Tips för att få bort PMS?

Fritt pratforum för personligt vänskapskackel och allmänt diskussionsforum
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Inlägg av TorsMamma »

Lite OT, men jag svarar här endå...

Och jag blev inte vän med min mooncup förrän jag började med min p-ring så mensen blev mera "normalmängd". Nu kan jag ha den i 12 timmar som man skall fast i ca. 2 dagar så tömmer jag en extra gång mitt på dagen.

Det jag däremot inte klarat är att "bada" med den eller simma... :shock: :?

Till natten kör jag kopp och tjock binda de rikligaste dagarna och det går ok i alla fall.

När jag tar ut den måste jag "bajskrysta" och precis som Ewa säger nypaihop den ordentligt. Och nej, det är inte alltid vackert så jag är noga med att ha tvättade händer och nära till handfat så jag kan tvätta där också ordentligt!
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Lovis
Inlägg: 424
Blev medlem: ons 19 okt 2005, 12:16
Ort: Borås

Inlägg av Lovis »

:D Tack så väldans för era svar, Ewa och Torsmamma! Då är det alltså så att den kan vara svår att få tag på...jag får väl försöka ge mig på den igen...

Hejsvejs!
---------------------------------------------------------------------

Mor till två små tjejer födda -05 och -07. De är båda Barnaboksbarn.
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Hej hopp i tråden igen!
Päivi skrev: Okej, då är vi två! Håll mig handen Ewa, nu skall vi gå till botten med det här!
Här har ju varit tyst en stund men om det är för att "no news is good news", vet jag inte :wink: Men för min del kommer här nu en positiv rapport. Jag har - tro't eller ej - fått styr på min mens, efter dryga 2 år :shock: \:D/ . Hur - ja, nu är detta ingen kort historia. Och inte receptet för alla som har mina besvär heller. Men någon kanske kan få hjälp på samma väg som jag. Så här kommer iaf historien.

Jag har haft andra besvär och själv trott att de hört ihop, eftersom allt dök upp efter min andra graviditet. Svåra mensrubbningar med lång och riklig mens, lättirriterad, svår trötthet, temperaturkänslig - fruktansvärt frusen (är annars snarare varm av mig), ledvärk med svullna händer och fötter, karpaltunnelsyndrom, håravfall (tappar fortfarande lika mycket hår som när jag ammade), svårt med fokus, svårt med närminnet, viktproblem - går inte ner efter graviditeten trots kostomläggning och motion, vid träning svårt utmattad istället för endorfinkick, vaknar aldrig utvilad, m.m.

Min husläkare har sett det som isolerade symptom och jag har skickats både till reumatolog och till gynekolog. Själv har jag varit tämligen tvärsäker på underfunktion av sköldkörteln. Men när inget synts på blodprover så har det avfärdats. Och det har inte hjälpt att jag hänvisat till att somliga endokrinologer menar att man måste ta biopsi för att kunna säkerställa, eller att jag har en nära väninna som lidit av detta i flera år och där det IBLAND syns på prover, IBLAND inte.

Nåväl - jag klarar inte av att slåss mot väderkvarnar (eller sjukvården), så efter 2 år gav jag upp och sökte mig till alternativ hjälp. I mitt fall homeopat. Och 3 veckor efter besöket så har jag inte längre en mens bestående av 5 dagars skvättande följt av 4 dagars niagarafall med tjocka klumpar av blod följt av 5 dagars skvättande. Efter blott 3 veckor är min mens normal igen :shock: 1 dag med lite skvätt, 5 dagar med normalt flöde och normal konsistens och sedan är det över \:D/ Halleluja.

Vad sade då homeopaten efter sin undersökning? Jo, vajsing med sköldkörteln och äggstockarna.
Och vad består då mirakelkuren av? Jo, jod och tyrosinetabletter (för sköldkörteln) och munkpeppar för hormonerna. Därtill kraftig dos E-vitamin, Magnesium och BComplex. Inget särskilt revolutionerande. Men på bara 3 veckor kom min menscykel rätt. Och jag är överlycklig \:D/ Visst har jag en bit kvar innan kroppen och orken kommer tillbaka och nivåerna blir rätt för hela biten, men nu finns gott hopp.
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Sussi
Inlägg: 1314
Blev medlem: fre 03 dec 2004, 21:50
Ort: Uppsala

Inlägg av Sussi »

Härlig läsning Ewa!!! Jag har ju också (om du minns) problem med PMS och riklig mens. Äter just nu medicin som ska hämma blodflödet, och det gör det väl också, litegrann. Men inte mår jag bra... Hur är det med din PMS nu? Har du hunnit haft den perioden? Det kanske är en homeopat man ska uppsöka då ;)
Mamma till sju underbara barn och ett barnbarn :heart:
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Inlägg av TorsMamma »

OJ Ewa, känns nästan som om du beskrivit en massa om mig! Jag vill också ha en sån där bra homeopat och bli frisk!

Grattis, grattis, grattis!!!
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
Gäst

Inlägg av Gäst »

... och jag skall till vårdcentralen i januari för att kolla struman. :)
Fjällfolket

Inlägg av Fjällfolket »

..oj Ewa, det där hade kunnat vara jag..

Visst r det underligt hur de vägrar lyssna angående sköldkörtelbesvär hos qvinnor...?

det där gör mig så ...

