Kura storebror samtidigt som lillasyster?

[Malin Rosén]

TACK så mycket för hjälpen. Vilken tur att ni finns!
Kram, Malin.

[Hojken]

Hej,

Hur har det gått? Hoppas du fortfarande läser forumet för vi befinner oss i lite samma situation, dvs vi har precis kurat lillasyster (4 mån) och ska ge oss i kast med storebror (21 mån) så det vore intressant att höra hur det gick för er!

[Malin Rosén]

Hejsan!
Jag kollar här lite då och då, men just detta ämne har jag tyvärr glidit ifrån lite om jag ska vara ärlig. Vi har lagt Melkers kurande på hyllan sen i september när vi gjorde ett halvhjärtat försök på honom kan man väl säga eftersom vi inte var tillräckligt pålästa innan. Min man är inte alls motiverad vilket gör det hela väldigt komplicerat och jobbigt för mig, jag vill inte behöva kura Melker själv OCKSÅ! För det var jag som kurade Ester, och visst det tycker han ju är bra. Men, han upplever inte Melkers sömn som något problem! Melker kommer till vår säng nästan varje natt och har mardrömmar titt som tätt, och trots det så upplever inte min man det som ett problem. Det är så jobbigt att behöva övertyga hela tiden.. usch. Och visst, ingen av oss är lika motiverad för en förändring som vi var med Ester, eftersom vi nu får sova hela nätter, nästan.
Men, frågan är ju.. är detta bra för Melker?? Får HAN den sömn han behöver genom att han vaknar, känner sig otrygg i sin säng och kommer och lägger sig hos oss nästan varje natt.. ? Jag känner att svaret på den frågan är NEJ, det får han inte. Men, så känner man ju SÅ många som har barn som kommer till dem på nätterna och de säger ofta att "men, det är ju normalt", och så känner man sig som en bov som ska begära att han ska ligga i sin egen säng HELA natten. Men, det vore ju det bästa för Melker själv, att få sova lugnt i SIN säng hela natten!!
Jag tar upp det då och då med min man, men.. jag får ju bara kämpa och bråka, och då lägger jag ner.
Men, jag får väl ta tag i detta nu. Läsa på ordentligt/öppna en tråd här på forumet enkom om att kura Melker, som nu är lite drygt 3½ år, och sen se till att få med maken ombord och köra på.
Melker somnar för det mesta själv iaf, men tjatar nästan alltid om att vi ska vara hos honom (han brukar få lyssna på en CD-saga tills han somnar efter vi läst en eller två sagor först).
Så är det hos oss nu iaf.
Men, jag tycker definitivt att ni ska kura er 21-mån oxå! Det är ju trots allt bäst för barnet som såväl oss föräldrar.
Lyckat till!!
Malin.

[Hojken]

Tack för svaret Malin. Det är alltid lärorikt att höra från andras situation.

Vi kommer sätta igång att kura Gosegubben 21 månader direkt idag då situationen med hans sovande hos oss blivit ohållbar. Det har ändrat sig från att kommer över vid 05.00 till 23.00 och ligger vi inte och sover då så är han otröstlig och slutar inte förränn en av oss gott och lagt sig i vår säng med honom (oftast utan att fått göra kvällstoalett).

Inatt så vart han dessutom rasande när inte mamma fanns i sängen (hon sov på nedervåningen för att kura lillasyster). Så som du ser så eskaleras hela tiden "kraven".

Så, med den bakgrunden så är vi fast beslutna på att kura honom och vi skriver om det här: http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=17654

[Malin Rosén]

Vet inte om du läser här mer nu, men ville bara säga att jag läst era inlägg om Gosebubben och LYCKA TILL och kämpa på, det låter som ni gör ett kanon-jobb och tänk på att det är för ALLAS BÄSTA ni kurar honom! Det måste man påminna sig om när man får ett tårfyllt motstånd! Sköt om er och ni kommer få sova bra och fint hela familjen SNART! Tro mig - livet blir SÅ underbart bara alla får sova bra igen!!
Ha det bra!
Kram, Malin.

