Ska snart dra igån kuren, men...

[Emma80]

Lycka till! Vi finns här !
Kram Emma

[duggan]

Lägg all energi på attityden - den självklara, så kommer det gå bra och även om någon liten detalj blir fel så löser det sig om ni genomför med hjälp av attityden, så här ska det vara och lillen köper det oavsett hus knasigt det blir

Jag är övertygad om att det kommer att gå jätte bra för er och snart sover ni alla gott om natten!

[HannaNord]

Tack för era ord! Nu får vi se vad teaterstudierna gett... 1½ timme kvar!

[HannaNord]

HJÄLP! Pappan är inne nu för andra gången (första tog 20 min) och pojken är helt hysterisk och gråter så hjärtat brister flera gånger om, har gjort det i evigheter känns det som, kanske en halvtimme. Det känns helt fruktansvärt! Jag går och nynnar med öronproppar för att inte bryta ihop, men honom när jag drar efter andan... Ska det vara så här? Pappan buffar och solfjädrar tappert där inne, men även han har ett hjärta och jag undrar hur länge det håller.

[ilindstrom]

Buffa bara så här i början, använd inte solfjädern. Buffa tills han är helt lugn och sömntung. Andas långsamt och buffa i jämn takt. Det kan ta 45 min första gången tills de lugnar sig. Behåll lugnet själva, det smittar av sig om den som buffar börjar tvivla. Finns här någon timme till.

hälsningar
Ida

[HannaNord]

Finns det inget annat man kan göra, man är ju hysterisk och låter helt slut nu, vad är skillnad på detta och skrikmetoden där de kollapsar helt utmattade och panikslagna?

[Lou]

Hej, få inte panik!! Stanna upp en stund och fråga er: vad är det som är så farligt? Varför är det farligt just nu när det är natt? För mig har det hjälpt att tänka på att min dotter blir lika upprörd när jag försöker lägga henne på dagen och det är ljust och hon hör/ser mig. Och det känns jobbigt men inte lika jobbigt som på kvällen/natten av någon märklig anledning.

Försök att bara vara lugna och konsekventa, självsäkra. Och försök att komma ihåg att det inte finns någon reell fara, att ingen katastrof håller på att hända. Det är inte farligt att skrika och ni är där, hos ert barn, så länge det är kris. Det är värt det! I kväll småpratade min dotter sig till sömns för första gången. Hon har sovit hela nätter ganska länge, men läggningarna har varit en pina. Nu tror jag att det börjar vända och vi är på ca dygn 25. Det var så underbart att höra henne trygg i sin egen säng, göra lite ljud och "prata". Och så en liten fråga med ramsa till svar och så sov hon.

Det kommer att vända om ni bara är konsekventa. Det var nog bara det jag ville säga. (En idé är kanske att den ena går iväg eller ut när den andra håller på. Då är det lättare att koncentrera sig, man jagar inte upp varandra (det kanske ni inte alls gör i och för sig) och den som är ute får vila och kan komma tillbaka med nya friska tag. Vad tror ni om det?)

Lycka till, det här klarar ni!
/lou

[HannaNord]

Det är det att jag aldrig hört honom vara så ifrån sig som han är nu. Han har varit jätteledsen på nätterna förut, men aldrig låtit såhär. Jag ska gå och lägga mej nu med öronproppar och musik, jag fixar inte att höra honom. Hoppas pappan klarar detta. Det är så motstridiga känslor bara, jag vill att vi genomför denna kur på rätt sätt och allt, samtidigt säger mitt hjärta att detta är misshandel...

[Lou]

Skillnaden är att man är där och lugnar barnet. Men som sagts ovan, det är viktigt att ni själva försöker hålla er lugna. Annars kommer oron att studsa mellan er. Jag är ingen expert, men alla råd härifrån har verkligen hjälpt mig. Det viktigaste är den sk attityden, självklarheten.

Hoppas ni får sova nu!
/lou

[HannaNord]

Tack för ert stöd och att ni finns här och svarar så snabbt, skönt att inte vara ensam!

[Lou]

Men har inte verktygen hjälpt än? I så fall kanske ni inte har rätt teknik på buffningen? Det tog 45 minuter första natten för mig. Hon var jätteupprörd, men sedan blev hon lugn.

