Genustråden

[blomman]

Helt fel att starta en diskussionstråd precis innan jul, men när julen är över vill jag gärna höra era åsikter!
Och så känner jag att jag kapar alla andra trådar jämt med mina genusdiskussioner

Hur gör ni/vill ni göra för att minska stereotypa könsroller som barnen formas in i redan som små?
Hur tänker ni ang. skillnader på tjejer resp. killar?


Jag kan börja med mitt senaste argument till folk (med skygglappar) som säger:
- Jamen vi har uppfostrat våra barn PRECIS lika och ändå så gillar killen bilar..
Och inte kan se att, även om de nu skulle ha lyckats med konststycket (vilket typ ingen klarar) att själv, helt fritt från fördomar och inpräntade könsroller, uppfostrat sina barn EXAKT likadant, så finns det andra människor runtomrking så påverkar barnet.

Mitt argument är:
Om det vore så att barn från födseln är så olika beroende på kön, så skulle väl jämlikshetsprojekt som Tittmyran och Björntomten inte ge nån effekt alls?
Då skulle väl barnen, trots ihärdiga försök från de vuxna, fortfarande vara så stereotypa? Alla killar skulle fortfarande vara mindre verbala och vildare, ta för sig mer och gilla bilar? Alla tjejer skulle vara lugnare, mer verbala och gilla dockor? Om det vore så att det var medfött skulle vi ju inte kunna påverka det?
Och alla studier visade ju att det blev skillnad.
Men de visar också, att när de kom till skolan och tjejerna tog för sig sååå mycket (vilket var lika mycket som killarna, inte mer) så tog det bara två veckor för lärarna och få dem in i den lugna, fina, tysta fållan där tjejer "ska" sitta igen!
Så det är väl själklart att VI påverkar dem!

Frågan är vad vi ska göra åt det???

Apropå tv-program för större barn så är "Avatar-legenden om Aang" helt lysande! Där finns en hop med otroligt duktiga, tuffa, starka tjejer. En syster som är duktigare än sin bror i att "eldbända". Hon är också den onda och han är snäll. Alla vi här hemma älskar den serien!
Asisatiska serier och filmer innehåller ofta många starka tjejer!

Nu väntar jag bara på en film/serie, med en snäll, mjuk, kille som är lite fåfäng (och straight). För det får inte bara blir att alla ska vara tuffa och starka för då är det "manliga" fortfarande norm!

Och så väntar jag på att reklamen, både i tidningar och tv, som är riktad till barn ska sluta vara sååå sjukt stereotyp. Jag blir tokig varje gång jag ser det!
Fick hem nån leksaksreklamblad häromdagen och där hade man lagt leksakerna på olika sidor med texten ".. för tjejer" och ".. för killar"
Det jag stör mig på mest är att "tjejers" leksaker ska fungera så dåligt, vara passiva och leda till enbart lugna lekar. De presenteras med mjuka röster, och lugn musik.
"Killars" leksaker fungerar bra, är tekniska och leder till aktiva lekar. Presenteras med häftig musik och en snabb röst!
Leksaker är inte allt, färger är inte allt, men om budskapet är "du är tjej, alltså ska du vara passiv och lugn" alternativt "du är kille, alltså ska du vara aktiv och vild", och man får det här inpräntat allt som oftast, hur svårt är det att inte bli det som förväntas av en??

Mottot måste ju vara att man får vara den man är, oavsett kön!
Göra det man vill, utan att anses "fel"!

Ja, det här kan jag prata MYCKET om !
Inte för att jag uppför mig perfekt i det här själv, hela tiden, men diskussionen måste föras, och man måste tänka på vad man själv gör.
Som alla andra förändringar måste man börja hos sig själv!