[Trebarn]

Hej Malin!

Det verkar som att du har målet för ögonen och VET hur lugna nätter ni/du skulle kunna få. Varför är det så att det så ofta är papporna som sover bra och inte tycker det är något problem??? Så har vi det också... men här hemma fick jag min sambo att förstå att vår pojke (3 år 4 mån) inte sover bra när han kommer över till oss heller! Jag är så extremt lättväckt själv (känns det igen???) så jag hör när killen andas, suckar, vrider på sig, sträcker på sig, och jag VET att han inte sover bra i vår säng. Men VI ömma föräldrar har fått honom att tro att det är enda räddningen för honom att komma till oss om han vaknar på natten! Så han ligger där snällt, javisst, men får han sova han tillräckligt? Nej... Visar det sig på dagarna? Ja...

Vakna på natten - ÄR det farligt? Man måste som förälder VERKLIGEN bestämma sig för vilket budskap man vill ge barnet här. ÄR DET FARLIGT att vakna till på natten? Tänk igenom det ordentligt.

Om du är beredd att sanningsenligt och övertygat svara NEJ på den frågan - då måste du våga ge det svaret till din son när han frågar! Vakna på natten, det kommer han att göra då och då i hela sitt liv - det gör ju vi! Det gör ju alla! Och då lägger man sig på andra sidan, blundar och slappnar av och tänker på får som hoppar över staket och så somnar man ganska snabbt om igen... Kurningen gör ju inte att han aldrig kommer att vakna igen, men den gör att han känner sig trygg och vet att "på natten ska man sova, så det är lika bra att ligga här och göra det, för det gör alla andra..."

Sen kommer man ju obönhörligen till den där stunden då man bestämmer sig som förälder för att genomföra. Jag tror också att det på många sätt är jobbigare med äldre barn, de har ju haft så lång tid på sig att vänja sig vid det liv man har presenterat för dom och kanske inte direkt godkänner att man vill ändra spelreglerna. Jag har JÄTTEMYCKET tips känns det som just nu, för vi har just gjort en lyckad minikurning av vår son.

Men jag vill först veta vad du tänker om frågan om är det farligt att vakna på natten? Jag skriver gärna här igen om du känner dig sugen på lite peptalk och taktiksnack! Om du/ni känner att det inte är läge, om du inte har med dig din man, om du inte känner dig helt säker - så tycker jag inte du ska göra något halvdant. Då är det förmodligen bättre att fortsätta som ni gör nu, för då känner han i alla fall till vad som gäller. Vacklar ni så vet han ingenting... Förstår du?

Många varma kramar från en som VERKLIGEN förstår.
Trebarn

[Malin Rosén]

HEJ "Trebarn" och alla andra!
Blev jätteglad över ditt inlägg..
1. JA, jag känner igen mig i det du säger, t.ex. att jag vaknar när vår son rör sig i vår säng, smackar, suckar och ofta sparkas m.m.... inte så kul. Medans pappa inte störs lika mycket av det, suck!
2. Nej, jag tror INTE att vår son får den sömn han behöver och skulle KUNNA få som läget är just nu!
3. Nej, det är absolut inte farligt att vakna på natten! (Och där håller maken med.)
4. Det har blivit värre med Melkers uppvaknanden och han hamnar i vår säng i princip VARJE natt.. suck.. och nu har jag (äntligen) fått min man att förstå att vi MÅSTE kura även vår son!
Men, nu är bara frågan.. HUR?
Visst, jag har kurat vår dotter när hon var 10½ mån (12 sept), men det blir ju lite annorlunda när det är ett barn som är drygt 3½ år!
Jag tar tacksamt emot hjälp angående detta!
Sen har jag en annan fråga..
Går det bra om barnen får sova i samma rum när båda är kurade? Eller rekommenderas det att ha dem i separata sovrum? De har nu separata sovrum, men vi tror att de skulle känna en trygghet i att ha varandra i sin närhet. Tacksam för all hjälp!
Kram,
Malin.

