Har en fråga om hur jag ska hantera min flickas frågor (i form av ARGT skrikande och springande ur sängen) vid läggdags.
Hon är inte "barnaboksbarn" men hon har alltid sovit de timmar hon ska på natten sedan hon var spädbarn. Jag använde mig nog av attityden
eftersom jag inte accepterat annat än att man sover på natten. Men nu på senaste tiden har vi kommit in i en ond cirkel... vi har rutiner kring läggdags; middag vid halv sex, bolibompa vid sex med en tallrik frukt och ett glas juice, sedan rita en stund eller läsa saga fram till sju då hon badar, sedan tandborstning och så isäng klockan halv åtta.
Innan har det alltid bara varit att stoppa om, pussa och säga godnatt.
Men så plötsligt en dag
började hon skrika och springa efter mig när jag lämnar rummet 
Jag vet inte vad jag gör för fel men att lägga tillbaka henne i sängen, stoppa om (så kolugnt jag kan
) och säga ett glatt "godnatt!" fungerar inte som svar. Det har tagit många sådana turer innan hon somnar och det är inte hållbart längre, varken för mig och allra minst för henne... 
Vad ska jag göra??
Ska jag sätta mig med en bok vid köksbordet (som är precis utanför hennes sovrumsdörr) och säga "vill du inte sova så varsågod och sitt på en kudde på golvet" eller något liknande och invänta att hon tystnar och knatar i säng? Min tanke var att hon redan "vet" hur man kommer till ro men att hon nu ifrågasätter om hon verkligen ska det nu... är det helt fel tänkt, är hon för liten för det ännu??(tänkte på det Anna W skrev i barnaboken; "vill du inte sova så varsågod och sätt dig på en stol i köket")
Behövs det en kur? Hon sover ju bra och vet enligt mig som sagt hur man somnar in...
Väldigt tacksam för svar och min flicka blir nog ännu tacksammare
MVH//Kotten