Kram Blomman

[inger]

Vi har en av varje. Agnes elva och Gabriel nio. Gabriel håller på att växa ur sin diagnos autism. Han håller på och lär mycket om vad som fungerar i den här världen. Han och hans syster har alltid lekt mycket med dockor.
Han har sin favorit docka Niklas som jag haft en lång tråd om i somras här på forumet .
Niklas får hålla sig hemma. Han hör till de hemliga lekarna. Gabriel är medveten om att andra nioåringar kan tycka att det är barnsligt med docklekar. Men här hemma leks det friskt. En av Gabriels vänner är en sjuårig flicka och hon leker gärna med dockor med honom.

De har alltid fått många leksaker tillsammans för att leka tillsammans.
När jag har köpt presenter har jag alltid tänkt att det här ska de ha tillsammans.
Med det tankesättet i fokus kommer man förbi många könsstereotyper när man har två av varje.

Det mest problematiska just nu tycker jag är en liten vän till dem som får ha krigsleksaker, men det är inte ur könsperspektiv jag tycker så.
Jag tycker inte man ska uppmuntra barn till såna lekar genom att köpa såna leksaker. Star War lego skulle aldrig komma i fråga hos oss oavsett kön.

Jag strävar efter att de ska vara de som de är. Jag tror som det står i Barnaboken att personligheten finns där och att det är beteenden som vi fostrar.

Intressant tråd du startat.
Jag ser fram emot många intressanta inlägg.

[inger]

Jag upplever att det alltid anses mer acceptabelt att en flicka är vild av sig och tex gillar fotboll, än att en pojke är tystlåten gillar docklek vackra kläder och dans.
Man kan se många flickor i kläder från pojkavdelningen, för att de kläderna är hållbarare. Men varför kan man så sällan se en pojke i glittriga rosa sommarsandaler?

[ulrikaj]

Jätteintressant tråd du startat Blomman,och svår....

Såg en dokumentär för ett tag sedan om hur olika hjärnor killar och tjejer har och det visade sig faktiskt att våra hjärnor inte alls ser lika ut..
En homusexuells kille visade sig vara mer "tjejig" och en homusexuell tjej vísade sig vara mer "killig".Där fick dom som ser homosexualliteten som en sjukdom en riktig känga
Och kanske är det så att våra hjärnor trots allt ser olika ut.Det betyder INTE att jag på något vis tycker att vi är olika värda utan ser saker och ting på annorlunda vis i olika situationer.
En tjej kanske ÄR mer mjuk,och omhändigtagande medans en kille ÄR mer rak på sak och gillar hårda tag mer.

Hemma oss oss är jag noga med att uppmuntra tex Jacob att leka med dockor tillsammans med Liw som han ibland tycker är roligt och Liw älskar bilar och traktorer.(kan avslöja här för jag tror ändå inte att hon läser här att till jul så kommer hon att få en radiostyrd bil som ser riktig "killig" ut)
När det gälelr kläder så har Jacob haft mycket rött,dock inte rosa .
När vi är på affärn ibland så frågar folk ibland vad den här killen heter till Liw.Ändå så har jag mycket kjolar och klänningar till henne.Det går liksom bara av farten att när man är och handlar kläder och man ser en snygg jeanskjol att den åker med.
Här hemma får bägge barnen smeta och kleta hur dom vill(bägge får städa efter sig)och Liw har precis kommit på hur roligt det är att sparka boll.

Det här med att barn av olika kön behandlas olika i tex skolan och tilloch med redan på dagis har jag ingen förtåelse för.Vi ÄR lika värda och har lika mycket rätt som killarna att få uppmärksamhet.
Lika när det gäller lön för lika arbete osv.

Samtidigt som jag tex i ett förhållande inte skulle klara av att vara tillsammans med en "tjejig" kille.Jag vill ha en stor och stark karl att luta sig tillbaka när det åskar typ
Var tillsammans med en lite för "tjejig" kille en gång,men det funkade helt enkellt inte då jag inte alls tyckte det var attraktivt.Sen är det viktigt att man ska leva på lika vilkor i ett förhållande,men som sagt jag vill ha en man jag kan känna mig trygg med.(och det har jag som tur hittat i Tomas)
En karl ska ändå kunna visa känslor osv.

