Waldemars lillebror

[TorsMamma]

Du vet att skak i handtaget tar 3 dagar innan poletten trillar ner, så nu är det tålamod som mamma skall odla. skak i handtaget ges lite i förbifarten som du är på väg att diska eller så, du mjölkar ju KOR också, eller hur?

[ÅsaB]

Hej TorsMamma!

Ser att vi skrivit samtidigt, så jag förtydligar lite.

Gustav tystnar inte på två drag. Han tystnar inte på tjugotvå drag heller. Kanske på ett hundra två... Han tystnar av nappen.

Typ.

[TorsMamma]

Gustav tystnar inte på två drag. Han tystnar inte på tjugotvå drag heller. Kanske på ett hundra två... Han tystnar av nappen.

Typ.

OJDÅ, nappträsket Då måste du bestämma, I eller UR nappträsket.

Om du väljer att behålla nappen, då kanske du skall skippa vagnandet, skaket osv. och bara sätta i nappen och GÅ. Verktyga minimalt tänker jag.

Om du väljer att ta bort den, ja då får du nog börja med vagning till lugn ungefär som en 3 dagars kur kan jag tänka mig. Vagna första dagen, gå med ordentligt skak, vagna KORT nästa dag, gå med skak, skaka 3 :e dagen gå med husljud. typ.

Hänger du med i mitt tankesätt här? Jag tycker det är svårt att verktyga med napp, kanske någon annan kan hoppa in här och råda, jag kan se om /LO vill vara med och tycka, hon har ju kört med mycket napp? 8)

[ÅsaB]

Nappen är både en välsignelse och ett gissel. Som sagt, han verkar be om nappen när han vaknar, men tappar den snabbt. Försöker med händer mm, men nöjer sig inte.
Jag tycker ofta att han verkar sova bättre om han somnar utan. Dock sover han väldigt sällan en hel lur utan ett rop på napp-hjälp.

Men - nappen har gett oss längre sovpass nattetid. Jag har inte behövt vagna eller buffa, utan bara stoppa i nappen. Någon natt en gång, andra nätter 25. Men nu sover han längre pass, nästan varje natt.

När han kvällsstökar är nappen ett måste. Han kan bli helt knasig och inte kunna ta flaskan, trots hunger. Då får han suga bort det värsta genom att suga en stund på nappen. Jag tar lugnt bort den och ersätter med flaskan som han då kan äta på hur lugnt som helst.

Om jag bara skall ha nappen på luren, då riskerar jag att stoppa i den var tredje sekund.

DILEMMA!!

Men nu får jag rusa. Walle är i badet och Gustav står på kö! Jag skall spana in lite senare.

Kramar// Åsa

[ElinN]

Vi är också fast i nappträsket och ifrågasätter hela tiden nappens fortsatta existens. Det går inte en dag som jag inte tänker att nappen måste bort. SVÅRT! Vår tjej har ett stort sugbehov, och har inte funnit nöje i att suga på fingrar eller händer (något som man i och för sig hämmar om man använder napp...). Nappen är ett bra "verktyg" om man har en riktig snuttis, men också ett riktigt gissel till och från. Men den har även hjälpt oss att förlänga nattsömnen, och verkligen hjälpt vår snuttiga snutta att somna så gott dag som natt. Hon har endast napp vid insomning, sen spottar hon ut den eller så tar jag bort den. Vissa nätter vaknar hon en gång och får nappen, andra nätter hela tiden... Vid dagslurarna är den ett större problem tycker jag. Jag tror att det blir så att nappen åker ut i samband med att vi sätter ramsan och introducerar hela nätter utan nattmål (och kanske flyttar till spjälsäng samtidigt?). :-k Alla förändringar på ett bräde sägs det ju att man ska göra!?

Hmmm... inte är jag till mycket hjälp Åsa!!! Ville väl bara skriva att vi är i samma situation, och brottas med samma tankar och napp-problem! :-s Ska vi bilda en (anti-)napp-pakt!?? Bollar hjärna idéer och funderingar med dig och andra som varit i eller lyckats lämna nappträsket!

