!Vi har en adopterad pojke, nu 1,5 år. Han har sovit i egen säng och eget rum sedan han kom till oss för ca ett år sen. Aldrig varit ett enda problem, sovit tolv timmar på natten och två timmar på dagen, ätit bra och varit otroligt social och livsglad. Världens mest underbara kille, älskar honom så!
När jag läser forumet inser jag att vi skulle ha genomfört kuren på en gång när vi fick honom, men det behövdes liksom inte
. Vi följde våra rutiner och han somnade så fort vi lade ner honom, varje gång. Vi var förundrade till en början - men tack vare att vi läst SHN boken vågade vi prova att lägga honom i eget rum redan på dag två och det bara funkade! så varför "störa" honom med ramsor och annat, han sov ju tryggt och vaknade på klockslaget varje morgon skrattandes och jollrandes! Han var världens enklaste och lyckligaste bebis helt enkelt och vi var världens mest tacksamma föräldrar!Så kom första julen, alltså för några veckor sen... Då blev allt fel. Vi fattar fortfarande inte vad som hände. Vi åkte iväg för att fira jul med familj i en annan stad. Vi följde vår normala rutin, gjorde som vi alltid gör. Men det blev galet ändå. trots att vi sovit borta förut, ganska många gånger, så var det nu något som inte stämde. Fem minuter efter nerläggningen hör vi ett vrål utan dess like. Inte nattskräck, det har han haft några gånger och ändå somnat om utan problem. Detta var panik, ångestlikt. Han skrek som om han hade riktigt ont, satt fast eller var livrädd och han skrek på oss (mamma, pappa) vilket han inte gjort förut heller. Min man gick in och efter en halvtimma hade skriken inte upphört så jag gick också in. Pojken somnade om efter en timma ungefär. Men vaknade därefter en gång i halvtimman till en gång i timman under hela natten och påföljande nätter. På dagarna var han tröttare än vanligt men höll ändå igång. Åt bra, lekte och var glad.
Problemet har fortsatt, det har hållit i sig över helgerna och vi avbröt nyårsfirandet för att åka hem till egna tryggheten och genomföra SHN kuren på riktigt.
Sagt och gjort. Vi gjorde fasta rutiner för dagen (samma som innan men försöker verkligen följa klockan noggrannt). Buffade och ramsade till natten. Sen ramsade vi bara (gör fortfarande, vi går INTE in i rummet). Men problemet kvarstår, vi har hållit på en vecka med kuren och inatt var värst hitintills med nio uppvakningar av gallskrik och frågor tills vi ramsar. Då somnar han om efter en stund men vaknar snart igen och gallskriker och frågar. Och vi ramsar. (känns som att han måste höra oss för att våga sova!) Slutligen vaknar han en till två timmar för tidigt och går inte att ramsa tillbaka till sömn som under natten, utan vill upp och äta frukost. Nu börjar det märkas både på honom och på oss, vi är trötta allihop! Han är kinkig på dagarna och äter mindre, inte alls lik sig (såklart).
Bästa natten under veckan var nr 2, då han bara vaknade två gånger.
Även dagsömnen är störd, där har vi haft lite problem förut (tog ett tag att somna ibland) också men det har ändå fungerat bra. Nu gallskriker han så fort vi lämnar rummet. Sova i vagn funkar inte så bra där vi bor, vi ser också hellre att han sover i sin säng.
Känns så oerhört trist att vi inte får det att funka, som att det som hände i under julen har försört hans trygghet totalt och nu är det svårt att hitta tillbaka till det normala och trygga. Finns det någon som har erfarenhet av liknande situation och som har något råd att ge? Vi är fortfarande världens mest lyckliga föräldrar, men något utmattade som sagt.
Kram Pia
Hej piasven och välkommen hit till forumet 
När du känner att du skulle vilja gå in till honom DÅ först ramsar du 
Har ni väckarklocka? Den är ett toppenverktyg, det brukar inte ta mer än 2-3 morgnar innan poletten trillar ner och barnet förstår att morgonen inte börjar innan klockan ringer. Det bästa är att ha klockan utanför rummet så att man som förälder har möjlighet att ställa om den om det är på väg att vaknas inom marginalkvarten.
...