Det här med leksaker är svårt.Jag är väldigt kluven till krigsleksaker men var går gränsen?Är det en pinne att banka med eller en vattenpistol som jag själv som tjej hadde när jag var liten?
Hos oss går gränsen vid pisoler och gevär.Skulle aldrig låta Jacob eller Liw leka med dessa som ser nästan riktiga ut.
Men StarWars lego har Jacob.Ett StarWars påslakan får han av tomten.
Samtidigt då Liw oxå får en barbie och en häst.

Jag lekte alltid med bilar när jag var liten.Min bästis var en kille som hette Fredrik.
Jag känner mig mest bekväm med killar även idag.Gillar just det här raka som dom har.
Vet ej om det är fostran eller kön som det är så.
Har ju gjort flera undersökningar på tex tvillingar som levt ifrån varandra ändå är så otroligt lika och gillar samma saker mm.Och det måste ju vara ursprung menar jag.

Ser faktiskt inte egentligen något problem med att vi kanske är olika,bara vi respekteras och blir behandlade på samma sätt.

Vill en kille gå i glittriga kläder ska det inte vara något konstigt med det samtidigt som det inte ska vara konstigt att en kille går i mer "killiga" kkläder.
Det viktiga för mig är att man ser människan och inte könet.
Vill en tjej en tjej eller kille ha glitter och paljetter,så inte mig emot.Jag försöker uppfostra våra barn neutralt.Sen om Liw blir "tjejig" eller Jacob blir "killig" spelar inte så stor roll.Huvudsaken är att dom växer upp i jämnställdhet och blir lyckiga i det dom gör.

/Kram

[Nillan]

Hur gör ni/vill ni göra för att minska stereotypa könsroller som barnen formas in i redan som små?
Hur tänker ni ang. skillnader på tjejer resp. killar?

Tycker också detta är jätteintressant, Blomman.

Olikheter är en sak, begränsningar en annan. Jag gillar det första men inte det andra.

Mitt ideal är nog att vi alla skulle klara att respektera individer precis som du skrev Ulrika, utan att sortera in i fack. Men jag förstår att det inte är så enkelt.

Jag tror själv att det finns vissa biologiska skillnader, förutom de rent synliga attributen. Men påverkan utifrån och inlärda mönster styr kanske i ännu högre grad våra känslor och vårt beteende.

Det är svårt. Vad är vad?

Hur gör jag med barnen? Jag tror inte det sitter i kläderna även om det bidrar till hur man blir bedömd. Jag har alltså låtit dem frossa i rosa när de velat (och svart och tufft också förresten), men styr nog mer aktivt vad gäller valet av leksaker och till viss del aktiviteter. Men du har nog rätt i det Inger att det är än mer tabu för killarna att tassa in på det kvinnliga än tvärtom.

Som mamma till enbart döttrar tänker jag nog paradoxalt nog mindre på könet än andra (inbillar jag mig). När andra säger att tjejer är alltid så och killar är alltid så tänker jag ofta, nja, nej, inte mina de är väldigt olika. Jag inbillar mig att det är lättare att hänföra individuella skillnader till kön om finns en skillnad där. Trots att de individuella skillnaderna kanske är större?

Själv har jag jobbat många år i en extemt mansdominerad bransch och känner mer och mer att jag vägrar anpassa mig till männens sätt att vara. Det är inte rätt väg att gå tror jag. Min kvinnliga egenskaper är minst lika bra om än annorlunda. För jag upplever att det är en skillnad. Jag önskar nog helst att det inte hade påverkat hur vi bedömmer varandra utan att olikheter sågs som berikande istället.

Och jag vill som ni skriver att barnen ska bli starka nog att vara så som de mår bra av att vara och vill vara.

