Sömnbrist...

Frågor och svar om att kura lite äldre barn
Skriv svar
piasven
Inlägg: 4
Blev medlem: lör 10 jan 2009, 09:14

Sömnbrist...

Inlägg av piasven »

Hej! vi är helt nya här, hoppas nå´n kan ge lite råd och uppmuntran så vi orkar lite till :wink: !
Vi har en adopterad pojke, nu 1,5 år. Han har sovit i egen säng och eget rum sedan han kom till oss för ca ett år sen. Aldrig varit ett enda problem, sovit tolv timmar på natten och två timmar på dagen, ätit bra och varit otroligt social och livsglad. Världens mest underbara kille, älskar honom så!

När jag läser forumet inser jag att vi skulle ha genomfört kuren på en gång när vi fick honom, men det behövdes liksom inte :oops: . Vi följde våra rutiner och han somnade så fort vi lade ner honom, varje gång. Vi var förundrade till en början - men tack vare att vi läst SHN boken vågade vi prova att lägga honom i eget rum redan på dag två och det bara funkade! så varför "störa" honom med ramsor och annat, han sov ju tryggt och vaknade på klockslaget varje morgon skrattandes och jollrandes! Han var världens enklaste och lyckligaste bebis helt enkelt och vi var världens mest tacksamma föräldrar!

Så kom första julen, alltså för några veckor sen... Då blev allt fel. Vi fattar fortfarande inte vad som hände. Vi åkte iväg för att fira jul med familj i en annan stad. Vi följde vår normala rutin, gjorde som vi alltid gör. Men det blev galet ändå. trots att vi sovit borta förut, ganska många gånger, så var det nu något som inte stämde. Fem minuter efter nerläggningen hör vi ett vrål utan dess like. Inte nattskräck, det har han haft några gånger och ändå somnat om utan problem. Detta var panik, ångestlikt. Han skrek som om han hade riktigt ont, satt fast eller var livrädd och han skrek på oss (mamma, pappa) vilket han inte gjort förut heller. Min man gick in och efter en halvtimma hade skriken inte upphört så jag gick också in. Pojken somnade om efter en timma ungefär. Men vaknade därefter en gång i halvtimman till en gång i timman under hela natten och påföljande nätter. På dagarna var han tröttare än vanligt men höll ändå igång. Åt bra, lekte och var glad.

Problemet har fortsatt, det har hållit i sig över helgerna och vi avbröt nyårsfirandet för att åka hem till egna tryggheten och genomföra SHN kuren på riktigt.
Sagt och gjort. Vi gjorde fasta rutiner för dagen (samma som innan men försöker verkligen följa klockan noggrannt). Buffade och ramsade till natten. Sen ramsade vi bara (gör fortfarande, vi går INTE in i rummet). Men problemet kvarstår, vi har hållit på en vecka med kuren och inatt var värst hitintills med nio uppvakningar av gallskrik och frågor tills vi ramsar. Då somnar han om efter en stund men vaknar snart igen och gallskriker och frågar. Och vi ramsar. (känns som att han måste höra oss för att våga sova!) Slutligen vaknar han en till två timmar för tidigt och går inte att ramsa tillbaka till sömn som under natten, utan vill upp och äta frukost. Nu börjar det märkas både på honom och på oss, vi är trötta allihop! Han är kinkig på dagarna och äter mindre, inte alls lik sig (såklart).
Bästa natten under veckan var nr 2, då han bara vaknade två gånger.

Även dagsömnen är störd, där har vi haft lite problem förut (tog ett tag att somna ibland) också men det har ändå fungerat bra. Nu gallskriker han så fort vi lämnar rummet. Sova i vagn funkar inte så bra där vi bor, vi ser också hellre att han sover i sin säng.

Känns så oerhört trist att vi inte får det att funka, som att det som hände i under julen har försört hans trygghet totalt och nu är det svårt att hitta tillbaka till det normala och trygga. Finns det någon som har erfarenhet av liknande situation och som har något råd att ge? Vi är fortfarande världens mest lyckliga föräldrar, men något utmattade som sagt.
Kram Pia
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

:D Hej piasven och välkommen hit till forumet :!:

Det låter som om ni har en härlig liten kille, och jag tror att den goda nattsömnen väntar er om hörnet! Lite finslipning så är ni i mål, och ni har gjort ett jättebra jobb. Du ska inte alls tänka så att ni skulle ha kurat lillen innan, ett barn som sover gott och bra behöver ingen kur!

