Vi kurar i natt. Det är faktiskt lite jobbigt...

[miar70]

Miar70, det är jag som är så långsam

Inte då! Det är väl bra med många svar eller hur, mene

Kram!

[mene]

Hej!
Jo, han skrek vid läggning kändes därför bra att buffa.
Men nu är det ju natt tre. När han vaknar under natten och han gråter ska jag väl påminna och påminna (med eftertanke) och inte buffa? JAg vill ju inte att han ska gråta. Däremot märker jag olika nyanser i gråten och försöker svara därefter.

Tack för bra länk! Den inspirerade mig!

[mene]

Tack förresten för att ni svarar och ger stöd!
Helt okej med ett förmycket än det motsatta

[miar70]

Jo, nu gäller det att du har lite is i magen och verkligen lyssnar av var det bär hän! Känn dig själv övertygad om att ramsan lugnar honom, så kommer han också att känna sig övertygad.

Vad fin signaturen blev

Kram och hoppas ni får en bra natt!

[annawahlgren]

Välkommen är du Pris och beröm för en god kurstart :-({|= och framför allt för beslutet med stort B - att ge lilla älsklingen den goda, sköna, trygga, sammanhängande nattsömn han så innerligt väl behöver

Varför finns det så få direktiv för hur man ska göra på dagarna?

Det behövs inte så många Mest en: håll tiderna Och tycker du inte att boken "räcker", så finns vi här. (Och så finns ju Barnaboken, förstås där 400 sidor avhandlar små barn 0 - 1 år...)

Jag är mycket glad och tacksam över ditt civilkurage att både offentliggöra och betacka dig för den sortens personliga meddelande du fick. Det sista man behöver, när man bestämt sig för att hjälpa sitt lilla barn till den goda och i ordets sanna mening betryggande tillvaro varenda liten unge behöver här i världen, är sabotage från omgivningen. Mänskliga "spam" finns överallt, tyvärr också här - sällsynt nog men dock, och du råkade ut för det. Vi beklagar alla.

Om ditt barn gråter i 20 minuter är det din plikt som vuxen att ta upp ditt barn och trösta det.

Ska det talas om plikt, så är plikten snarare att lugna barnet där det ligger - grundbulten i SHN - i stället för att vidmakthålla överlevnadsångesten och bekräfta, gång på gång, för lilla barnet att sängen är en livsfarlig plats (vilket ju är lögn dessutom) och att "vargen" - de vilda djuren, livsfaran - kommer och tar barnet vilket ögonblick som helst, om inte mamma / pappa agerar levande sköld.

Tröst hjälper inte ett litet barn som frågar efter säkerhet.

Jag personligen tycker att det är jobbigt bara han knystar till och vill ta upp honom i ett nafs men lyckas så klart hejda mig.

När du läst (och läst igen, och igen O:) ) förstår du att det vore just vad som skulle sabotera bygget av säkerhet: att "ta upp honom i ett nafs". Du skulle cementera överlevnadsångesten i stället för att eliminera den. Du skulle till svar på hans frågor - "Kommer vargen och tar mig nu?" - svara alldeles åt skogen fel (och som sagt, osant dessutom): "Ja, det gör den! Den är här vilket ögonblick som helst! Vi måste genast sätta dig i säkerhet! Här kan du absolut inte ligga!"

Det intressanta - och logiska - är att barnet inte nöjer sig med detta felaktiga "svar", denna tröst, som inte alls betyder lugn och säkerhet utan bara ett evigt bekräftande av faran. Det man upprättar och vidmakthåller med detta i längden verkningslösa "tröstande" är KRISLÄGE. "Fara hotar! Vi måste genast rädda dig!" Och ingen människa, varken stor eller liten, orkar i längden - eller särskilt länge alls - befinna sig i ett mer eller mindre konstant tillstånd av krisläge.

Detta måste man förstå och kan göra, mycket enkelt menar jag, om man utgår från sig själv och ser till sina egna allmänmänskliga basbehov här i världen - som är desamma för oss alla, från första stund på jorden och livet ut.

Jag har försökt förklara just detta så tydligt som bara går (tycker jag ) i kapitlen Lugnet och Säkerheten i Internationella Sova hela natten. Det är dessa teorier, baserade på lika delar sunt förnuft och medmänsklig inlevelse, som skiljer Sova hela natten-kuren från alla andra så kallade sömnmetoder och förklarar dess exempellösa framgång. Den utgår från, och landar i, vad som ligger i BARNETS intresse. Förstår man ATT och VARFÖR, då är HUR en liten baggis

Jag som som blev en fegis och rädd för att göra fel såg till att peppa mig och försökte verkligen att verka säker (och kände mig nog också säker!