[ulrikaj]

Låg och tänkte på den här tråden innan jag somnade igår....

Hur långt vill vi gå?
Jag tro att det är vi föräldrar som måste bestämma det.Och det börjar med oss hur vi är och beter oss.
Ni tjejer,rakar ni benen,under armarna,sminkar er,går någongång i högklackat,går i kjol,ligger och meckar under bilen osv?
NI killar,går ni i kjol óch högklackat,rakar ni benen under armarna och sminkar er?

Jag tror ju att skulle en pappa gå i högklackat så skulle det kanske gå lättare för sonen att göra detsamma osv.
Barn ser ändå upp till den med samma kön på ett helt annat sätt än partern.Liw har upptäckt för länge sedan att hon och jag inte alls ser ut som Jacob och Tomas.
Vet ärligt talat med handen på hjärtat om jag skulle uppskatta att Tomas gick omkring med högklackat eller strumpbyxor och kjol till. Skulle väll inte tycka det var speciellt attraktivt.Sen vet jag inte om det är inlärt beteende eller om det är för att jag är hetersexuell.

Men som sagt,jag har absolut inget problem med det kvinnliga och manliga.Jag försöker se till människan istället.
Tycker kanske att de sk extrema feministerna kan gå lite väääl långt ibland.
Vi är trots allt olika,vi är skapta olika.Ser inget konstigt i det alls.Men vi ska behandlas lika och det är det som är det viktiga tycker jag.

Kram från ulrika

[Majsans]

Härlig tråd!

Måste säga att det är en stooor utmaning, och något jag tänker mycket på, dels i mitt arbete som lärare men även nu som mamma. Jag vill ju absolut inte att min lille kille ska tvingas in i ett fack. Jag antar att det viktigaste man ska satsa på är att uppfostra honom till en fördomsfri människa som är såpass självsäker så han vågar vara den han är.

Sen önskar jag att man kunde påverka leksaksaffärerna till att inte ha det så förtvivlat uppdelat. Det är verkligen så man kan spy...

Sen det här med kläder, jag kan inte säga att jag tycker vi alla ska gå lika klädda. Jag älskar attt klä mig i kjol, sminka mig, sätta på sexiga underkläder... och sambon är så fin i vissa av sina kläder... så skillnad ska det vara. MEN flickkläderna ska också gå att röra sig i, och man önskar ju att ALLA oavsett kön fick klä sig som man vill, hur det än må vara

[K-ina]

Som mamma till enbart döttrar tänker jag nog paradoxalt nog mindre på könet än andra (inbillar jag mig). När andra säger att tjejer är alltid så och killar är alltid så tänker jag ofta, nja, nej, inte mina de är väldigt olika. Jag inbillar mig att det är lättare att hänföra individuella skillnader till kön om finns en skillnad där. Trots att de individuella skillnaderna kanske är större?

Det där känner jag igen Nillan... Jag har bara pojkar och upplever de individuella skillnaderna väldigt stora... Och det är ju INTE kopplat till kön! Jag har en "mjukis" och en "tuffing" och vi har verkligen inte gjort någon skillnad på varken kläder eller leksaker mellan dem. Den lille har ärvt allt från storebror fram till fyraårsåldern. Ändå kom denne lille fighter som ÄLSKAR lasersvärd, pang-pang och robotar till oss. Jag tror han är sänd till oss bara för att hans präktiga helyllemamma med genusperspektiv skulle få sig en rejäl knäpp på näsan!

I år får han Starwars-lego och Darth Vader utklädningskläder i julklapp... 8) Och varför? Jo... Hans storebror får sina hett önskade julklappar och rättvis det är jag! (Storebror vill ha ABBA singstar, målargrejer och en bok...) Varför skulle jag ignorera lillebrors intressen fullständigt och lyfta storebrors? Nej! Jag har kapitulerat! 8)

[ulrikaj]

[I år får han Darth Vader utklädningskläder i julklapp... 8) )

Det stod på Jacobs önskelista med men det fanns inte rätt storlek till honom.Det blidde påslakan och några StarWars figurer istället.