Till att börja med tror jag att han hamnat i förtrotsen, och det kan vara en lite jobbig tid och kan märkas framförallt på nätterna. Det är som en liten försmak på den "riktiga" trotsen som kommer runt tre år, och du kan läsa mer om den i AW:s Barnaboken (har du den inte kan du beställa den här på forumet.)

Så jag tror de stökiga nätterna till stor del beror på just förtrotsen, och då gäller det att man som förälder är extra tydlig, har fasta rutiner, ser till att vara ute mycket dagtid och låter barnet vara med i sysslorna hemma och känna sig nyttig (sociala delaktigheten!).

Jag tycker ni ska vara jättenoga med skrattet till go´nattet, både på dagar och kvällar. Lägg ner mycket tid på det, så att han lägger sig glad och nöjd.
Sen gäller det att backa nu, även med ramsan!
Han tror, precis som du själv är inne på, att han måste ha ramsan om han vaknar, och det är inte riktigt sant :wink:

:idea: När du känner att du skulle vilja gå in till honom DÅ först ramsar du :!:

Så agerar ni under natten, fram till vargtimmen, och då gör de flesta av oss så att vi ger en bestämd pangramsa för att tala om att det fortfarande är natt.
Sen kan man välja på om man vill avvakta och göra ingenting men bestämma sig för att ge EN solfjäder om han fastnar, och då ska den solfjädern vara så länge att han nästintill eller t o m somnar, innan man går med ramsan.
Man kan också gå upp och göra husljud (dammsuga, diska, städa toan - vad som helst som låter bra!) för att bryta hans klagan.
Eller så spelar ni klassisk musik, högt och ljudligt, för att bryta. Och bekräftar såklart med ramsan när han tystnar.

:?: Har ni väckarklocka? Den är ett toppenverktyg, det brukar inte ta mer än 2-3 morgnar innan poletten trillar ner och barnet förstår att morgonen inte börjar innan klockan ringer. Det bästa är att ha klockan utanför rummet så att man som förälder har möjlighet att ställa om den om det är på väg att vaknas inom marginalkvarten.
Klockan funkar jättebra till daglurarna också, jag tycker ni ska använda den då med för att hjälpa gossen lite extra :wink: :!:

Sen måste man ha tålamod, just på äldre barn tar det ofta lite längre tid att komma i mål, frågorna är större, och det krävs lite mer av föräldrarna. Men i mål kommer ni, det lovar jag, om ni bara jobbar på så fint som ni gjort och nu backar lite mer och ger mer förtroende till sonen :heart:

Det finns förresten en rätt aktuell tråd om en adopterad kille som kurats, skickar länk här så att du kan läsa om du vill:
:arrow: http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=17690

Skickar även en länk till förra årets januarikrönika, för lite stärkande pepp:
:arrow: http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... r-trygghet

Och som avslutning har jag en liten önskan:
Kan du skriva in gossens födelsedata i din profil, det underlättar SÅ för oss som vill hjälpa. Du går in på "profil" här längst upp och fixar det!

Kram Mia
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
Lua

Inlägg av Lua »

Ni har fått toppensvar av Mia :heart: men jag har en liten fundering:
piasven skrev:sovit tolv timmar på natten och två timmar på dagen,
Sover han så fortfarande? I så fall är det nog dags att ta bort en halvtimme på dagen.

Kram Lua. :heart:
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

Lua skrev:
piasven skrev:sovit tolv timmar på natten och två timmar på dagen,
Sover han så fortfarande? I så fall är det nog dags att ta bort en halvtimme på dagen.
:heart: Bra Lua, det missade jag :!: För mycket sömn på schemat kan vara boven till tidiga uppvak :!:
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
piasven
Inlägg: 4
Blev medlem: lör 10 jan 2009, 09:14

Mer sömnbrist...