[ElinN]

Funderar faktiskt på att ta bort nappen på dagen redan nu, men låta henne snutt-somna på kvällen!? :-k Kan man göra så tro??!

[/LO]

Hej på er.
Jag har inte läst alla sidor i denna tråd, bara denna sista.
Svarar Elin först! Hur har det gått med nappen? Är den borta?
Man kan göra som man vill Och jag menar det! Men vad skulle du (och framför allt hon) vinna på att hon får snuttsomna på kvällen. (För jag läser det som att hon ska äta sig till sömns - eller är det nappen hon ska kvällsnutta på?).

Här var vi snarare inne på tvärt om. Att ta bort nappen på natten men behålla den på dagen. För att jag ska skulle slippa gå upp och peta in den stup i kvarten på natten.
Men när vi resonerade lite fram och tillbaka så insåg jag att JAG inte skulle klara av att låta bli den på natten om jag visste att den fanns där inne i ett skåp.
Sedan åkte vi bil rätt långt och Ivar sov dåligt och då bestämde jag att ok, då. I bilen får vi ha en napp.
Men sedan insåg jag att måste han suga på något (och det måste han, ALLTID!) så får han fixa det själv.

Jag tvekade länge och velade - för eller emot. Tyckte inte heller att det var något enkelt beslut på något sätt. Men när jag väl bestämde mig för att nappen skulle bort så skulle den bort! Helt och hållet. Och det jag kom på var att det beslutet kommer Ivar aldrig ta åt mig.

Det jag har fått förstå. Ivar har lärt mig - och ett annat forumbarn som är lite äldre som betedde sig ungefär likadant är att han låter och skriker. Han är inte ledsen, men han låter högt och mycket innan han kommer till ro. För en månad sedan och två så var det mer, nu är det mindre.
Men han tystnar, så småningom, själv. Utan min hjälp, utan napp.
Ibland fick (får) jag gå in och buffa några korta tag för att han fastnar i sitt lilla elände, men oftast hjälper inte det. Oftast stör det och det tar ännu längre tid innan han kommer till ro.
Jag kämpade flera månader, ungefär fyra, för att få honom tyst för att kunna sova. Nappen hjälpte, visst, men den behövs inte!

Jag vill poängtera att jag hör tydligt (när jag väl fattade...) skillnaden på skrik och ledsen gråt, så har gråter sig inte till sömns, han låter en del och ibland en hel del...

/LO

[ElinN]

/LO: nej nej nej Inte äta sig till sömns! Jag menar att hon ska få snutta på nappen vid insomning på kvällen! Hon somnar så bra själv i sin vagn och det är mycket nappens förtjänst, för hon blir så lugn och trygg och somnar på några minuter, dag som natt.

Sorry för trådkapning Åsa! O:)

[Nancy]

Det jag har fått förstå. Ivar har lärt mig - och ett annat forumbarn som är lite äldre som betedde sig ungefär likadant är att han låter och skriker. Han är inte ledsen, men han låter högt och mycket innan han kommer till ro. För en månad sedan och två så var det mer, nu är det mindre.
Men han tystnar, så småningom, själv. Utan min hjälp, utan napp.
Ibland fick (får) jag gå in och buffa några korta tag för att han fastnar i sitt lilla elände, men oftast hjälper inte det. Oftast stör det och det tar ännu längre tid innan han kommer till ro.

Det här är ju så himla bra skrivet :thumbsup:

Åsa, jag har inte läst din tråd jättenoga men jag har ju sett att du själv skriver om din överkoncentration och ditt (ganska massiva) verktygande. Jag har funderat mig nästan blå på hur man kan hjälpa dig.

Om du försöker ta fasta på det /LO skrev

Om du tar och funderar på vad bebisens verkliga behov är när du har:
-matat, matat igen
-umgåtts, gullat och busat
-matat lite till
-kanske bytt en blöja eller två
-låtit bebisen ligga på mage på golvet och titta på dig medans du dammsuger (eller nåt i den stilen)
-haft honom vaken i 1,5-5 tim (beroende på hur länge han fixar)

Så lägger du honom att sova, skakar i handtaget och säger en ramsa lite nonchalent på väg bort.