Hur går det?

[Lou]

Sorry, såg att det inte alls gått så lång tid! Jobba på bara!!! Ni är inte ensamma, vi är här.

[HannaNord]

Här är en redogörelse för vårt kurande hittills, vore roligt med kommentarer och tips:

Tims schema:

08.00 God morgon och fåniga påhitt
08.05 smörjning (han är atopiker), tvätt etc
08.20 frukost + amma
10.00 sova 45 min
11.30 lunch
13.10 smörjning
13.45 mellis
14.00 sova 1,5 tim
17.00 middag + amma
17.30 smörjning
19.30 kvällsmat, skratt
20.00 Godnatt
Då är vi inne på kurens sista dag, med natten avklarad! Så här har det gått i korthet:
(Tim är förkyld och supersnorig vilket stör honom på natten)

Natt1:
Tim sover sammanlagt 6 h 26 min i fem pass. Somnar efter 2 ½ timme. En hel del buffning och ramsning första natten. Vaknar ofta på bekräftelsen och tar ny sats. Sover ytligt med stånk och snörvel.

Dag1:
Daglurarna går perfekt! För första gången slipper vi dra omkring på barnvagnen upp till 5 timmar om dagen, nu sover han på balkongen trots att grannarna slår i porten precis intill! Ingen aptit (som vanligt) och trött.

Natt2:
Tim sover 8 h 42 min i 2 pass igen (halleluja)! Somnar på 17 minuter! Har en hel del ljud för sig under natten och en del skrik, men klarar sig med ramsande.

Dag2:
Aningen mer aptit men fortfarande trött. På gott humör dock, tror allt fåneri vid läggning/morning gör honom glad! Fm-luren (45 min) perfekt, em-luren på 1,5 h strular efter 45 min och efter ett antal ramsor och skrik "väcker" vi honom när vi kommit in i marginalkvarten och är tyst nån minut. Presterar 5 (!) bajsblöjor under dagen... vaddå katrinplommon?

Natt3:
Tim sover 9 h 58 min i 2 pass. Mamma (jag) tar över och i ren nervositet buffar jag honom vid läggningen... Han somnar efter 14 min med ramsande till och från. När han vaknar under natten tycks han inte bry sig om ramsan, och tar sats igen varje gång jag bekräftar. Mycket skrik, både ilska och ledsen-skrik. Jag lägger honom till rätta runt 01.30, 01,35 och buffar och lägger tillrätta 01.52. Lägger tillrätta två gånger igen runt 02.30 (inte konstigt kraken är orolig denna natt... ). Gnäller till en dryg timme innan morgon, och jag som sover sätter mej käpprak och drar första versen på dagramsan... tack o lov somnar han om (han var nog inte ens vaken. Inte jag heller).

Dag3:
God aptit! Fm-luren perfekt, em luren kräver en ramsa. Glad dag!

Natt4:
Tim sover 10 h 20 min i 4 pass. Vet inte om det är bra eller dåligt, han sover ju mer men vaknar oftare? Har hållit mej på utsidan av dörren inatt... Ramsan har tagit bättre (jag har fått bättre snits på den också), och jag drog ihop den med bekräftelsen när jag kunde. Det är fortfarande ett rummel och mummel där inne, men det verkar inte vara riktat så ofta till nån utom honom själv.

Dag4:
Hittills har allt gått som smort. Tim ser dock fortfarande glåmig ut och verkar trött. God aptit, utom vid lunch, det målet har han aldrig varit så intresserad av, verkar hänga ihop med att jag inte ammar innan, som vid frukost och middag?

Några frågor som dykt upp:
- Ska man bekräfta när han börjar bli tyst, men inte tystnat helt? Alltså dra ihop med ramsan?
- Är det meningen att man aldrig ska lägga honom tillrätta på natten?
- var det ett fram- eller baksteg att han sov mer men vaknade oftare natt 4?
- Är målet att korta ramsan till en vers? Ska man alltid ramsa under tillrättaläggandet, även i framtiden?
- När han är supersnorig, får man då tända nattlampa och ge koksaltdroppar?
- Hur länge behöver vi båda vara med vid morgon och kväll?

[HannaNord]

... och nåt speciellt att tänka på tiden som kommer?