Bra, bra =D>

LYCKA TILL med fortsatt betryggande arbete i säkerhetens namn :thumbsup:

[mene]

Tack Anna för bra och peppande svar! Jag läste det flera gånger

Tredje natten gick bra. Han somnade om bra på ramsan och sov faktiskt sammanhängande 6,5 timme under natten. SÅ länge har han bara sovit efter 3 mån sprutan. Vargtimmen spökade dock.
I morse kändes allt superbra.

Men nu sitter jag här efter första läggningen (natt 4) av lillpojken. Det tog 15 minuter och han verkade verkligen jätteledsen. Jag gick in tre gånger och buffade och då blev han lugn. Vid endast tillrättaläggande och solfjäder verkar han bli ännu mer ledsen/rasande.

-Ska jag fortsätta buffa, vid sådana tillfällen, tills han blir lugn?
-Gör jag fel när han blir så ledsen? (Han är jätteglad ända tills han läggs i sängen)
-Är det fel av mig att låta honom gråta lite och försöka påminna honom lugn emellan eller ska han alltid tröstas när han verkar ledsen (då jag inte uppfattar det som om han blir tröstad av ramsan). Jag vill ju inte göra honom illa.

Åhhh, vilket svammel av mig. Hoppas någon vill svara Jag som var så peppad innan blev helt plötsligt lite darrig. Man vill ju lillknyttet allt det bästa!

Jag har lusläst boken (den har t.o.m. gått sönder) och försöker verkligen att låta säker på rösten.

[annawahlgren]

Tänk inte tröst (Se ovan.) Tänk HJÄLP.

Och vad är det han ska hjälpas till Just det - lugn, säkerhet, njutning

Då måste du vara övertygande, betryggande i ordets sanna bemärkelse. Och då kan du inte springa därinne av och an och buffa och buffa och buffa. Det är färdigbuffat nu Du kan buffa några markerande omgångar efter tillrättaläggandet när du lagt honom, men bara som just markering, och du ska hela tiden tänka UT. Han behöver faktiskt vara i fred. Precis som du, kan jag tänka, när du vill somna i lugn och ro. Du vill inte ha folk härjande med dig då.

Du gör honom inte illa Hur kan du ens se det så Han ställer frågor - "Kommer vargen och tar mig nu?" Din uppgift är att ge det lugna betryggande svaret - som en självklarhet. "Nej, vargen kommer inte. Jag står emellan dig och vargen. Jag bevakar dina intressen. Jag ser till att ingenting ont kan hända dig."

Lyssna, lyssna av, lyssna igen Det är inte dig och ditt ömma modershjärta detta handlar om, eller dina känslor överhuvudtaget. Det är barnets lugn och säkerhet det handlar om. Du KAN - odla sakligheten och det sunda förnuftet (så får du bryta samman i enrum någonstans mellan varven, om det absolut behövs ).

[mene]

Natten gick superbra!
Det tog en kvart att somna. Han vaknade någon gång på kvällen men svarade bra på ramsan. Sov sen 9,5 timme!!! Gnölade lite i omgångar vid 5,6 men svarade jättebra. Jag kände mig jättestärkt i morse. Lyckligare än på länge. Så himla bra jobbat av honom!!! Jag är så stolt!

Tyvärr gick det inte alls att lägga honom vid 16-16.45 -vilan. Jag var säker när jag la ner honom och följde konstens regler. Men kan tydligen inte ha låtit tillräckligt övertygande. Han var superledsen. Jag tog till buffning men lugnades bara lite. Mot slutet stog jag och buffade länge. Det blev faktiskt hysteriskt. När det hade gått 40 minuter (!!!!!) så när han andades till lite och tystnade så gjorde jag snabb väckning och tog upp honom och låtsades som om ingenting hade hänt. Han däremot fortsatte att gråta. Jag tog sedan ut honom i vagnen och lät honom sova i 20 minuter. I vagnen kan jag söva honom lätt (ute!!!).

Tyvärr känner jag mig lite knäckt av misslyckande ovan och maken ska ta kvällen och natten så ska jag tänka och fundera.