Vad tänker du att han behöver om han sen skriker Mat Nya leksaker Sin kära mor Napp (fast den hoppas jag att du skrotat efter /LO:s fina inlägg)

Vi pratar inte om ett barn som fått leva i snuttkaos och som sen plötsligt lämnas åt sitt öde efter att mamma beslutat tuffa till sig med rutiner. Nej, detta är en bebis där du, hans överlevnadsgarant, redan från start strävat efter att hålla koll på vakentimmar, matintag, delaktighet och alla de delar som inbegrips i SM.

Han lever att gott liv och behöver bara övertygas om just detta.

Ur Barnaboken s.178:
"Det första bjuder du.
Det andra tillåter du.
Det tredje överlåter du åt barnet självt."

Stor kram från Nancy

[ÅsaB]

Jag tror att min längtan efter att följa upp den här tråden är som ett barns längtan och väntan på tomten!

Ni har så rätt. LO - visst skall nappen bort! Men jag håller med både dig och Elin att det är inte okomplicerat. Nappen och de längre nätterna är en gåva. Snuttandet, där händerna inte hjälper, då är det skönt att sätta in den. Och när kvällsstrulet ballar ur, för att lugna sonen och sedan få honom att ta flaskan.

Men samtidigt blir man galen.

Just nu ligger sonen och klagar högljutt. Så hör jag honom ta till händerna och snutta så att grannarna hör. Inte lugnar det honom, inte. Trots mina fina planer att ta bort nappen har jag redan stoppat i den flera gånger... Men han stökar ofta ur den med händerna, så det är inte alls säkert att det funkar. Jag skakar vagnen lite då och då och försöker tänka: Han dör inte av att ligga vaken och klaga. Men det känns i själ och hjärta, särskilt när Walle går upp till vagnen och vill hjälpa (tysta?) sin bror med en "bapp".

Det är bra att låta påminna sig: han har fått mat, han har varit i köket med oss och pysslat, han har somnat själv utan napp och nu kan jag bara ge utrymme. Men ack, så jobbigt att lyssna till olyckligheten i vagnen! Och att veta att två timmars vakentid blir en kamp här om en stund, för han har inte sovit mycket. Men det kanske han tar igen vid nästa lur????

Jag måste byta en blöja och sedan flyr jag in i duschen. Det är inte någon rolig resa det här... Men jag hade i allafall en hyfsat lugn och lagom lång kväll igår och en åtta-timmars-natt! Visserligen någon nappitryckning, men inte många.

Jag hör av mig!

[Johanna w.]

När jag kurade min "stortjej" så sa jag inom mig själv hela tiden:

Barn KAN, Karisma KAN! Om och om igen. Förtroende för barnet och att inse att han är speciellt, men barn har mer gemensamt än vad som skiljer dom åt.
Det är min åsikt

Kramar Johanna

[ÅsaB]

Hej kära vänner!

Hur går det här då? Hur går det med nappen? Ja, det är en bra fråga. Men jag tror att det går bra... Kanske.

Jag tog bort nappen igår. Viss reservation för att kanske behöva sätta in den om kvällsstrulet blev för svårt, men inte någon napp i samband med sömn. Nätterna var en annan femma, men jag bestämde mig för att tillsammans med Gustav sova i vardagsrummet (vi bor alltså i en tvåa!!!) och se hur natten skulle bli utan napp, innan jag bestämde mig.

Sagt och gjort. Och daglurarna gick käpprätt åt... Jag satsade stenhårt på andra aktiviteter för mig och Walle och att skaka lite då och då, liksom i förbigående, typ "Jaså, ligger du här och gapar??"
Under andra luren kom han själv till ro vid flera tillfällen, men det var extremt korta stunder, någon minut eller så.