Inlägg av piasven »

Tack för svaren!
Smått desperata är vi nu. Tre timmars sömn inatt. Jag ska dra ner på dagsömnen och se om det hjälper. Jag tappade räkningen på alla gånger han vaknade inatt, mellan 23 - 00 var det fyra gånger minns jag. Ska skaffa block och penna!
Jag har boken, köpte den första gången för 15 år sen - fantastisk redan då!
Detta med trots har vi själva funderat på men fått avfärdat av BVC. Vi frågade första gången då han var tio månader (han är tidig i utvecklingen, gick vid 10,5 mån) och i våra ögon "trotsade": gick fram till tv:n och la händerna på rutan. Blev bortlyft med "nej". Gick tillbaka igen, samma svar från oss. Han började leka med ngt annat. Så ringer telefonen och så fort jag började prata, ser jag hur han går fram, börjar gnugga på tv-rutan och håller kvar händerna medan han vänder sig om för att kolla min reaktion... Massor av liknande exempel följde, t.o.m folk som hälsade på såg detta.
Men på BVC sa de bara "så små barn trotsar inte".
När vi säger "nej" nu, följs det ganska ofta av att han sätter sig / lägger sig på golvet och skriker. Så visst tror vi på trots. Och det är ju sunt, så ska det ju vara!

Nu ska pappa resa bort en vecka, jag blir ensam med pojken. Vi hade räknat med att kuren skulle varit genomförd nu...så vi får väl se hur det går! det är väl som du skriver, bara att hänga i och fortsätta på samma vis. Ska införskaffa en väckarklocka också. Beredd att prova nästan allt så vi får sova gott igen!
Kram
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

Hej igen!

Jobbigt med många uppvak även inatt, men jag tror ni snart, snart kommer att nå ett genombrott. Bara ni ser till att följa kuren, ha målet för ögonen och vara strikta med tiderna, så kommer han att reagera med lättnad och sova gott.

Nu till dina trotsfunderingar!

Trots går alla barn igenom, i olika åldrar och olika mycket. Skillnaden är vad vi föräldrar gör för att hjälpa barnen genom de här utvecklingsperioderna.

Vi som fostrar våra barn efter AW och Barnaboken lär oss att undvika orden nej, fy, ajabaja och vi lär oss också att inte förbjuda en massa saker. De ledord vi använder är Visa, Leda, Lära, Hjälpa för att visa våra barn hur världen fungerar och hur barnen ska behärska den världen!

Jag brukar jämför oss föräldrar med att vara lärare.

:idea: Tänk dig att du är elev och ska lära dig matte. Den lärare du fått bemödar sig inte nämnvärt om att lära, visa, leda, hjälpa utan tycker det är enklare att säga NEJ när du gör fel.
Eftersom du väldigt gärna vill lära dig matte, så knåpar du på, testar nya sätt och hoppas det blir rätt.
Läraren kommer då och ser att du gjort fel igen varvid du får ett ännu mer bestämt NEJ och samtidigt stirrar han dig i ögonen.
Och hur gärna du än vill lära dig matten efter detta, så tappar du sugen. Så du slår ihop boken, skiter i alltihop och roar dig förmodligen med att börja med nåt helt annat, som du klarar av. Eller bara fördriva tiden. Och känna sig otillräcklig...

En bra lärare hade däremot satt sig ner, visat och förklarat och sen lämnat över till dig för att själv lösa problemet. Hade det blivit fel ännu en gång, så hade läraren bemödat sig om att tänka på ännu ett annat sätt, förklara lite mer ingående och inte gett sig förrän du förstått hur talet skulle lösas. Och du skulle nöjd och glad ha fortsatt med vetskapen om att du alltid har läraren till hjälp om du behöver :!: Och så har du lärt dig matte också :wink:

Tänker man så vad gäller fostran och trots, så blir allt så mycket enklare, både för barn och föräldrar!

:wink: Så jag tycker du ska damma av kära, gamla Barnaboken och ffa läsa igenom Fostrankapitlet och sen även trotsdelen, och du kommer att få massor av aha-upplevelser!