JAg vill bara helst av allt att han ska känna trygghet när han hamnar i sängen och känner att där vill han ligga och slappna av. Jag hoppas verkligen att vi kan uppnå detta med tiden.

Kramar, Mene med familj

[nilam]

Hallååå!! Ta fasta på detta Lyckligare än på länge. Så himla bra jobbat av honom!!! Jag är så stolt!

Detta är dina ord och du har gjort det så BRA Ok att det blev lite strul, men du handlade därefter och gav sonen en god 20 min

Hoppas att enda anl att maken ska ta natten är för att han också ska lära sig

Lycka till
Malin

[mene]

Tack för fina ord. Jag blev genast mer positiv.
Det är bara så jobbigt att se honom ledsen. Jag tänkte där när han grät att jag kan offra mina nätter och ligga och amma varje kvart bara han är nöjd, men jag vet att det inte är hållbart i längden.

[miar70]

Håller med nilam, det går ju jättebra för er - du måste absolut fokusera på det positiva!

Jag tänkte där när han grät att jag kan offra mina nätter och ligga och amma varje kvart bara han är nöjd

Det är absolut INTE det han vill, tro mig!
Han vill, precis som alla andra barn och vuxna - alla människor! - sova på natten! Och han behöver det. Han behöver lite hjälp att få till det, och det är er uppgift som föräldrar att ge honom den hjälpen.

Sen kan ni se det som ett första steg i ert föräldraskap, att vägleda, visa, lära och hjälpa honom.
Barn som gråter behöver sällan läggas ner och gosas med, de vill ha vår vägledning. Vi får inte vara rädda när barnen visar känslor och gråter eller skriker, när de är små är det deras sätt att kommunicera och ställa frågor! Och då gäller det att vi som föräldrar kan besvara de frågorna, precis som du gjort. Då känner han sig lugn och nöjd!

Kram Mia

[mene]

Hej!

Nu är det menes man som skriver. Tänkte bara höra om det finns nån universell lösning på själva läggproceduren. Som det är nu så gråter sonen så fort jag lägger ner honom trots att vi skrattar och har kul precis innan. Det tar mellan 10-15 minuter av idogt ramsande och skrikande för att han ska bli så pass lugn att han kan somna. Även fast han sover bra, endast ett uppvak senaste natten som han hanterade själv, så finns det en viss bitterhet i att han inte verkar tycka det är skönt att somna.

Har någon varit i samma sitts och har nått tips på hur ni gjorde tar vi emot dessa med glädje:)

/Menes man

[nilam]

Hej

Citerar mig själv från ett annat inlägg

Kan ju bara berätta att under en kurvecka uppe i Gastsjön filmade vi Mr W när han lades natt 3, vi som stod på utsidan kunde höra '"skrik" som jag då tolkade som missnöjt,
sen såg vi filmen inte ett öga var torrt, det var glädjetårar, på filmen ser vi hur en liten kille låter för han kan inte hitta en sovställnig som passar OCH snuttefilten hamnade ju snett och kudden.........och sen kan han inte somna på direkten, mycket skall fixas innan man hittar den sköna sovställningen

Skrattar ni härligt innan läggning och barnen gnyr lite så skulle jag göra husljud, släppa överkoncentrationen som det så lätt blir, ge en ramsa när det verkligen behövs för att inte störa, de vet ju att de ska sova fast det tar bara lite tiiid.

Malin

[Beckabus]

Hoppas att du får svar av någon Kurare här.. ville bara komma in och säga hur vi har gjort/gör när det behövs.. har oxå en liten som kan bli otroligt ledsen när vi lagt ner henne, och då kör vi en solfjäder tills det att hennes andning är lugn och hon är klar för att sova, då blir det ramsa och ut.. Typ så Anna Wahlgren har beskrivit det för Lillskrollan på sidan 2.. Lycka till och stå på er mot alla vargar därute!!
*kram*

[duggan]

Jag måste bara få säga till dig beckabus, detta är ett föräldra forum och här hjälper vi och stöttar varande precis som du gör, någon dipl. kurare behöver inte svara, du har ju ett exilent svar och jag hoppas du är kvar på forumet och delar med dig av dina kloka ord.

Sedan kan jag tillägga att den direkt njutningen kommer inte alla gånger direkt, ibland tar det ett ögonblick eller två innan poletten trillar ned om hur skönt det faktiskt är att sova, tänk på att inte störa förmycket med ramsan utan våga backa och lämna över..

//Malin