3 veckor sedan.

Ikväll så var hon inte på humör. Varför är ju svårt att säga. Vi säger väl "en gång är ingen gång" och så får vi se hur lilla Alvas humör är i morgon kväll istället.

To be continued...

[nilam]

Ska bli spännande att följa fortsättningen

vad menar du med att "ta en fight"?

Jag menar att följfölja, inte ge upp, jag menar att måla upp ER strategi och HÅLLA ER TILL DEN, jag menar inte skrika sig otröstlig till sömns.

Parallellen jag drog om kommande år, kanske är långsökt, men ett trotsbarn som "inte vill" måste man ibland bära hem skrikandes eller en tonåring som ränner på stan "måste" man få hem och det möts av vilda protester men vi som föräldrar VET vad som är bäst för våra egna barn.

I det här fallet vet ni föräldrar att god sömn är det bästa för erat barn, ni ska bara övertyga henne

Malin

[Mamma till Alva]

Tack Anna för att du peppar oss fast att vi kanske verkar ha gett upp. Det har vi absolut inte även om vi inte tillämpar SHN helt fullt just nu.
Texten du kopierat från boken känner jag väl igen eftersom jag läst den tidigare och jag förstår precis vad du menar i teorin. Jag har bara så svårt att förstå hur vi ska få det att funka i praktiken.
Jag vill ju självklart att hon ska känna säkerheten, men först måste hon väl känna sig lugn?

nilam: Vår strategi är nu att fortsätta som vi gjort och att absolut inte plocka upp henne ur sängen. Skriker hon trots att vi finns där tillhands brevid så får hon väl göra det tills hon är mottaglig för tröst. Vi har iallafall kommit en lång väg på de här två veckorna. Innan var det enda sättet att söva henne att jag hoppade omkring med hoppsasteg med henne i famnen i flera timmar. Och försökte hennes pappa ta över skrek hon tills hon kräktes. Och hon sover mycket bättre på nätterna nu, så jag tänker verkligen inte ge upp nu.
Att vi kommer få fightas mycket med henne i framtiden är jag övertygad om. Hon verkar vara en liten dam med mycket bestämd vilja.