Skickar några länkar här till bra läsning!

Pakta-länken:
:arrow: http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=4743

Social delaktighet:
:arrow: http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5385

Förtrots - tips!
:arrow: http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5797

Börja alla meningar med JA!
:arrow: http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=13057

Så, nu har du massor av läsning :wink: , bara att njuta av alla klokheter som sägs i trådarna!

Vad gäller kuren så tror jag som sagt på ett genombrott snart, snart. Ni jobbar på så fint så hans frågor kommer snart att bli utropstecken!

Kram Mia
Senast redigerad av miar70 den mån 12 jan 2009, 15:03, redigerad totalt 1 gånger.
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
piasven
Inlägg: 4
Blev medlem: lör 10 jan 2009, 09:14

nu ger vi upp...

Inlägg av piasven »

Vi har följt rutiner, sovit 40 min kortare under dagen, ätit jätteduktigt, varit ute läääänge och lekt i parken och haft en jättefin dag! När jag la honom vid 19 var han SÅ trött, gnuggade ögon och gäspade. Kändes helt lugn och trygg när jag la ner honom (och jo, vi "flög" skrattandes in i sovrummet och pruttade på hakan som också är skojigt) men jag hann bara ut genom dörren så var han klarvaken. Frågade först, så jag väntade - eftersom man inte ska vara för snabb... Han frågade i flera minuter. Jag gjorde hushållsljud (diskmaskin + spola toaletten + rörde mig runt i lägenheten) och väntade. Sen började han gråta, så jag ramsade - kändes som det gått tillräckligt länge. Ramsade högt för att överrösta, hjälpte inte. Ramsade ännu högre. Hjälpte inte. Pojken arbetade sig uppåt, snart var han riktigt uppe och illvrålade / grät om vartannat. Jag ramsade och ramsade och ramsade. Ingen respons. Bara totalt illvrål och hackande gråt och gråthicka.
Så har det heller inte riktigt varit förut, han har ändå lyssnat på ramsan och lugnat sig - även om han börjat fråga snart igen alt sovit en stund och sen vaknat upp och gråtit/frågat. Men nu var det blockerat. Han bara vrålade.

Kanske gjorde jag det ultimata misstaget, jag gick in. Men jag klarar inte av att höra mitt barn illvråla och gråta så han hickar och rapar högt. Det är nåt som inte stämmer här. Jag testade med buffning, då tystnade han faktiskt och jag trodde han somnat tillslut och ramsade mig ut. Så fort jag drog till dörren så började han vråla igen. Ramsan bet inte nu heller. Efter tio minuters ramsande, högt och lågt starkt och svagt, gick jag in igen och gjorde solfjädern. Länge. Säkert tjugo minuter, tills ryggen sa ifrån mer eller mindre. Jag var säker på att han sov, testade genom att känna på armar och ben - avslappnade och andhämtningen lugn (fortfarande hicka). Ramsade mig ut och bekräftade också.
Illvrålen började igen, så fort jag kom utanför dörren. Ramsade och ramsade och ramsade men nu känner jag att jag ger upp för han är på väg mot samma sorts panikångest-artade skrik som i julas!
Jag fick honom alltså inte att somna förrän efter över en timma och tjugo minuter! och då för att jag slutligen tog upp och vaggade honom. Han var genomsvettig och slutade inte skrika på en lång stund trots att han var i min famn.

Kanske är det bara så att denna metod inte funkar för oss, kanske har pojken svår separationsångest efter adoptionen och kanske blev det extra illa efter det som hände i julas, kanske är det trots, kanske är det något vi missar som hans föräldrar vad vet jag. Detta funkar uppenbarligen inte eftersom det inte blivit bättre utan sämre trots över en veckas kurande och så många kloka råd. Jag är rädd att det bara blir ännu värre om vi fortsätter. Nu kontaktar vi BVC imorgon, bara för säkerhets skull så han inte är fysiskt sjuk och vi missat det.