[Ummusab]

Hej Hanna!
Jag tycker det verkar ha gått bra för er! Skönt!!

Anledningen till att han "protesterade" lite extra när du tog över var säkert att det var en "ny" person som tog över, och han ville kolla med dig att du vet vad du pysslar med . Vilket du ju gör såklart!!!

Jag är ingen expert, men svara på det jag kan:

- Ska man bekräfta när han börjar bli tyst, men inte tystnat helt? Alltså dra ihop med ramsan?

Jag förstod inte riktigt vad du menar här, men jag försöker mig på ett svar ändå:
1) om du menar läggningsramsan så kan ni absolut dra ihop den med påminnelseramsan alltså att ni säger sovramsan x3 och direkt efter bekräftelseramsan.
4 ramsningar alltså men att den sista är mjukare och lugnare och förmedlar "nuuu så. preciiiis sååå ska det vara. åhhh vad sköööönt att sooova nu!"
Om han hinner protestera med gråt innan du hunnit till vers 4 så påminnelseramsa ett par vändor till (x3 extra eller så) så att du får säga bekräftelseramsan när han är lugn (eftersom den ska bekräfta tillståndet han befinner sig i ska den sägas när han är lung o helst (någotsånär) tyst, inte bekräfta gråt eller skrik).
2) Om du menar ramsning när han vaknar under natten eller sovpasset, så ramsa x3 och lägg direkt på bekräftelseramsan.
Skulle han sen gråta mer (inte bara pip eller gnäll) så bekräfta gärna en gång när han tystnat så fastnar ramsan bättre.
Om han inte gråter eller protesterar (även om han skulle prata eller hojta till eller pipa.... ) behöver du inte bekräfta. Han vet vad som gäller i o m att han nu hört ramsan en gång.
Skulle han fortsätta gråta och inte ge med sig måste du ju ramsa igen och igen tills han lugnar sig.
Men vänta och ge honom tid att reagera! Ramsa sedan igen om det absolut behövs. Oftast blir vi föräldrar lite oroligt otåliga och ramsar för tidigt, vilket gör att barnen blir ilskna på oss...

- Är det meningen att man aldrig ska lägga honom tillrätta på natten?

Nja. Du behöver bara lägga tillrätta om han inte ger sig i gråten eller ställer sig upp o inte kommer ner i liggläge igen (vilket han väl borde kunna om han är 8 månader? ) och då solfjädrar du så han lugnar sig innan du ramsar ut.
Och ramsa UT inte vid sängkanten. Var helt tyst under soljfjäder så förstår han att det är sovdags och ingen idé att starta dialog med mamma eller pappa. (Tänk dig: om du ska sova och någon är snäll nog att följa dig in och lägga om täcket, så vill du väl sen bara att denna, om än så vänliga själ, ska gå sin väg så att du kan somna? Även om ett litet "god natt sov så gott" eller liknande följer så är väl det bara trevligt! Men om den vänliga själen bestämmer sig för att prata om ditt eller datt eller fastna vid din sängkant och envisas med "god natt sov så gott" i vad som verkar som evigheter, är det inte lika trevligt längre och du börjar nog snartast undra om den (inte längre, i dina ögon, så vänliga) själen någonsin ska pallra sig iväg!?! )
Så när du släpper din solfjäder från sonen: tänk "UT" och börja då ramsa.
Men du behöver inte stressa ut. I början brukade jag försöka skynda ut på första versen som det rekommenderas, men jag märkte att min son blev mindre ledsen om jag istället gick i vanlig takt, lung och "som vanligt"-känsla under ramsandet. Så trots endast 2,5 meter till dörren går jag ut genom den på 3e versen. Känn efter vad som passar din son bäst.

- När han är supersnorig, får man då tända nattlampa och ge koksaltdroppar?

I stället för att tända lampa INNE i rummet: tänd utanför och lämna dörren på glänt när du går in. Man vänjer sig snabbt vid mörkret så du ser nog så också. Och då luras han inte att tro att det plötsligt blivit dags att få komma upp. För då är risken stor att han blir lite besviken när du släcker och går ut igen. Och det blir svårare att ramsa om honom.


Du får nog snart svar på övriga frågor, men där kan jag inte hjälpa...
Lycka till och sov gott du med i framtiden!!

Kram /Umm Musab.