[Bluna]

Intressant och faktiskt viktigt att fundera på ibland. Jag håller med det ni skriver om att det är personen det är frågan om och inte könet. Pojkar och flickor är ju olika, och föredrar oftast olika lekar. Huvudsaken de inte begränsas om de skulle ge sig in i lekar som inte är typiskt för könet.

Och krigsleksaker...Starwars är ok tycker jag, för att det är i en annan värld och inte "på riktigt". Vattenkrig (som vi lite överpedagogiskt kallar vattenlek på fritids ) är ju helt ok. Det är när det kommer till pistolerna som ser ut som riktiga pistoler som min hjärna säger stopp. Trots att jag nästan är säker på att barnen VET att det även här inte är "på riktigt". Det är lek, det är en fantasi, det är som i tecknade filmerna, på låtsas. Men jag skulle inte köpa en till min dotter, hon får ta en pinne då och leka "krig" och så kan jag avleda med något roligare för hoppningsvis.

Kläderna vi har till vår dotter är blandade. Fina klänningar eller kläder köpta på "pojkavdelningen". Det som stör mig lite med "flickkläder" är att de redan när de är så små som runt ett år sitter åt (du ska visa din kropp) medan pojkkläderna sitter löst. Sen måste kläderna gå att leka i, du kan inte leka i små klackskor, i varje fall inte lekar där ni springer och jagar varandra eller så...

[ulrikaj]

Det som stör mig lite med "flickkläder" är att de redan när de är så små som runt ett år sitter åt (du ska visa din kropp) medan pojkkläderna sitter löst. :

Exakt.
Tex med tjejunderkläder där det är bh och trosa till 1-åringar.Sånt blir jag riktigt arg på.

[K-ina]

Och jag som är en tjock mamma blir upprörd när jag inser att jag står på damavdelningen och tittar på tröjor som skulle kunnat passa 8-åriga sonen!!! Inte för min del egentligen... utan för halvmulliga eller heltjocka tjejer i tonåren! Det är ju GAAAALET! Varför ställer vi tjejer upp på att klämma in våra kroppar i allt för tighta kläder som lämnar midjan bar och tuttarna likaså? Jag minns tonåren med fasa när man grät inom sig varje gång man lämnade provhytten... Sen kom grungemodet och man var räddad ett tag! Men nu är det tightare än nånsin tror jag! Om det inte är oversize och oskräddat vill säga!

Fram för rosa och glittriga, paljettbeströdda tröjor men med tillräckligt med TYG!!! Flärd och glamour borde väl kunna vara litet praktiskt också?!!!!?????

En parantes kanske i debatten - men ändå!

[Piggelin]

Intressant tråd! Jag går igång helt galet på detta, men har inte tid just nu .

Jag är genetiker (fast jag jobbar med djur) och tror inte alls att vi är särskilt olika , utan det som vi brukar kalla miljö spelar en enormt stor roll här. Jag också statistiker och jag vill bara säga att även om man har en av varje (eller ska vi dra till med fem av varje ) så kan man inte uttala sig om könseffekten för man själv är ju densamma så att säga. Alltså, för att kunna säkerställa skillnader krävs flera observationer (föräldrar) med (helst många) barn av olika kön.

Återkommer !

/P

[Sara76]

ett intressant ämne som troligtvis aldrig blir svart eller vitt...

Jag tror att det handlar om dels biologiska olikheter, dels inlärda beteenden.

Människosläktets fortlevnad har gynnats av att vi kan "se" av vilket kön en individ har, därav attraktionen till det vi anser "kvinnligt" respektive "manligt.