Jag vill ändå tacka er alla så mycket för de fina råden och tiden ni lagt på de långa svaren :heart: , ni är så fantastiskt jätteduktiga!! och vi är nog inte lika duktiga. Kanske får jag återkomma i framtiden och ta nya tag men just nu verkar inget funka. Poängen var att göra sömnen lättare för honom, trygg och skön och vilsam och lagom lång. Det finns inget vilsamt över de här nätterna tyvärr. Önskar det vore annorlunda för vi tror verkligen på metoden och rekommenderar den fortfarande till andra föräldrar

Tack för oss!
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

Så ledsamt att läsa :( ...

Jag vet inte om det är nån idé att komma med några råd nu, när du bestämt dig för att inte fortsätta kuren. Och det beslutet måste vara ditt, för annars är det meningslöst att försöka kura.

Det jag tror är att gossen inte känner sig fullständigt nöjd över de svar han fått. För blir han räddad ur sängen så bekräftar ni hans rädsla för vargen, istället för att bli trygg.
Jag tycker absolut du gjorde rätt som gick in när han var ledsen, ett ledset gråt måste brytas, och då får och ska man stå länge, som du gjorde, och solfjädra. Hela ens egen kropp och andning ska utstråla lugn och säkerhet, det ska strömma ut genom händerna när man solfjädrar.
Och när man går då, när barnet är riktigt sömntungt och verkligen avslappnat, då måste man ramsa. Och har man väl ramsat så håller man sig utanför. För att bryta ev gråt kan man t ex spela klassisk musik högt, eller vilken musik man nu själv gillar. Då stannar barnet upp, lyssnar.

Och om man beslutar sig för att gå in igen då måste man vänta så att man inte har ramsat innan, utan beslutet att gå in ska vara ditt och inte för att han skriker dig till sig!

Bra om ni kollar upp så att han inte är sjuk, och funderar på hur ni ska göra i fortsättningen. Ni vet att det finns kurare att kontakta för mer handgriplig hjälp om man behöver och vill:
:arrow: http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=7921

Kram och varmt lycka till med allt, vad ni än beslutar er för!

Mia
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
piasven
Inlägg: 4
Blev medlem: lör 10 jan 2009, 09:14

Bara en sista hälsning!

Inlägg av piasven »

Så gott som han sovit idag och så fint som han somnade nu ikväll och fortfarande sover :heart: ! så har det inte varit sen innan jul. Har nu bestämt oss för att ha honom nära, så fort han börjar varva upp. Vår gissning nu är att det inte var fel varken på vårt kurande eller på honom (han är helt frisk!) utan han behöver knyta an till oss mer, få mer/ny bekräftelse på att vi verkligen finns här och inte försvinner. Inga fler svåra separationer är på gång, han ska få känna sig lugn och trygg. Och det som gör honom trygg och lycklig är att bli buren och vaggad och kramad och klappad och pussad och fullkomligt badad i hur älskad han är. Så det lägger vi krutet på nu och det är det bästa vi gjort på länge.

Det var nog för mycket begärt av honom och av oss att genomföra kuren när han inte hade tryggheten som grund - julhändelsen skrämde honom nog mer än vi förstod. Jag tror faktiskt att detta kan ställa till det för adopterade barn, att bli påmind om separation ger kraftigare reaktion än hos biologiska barn (?). Så det gäller att inte pusha dem för hårt för då kan det bli fel - med reaktion t.ex. som det blev nu när vi försökte kura, han blev rädd och inte trygg och sov ännu sämre.
Vi har inte lagt någon vikt vid adoptionen förut, allt har verkligen funkat så fantastiskt bra ända från start, vi har förträngt det han gått igenom och tagit för självklart att han funkar som andra barn i precis allt och precis alltid...Men separationsångest och kroppsminnen raderas inte. De kan komma igen när man minst anar det, som under julen i vårt fall. Och då känns tröst som den rätta läkemetoden, för oss iallafall. Alla är ju individer.

Vi tror fortfarande på kuren och kommer testa igen, om det behövs, när han är "färdigtröstad" och mer sig lik igen.
Kram och tack igen för stödet! från Pia som nu ska sova gott!
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

Ni är varmt välkomna tillbaka om ni vill och behöver!

Kram Mia
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
Skriv svar

Återgå till "Forum om kurbarn äldre än ett år "