Sedan blev han ju så totalt urtrött att jag fick kasta schemat all världens väg, för vakentid var inte att tänka på. Någon timme kanske, sedan slocknade han. Och var omöjlig att väcka efter fem minuter. Så han fick två kortare lurar (fast som kortast kanske 30 min), för att vi skulle överleva. Sedan kom kvällen och aptiten var inte så imponerande, så klart. Stökade sedan lite i vagnen (jag hittade faktiskt pappa H småbuffande sonen i rumpan vid ett tillfälle, men då fick han skäll), men somnade utan napp hyfsat enligt schemat ändå och jag var nöjd. Fast helt beredd på att han skulle vakna en halvtimme senare, vilket han inte gjorde!

Fem timmar blev det, tror jag. Jag funderade en tiondels sekund på att försöka få honom att somna om genom att vagna, men eftersom han hade varit så trött under dagen hade han också ätit dåligt, så jag matade istället. En gång ingen gång, right? Sedan satte jag klockan på fyra för att fylla på. Detta för att undvika att han skulle vakna vid halv sex eller så, när det är Godmorgon klockan sju. Sagt och gjort, jag fick i honom lite mat, men så tvärsomnade han och fick komma tillbaka i vagnen.

Vaknade naturligtvis klockan sex! Jag blev lite villrådig faktiskt. En sekund svajade jag och stoppade i nappen! Men den for raskt ut, för här är vi förkylda igen och vem kan sova täppt i näsan med en napp i munnen??? Så det var bara att ge sig och plocka fram flaskan igen. Jo, jag hade kunnat vagna eller skaka, men verktygen sitter inte ännu, så jag tyckte att mat var bättre idag.

En timme höll han sig vaken, sedan somnade han igen, stenhårt, vilket innebär att schemat är åt helsike idag igen. Å andra sidan är napp-fokus det viktigaste och schemat kan jag ta upp igen imorgon. Försöker hålla intervallerna så gott det går. Dock får jag improvisera rätt bra för att få killen att vara vaken till åtta idag!

En lur har vi haft, då han sov en timme och fyrtio minuter utan något vidare gnäll. Sedan klagades det en del de sista tjugo minuterna, men inte så farligt. Det kom och gick, jag skakade väl handtaget två gånger, men gick faktiskt in i köket till Waldemar och stängde dörren! Där hade vi en musikalisk dispyt, så det var fullt upp...

Jag kör på. Dagarna kommer ju att ge sig och nappborttagandet känns bra. Men nätterna blir jag lite orolig för, för jag har inte lust att börja springa uppe på nätterna igen. Å andra sidan kan jag verktyga honom om det behövs, bara han har börjat förstå verktygen. Där är vi ju inte ännu.

Vidare rapporter kommer. Nu skall jag jobba på att hålla en kille vaken och en annan sysselsatt. Storebror testar oss rätt bra, men jag läste på lite igår igen, så jag känner mig mer förberedd idag. Och vi har massor att göra, så vi kan nog få tiden att gå! Det gäller bara att inte låta sin egen sömnbrist och snornäsa få för mycket utrymme!

Kramar// Åsa

[TorpSara]

Jag kör på. Dagarna kommer ju att ge sig och nappborttagandet känns bra. Men nätterna blir jag lite orolig för, för jag har inte lust att börja springa uppe på nätterna igen. Å andra sidan kan jag verktyga honom om det behövs, bara han har börjat förstå verktygen. Där är vi ju inte ännu.

Härligt ÅsaB! Attityd så det osar läser jag! =D>

Glöm inta att allt tar max tre dagar/nätter, innan saker och ting sitter, sen är det hur prydligt som helst!

[ÅsaB]

Hej Torpis kompis!

Härligt att se ditt "namn" i tråden! Jodå, jag försöker. Inte lätt när man är trött som en gnu, förkyld och har två snoriga söner också. Gustav är precis lagd och klagar rätt bra. Höll honom vaken lite längre (han höll på att slockna i babysittern en halvtimme före utsatt sovtid) genom att pladask lägga honom på köksbordet mitt i storebrors grötning. Då vaknade han till, men jösses, så klagande han är nu. Ett skak i handtaget väntar på väg ut i sovrummet, där vi städar, Walle och jag.

Tjoflöjt.

[TorpSara]

:thumbsup:
(Det var då ett otacksamt stycke son. Klaga när man väl bli lagd till den vila man efterfrågar! )