Jag kom att tänka på transexuella personer... Hur många av dessa kan inte berätta om en barndom då de redan tidigt sett sig som en av det andra könet? detta långt före de upptäckt sin sexualitet! I de allra flesta fall har transexuella pojkar önskat sig dockor och dyl i julklapp tex, trots att föräldrar och samhälle sett dem som just pojkar.
Till viss del är säkert önskan om "tjejleksaker" dock inlärd även här. Då menar jag VAD som anses vara "tjejleksaker".



Då det gäller

[blomman]

Vad roligt med så mycket svar!

Jag har egentligen ingen tid att skriva, så jag kommer inte hinna få med allt och kommentera era bra inlägg..

MEN några saker måste jag säga ang. kläder och diskussionen runt det.
Och det är det här med passivt/aktivt.
Precis som med leksaker, som är uppdelade i passivt/aktivt efter kön, så är kläder det.
Vad tror ni högklackat och långa naglar kommer ifrån från början? Vi tjejer förväntas vara passiva, och alltså hindras vi inte av att knappt kunna gå eller använda våra händer. I början av 1900-talet lanserades "sitting-shoe", en sko med så skyhög klack att du alltså bara kunde sitta.
Sitta och se söt ut!

(Sen tycker jag det ÄR snyggt med klackar.. OCH jag sminkar mig OCH jag rakar mig både här och där, jag är INTE opåverkad alls, vem är det? Huvudsaken är att man blir medveten om att man är formad och styrd av samhället!))

Jag skiter faktiskt fullständigt i färger etc, jag är bara så förbannad på att tjejkläder (och leksaker och andra attribut) är formade så att vi ska vara passiva. Kläder som inte går att röra sig i (som ni nämnt) och inte tål väta eller smuts.
Om man formar tjejer till att vara passivare, tystare, lugnare och försiktigare än killar. Är det då schysst att sedan, när de är vuxna kvinnor, komma och säga "Jamen, ni måste ju ta för er lite!" ??

Jag vet att tjejers och killars hjärnor ofta ser annorlunda ut, jag har läst en del av Annica Dahlström.
Men hon säger också att män kan ha en kvinnlig hjärna och vise versa. Det är alltså inte hugget i sten att du har just den hjärnan, för att du tillhör ett visst kön! Och visst har homosexuella oftare en hjärna av den andra typen än sitt egets köns. Men inte heller det stämmer hela tiden. Jag kan ha en manlig hjärna och vara hur straight som helst..
Det som påverkar är min testosteronnivå. Och den varierar inom könet. Killar har oftare högre halt, men en del killar ligger lågt, precis som en del tjejer ligger högt.

Men sen spelar miljön väldigt stor roll. Som jag skrev i första inlägget: Om allt var medfött hur skulle ett jämlikhetsprogram på dagis då kunna påverka något alls?? Och det gjorde det, väldigt, väldigt mycket!
Att leka med bilar är knappast biologiskt nedärvt...

Jag upplever att det alltid anses mer acceptabelt att en flicka är vild av sig och tex gillar fotboll, än att en pojke är tystlåten gillar docklek vackra kläder och dans.

Manlig norm kallas det!!
Det traditionellt manliga värderas högre än det tradtionellt kvinnliga.
Att vara tuff och framåt är bra, att vara mjuk och omvårdande dåligt.
Det här måste man ändra på något vis!
Det måste få vara fint att vara mjuk, känsligt och omvårdande, oavsett kön.
Därför har vård och att ta hand om hem och barn så låg status.
Därför att vi valt att fortsätta fokusera på det tradtionellt manliga och låta det vara det som är bra!

Här är en intervju med barnen från Tittmyrans dagis och hur de upplevde jämställdhetsprojektet:
http://wwwc.svd.se/dynamiskt/idag/did_17094576.asp
Om Tittmyran:
http://www.internationalen.se/news.php?extend.353

Nej, nu måste jag sova !
Vi ses efter jul, och diskuterar vidare!

Kram Blomman