:evil:

Jag tar proverna regelbundet pga att halva släkten har struma, har en hel radda av symptomen, min mormor, mamma och syster har op för struma, och inget syntes på proverna innan det upptäcktes... min syster hade även tumörer som upptäcktes först när de väl öppnat...

Men så länge provsvaren är "inom ramarna" så kommer man inte vidare fast man mår dåligt!

VAD är det som är så hemskt med att få rätsida på alla kvinnors kroppar...?

MORR! :evil:

/Fjällmor
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Hej :D

Jo, det där med skölkörteln är nog vanligare än vad man oftast tror. Men symptomen stämmer ju också hyfsat bra in på en del andra prylar och därför tycker de väl att de kan avfärda en som lite allmänt överbelastad, ungefär. Fast man själv kan svära på motsatsen. Jag menar, om jag hade haft ett heltidsjobb OCH mina två barn att ta hand om. Hur hade jag orkat DÅ :shock: Det är ju NU som jag har och har haft guldläge för kroppen att få den vila, dagliga utevistelse, tid osv som alla i livspusslet går och längtar efter. Men det är populärt att skylla på det. Och har man dessutom mage att ha skaffat sig 6 ungar, som somliga här på forumet :wink: , så får man ju bara stå sitt kast :roll:

Nåväl, mina symptom stämmer helt in på just underfunktion av sköldkörteln, och att besvären är av hormonell natur har ju varit uppenbart. Bekymret är då alltså att en hel del av besvären också stämmer överens med B12-brist - som oftast hör ihop med besvär med sköldkörteln; borrelia (också svårdiagnostiserat, uppenbarligen) och utbrändhet (eller vad det idag går under för benämning).

Och i sistnämnda kategori vill man oftast stoppa in oss. Nu har inte min rara läkare kunnat göra det, för jag har med all önskvärd tydlighet visat honom hur min vardag ser ut, med just gott om egentid, vila, god sömn osv. Men kommit vidare har vi ju inte gjort, efter besöken hos reumatolog och gynekolog. Och jag har fortfarande känt i hela kroppen att jag vet vad som felas mig, men HUR ska jag bli bättre. Och då fick det bli komplementärmedicinare för mig. Jag hade gott hopp för jag känner folk som homeopaten hjälpt, men att han skulle få rätt på just detta SÅ snabbt, det hade jag ju aldrig kunnat tro. PMS-perioden har kortats och jag har inte längre lika ont och är inte lika trött. Ilskenheten finns kvar, men alltså under betydligt kortare period. Och vi har bara börjat. Att stödja upp sköldkörteln tror jag inte går lika fort och just humöret hänger ju ihop med det också. Men jag känner mig överhuvudtaget lite piggare, och bara det är ju alldeles ljuvligt.

Vidare rapporter får följa vartefter tiden går.
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

Det är verkligen så otroligt glädjande Ewa. :D Och jag vet ju hur du kämpat för detta. :thumbsup: Du ska se att orken nu kommer långsamt tillbaka och att du får lov att känna dig som dig själv igen. Är mycket glad för din skull, och hela familjens förstås. :D :heart:

Men hur jag kunde glömma att fråga min läkare om det på nya B12 undersökningen när jag ju vet. :shock: Hon hotade med gastro och då blev jag helt plötsligt mycket piggare. :wink:

Tack för att du delar med dig. Vi har så otroligt mycket att lära från varandra.

Kram
Susanne :heart:
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Fjällfolket

Inlägg av Fjällfolket »

:oops:

..och jag blev så upprörd att jag glömde att Gratulera dig Ewa, förlåt mig :cry: :oops:

:heart:

/Fjällmor
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Tack sötnosar :heart:

Och upprörd FÅR man bli. Jag har en väninna (som ju även Susanne* hört om) som med största sannolikhet har överfunktion av sköldkörteln, som bara blir sjukare och sjukare. Hela hon krampar och har svårt att gå, hade svåra andningsbesvär hela sommaren och fick åka ut och in på akuten, men hon bara bollas mellan klinikerna. Jag lider med henne - och med Mia här, som inte får hjälp. Och jag tänker det återigen - när män söker för sina symptom, hänvisas det då till att de har barn? Har svårt att tro att läkarna är lika snabba på att dra den slutsatsen då.
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Och nu har ägglossningen kommit och gått. Två ynka dagar av lite uselt humör istället för 1 vecka. Och inte minsta ont i mina stackars äggstockar som tidigare slitits i stycken (har det känts som). Jo, jag är fortfarande salig över min nya kropp O:)
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Fortsatt uppdatering - ifall nu andra här inne lider av samma elände utan att ha hittat till rätt hjälp ännu.

Jag har nu, sedan några veckor, kunnat slänga skenorna jag sovit med sedan jag var gravid med Disa - dvs i över 3,5 år :shock: Inget mer karpaltunnelsyndrom \:D/ Det är så ljuvligt skönt att slippa spänna på dem varje natt. Ytterligare ett symptom orsakat av underfunktion som farit åt pipan. Ytterligare lite piggare är jag också, framför allt i tanken, men kroppen börjar sakteliga kännas igen lite bättre också.
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Jannika
Inlägg: 4934
Blev medlem: mån 09 okt 2006, 13:34

Inlägg av Jannika »

HÄRLIGT Ewa! Jag gläds med dig. :heart: Kram Jannika
Fjällfolket

Inlägg av Fjällfolket »

åh så skönt ewa!

:heart: :D

Kram!!!
/Fjällmor
Skriv svar

Återgå till "Kackelforum"