[Trebarn]

Hej Malin!

Här kommer några tips. Jag måste nog gå och sova snart... HJÄÄÄÄÄLP vad långt det här blev...

FÖRST en snabbgenomgång. 1. Beskedet 2.Påminnelsen 3.Bekräftelsen.

Första natten börjar man alltid om från början igen med beskedet när barnet skriker (=frågar). Hinner man inte till bekräftelsen börjar man om. Och beskedet (buffande, sofjädrande eller vad du väljer för lugnande...) ska ges ända tills barnet är lugnt, även om det tar två timmar! (Det gör det inte.) När barnet är lugnt kommer steg två, inte förr. (Steg två är alltså ramsan, utanför dörren). Och sen steg tre (ramsan igen i "preciiiis så, nuuuuuu kan du sova luuuuuungt"-ton. Och skriker barnet innan man hinner till steg tre börjar man om. ÄNDA tills barnet är helt lugnt, avslappnat och sömntungt. Och då kommer steg två. Och sen tre. Slarva inte med detta första natten! Låt ramsan få sista ordet.

Och stora barn som ska kuras behöver också ett tydligt besked DIREKT när det vaknar och skriker (=frågar), så det krävs några vaknätter nu... Det kommer att vara värt det.

Andra natten provar man först med bara ramsan, väntar och ser om det räcker, men om det inte gör det kör man hela proceduren a la första natten.

Tredje natten SKA ramsa ta över. SKA. Annars talar man om för barnet att det där konstiga man håller på och säger hela tiden inte betyder så mycket, om du bara skriker lite till så kommer jag in som ett skott... Om barnet skriket argt, vrålar utan uppehåll, låter hysteriskt så ska man framhärda och överrösta. Inte argt men BESTÄMT. Jämför med hur långt han skulle ha kommit i sina protester över att behöva ha bilbälte i bilen. Jag lovar att absolut INGENTING hade fått dig att låta honom slippa bälte, inte ens om du fått tinnitus... Stora barn som går ur sängen och kommer till dörren ska inte hinna gå ut, man vänder dem mot sängen, visar att de ska lägga sig, utan ett ord.


Jag känner så tydligt att SHN bara är EN del i en fin, genomtänkt BARNAFOSTRAN, och det enda rätta blev därför att ta ett helhetsgrepp om allting på en gång! Dagarna är lika viktiga som nätterna under kuren. Många kramar, känna sig värdefull, behövd, bus och lek, utevistelse... ja, det här känner ni redan till. Vi behövde verkligen jobba upp vår sons självförtroende, så han fick pris och beröm in absurdum hela tiden under hela kuren! Och han växte verkligen... Det går att vända nästan allt till något positivt, storebror som puttar lillasyster är ju så rolig som hade hittat på en rolig lek för lillasyster, vi måste bara stanna och blåsa på henne först, sen får du visa igen hur du menade, för hon förstod inte...osv.

Köp en väckarklocka om ni inte redan har en. Börja introducera redan idag att man ligger kvar i sin säng ända till väckarklockan ringer. Jag tycker ni ska låta storebror vara med och hjälpa till vid lillans läggningar, kanske över helgen på hennes dagslurar. Låt honom hjälpa till och ramsa! Prata med honom om vad lugn lillasyster blev, nu vet hon att hon kan sova lugnt ända till klockan ringer. Gå in med klockan till lillasyster, låt storebror "visa" henne hur man stänger av. Lek gärna lite roll-lekar med en nalle eller docka också (om sånt går hem fortfarande hemma hos er! Här gör det det...) Alltså, lägg dockan, solfjädra, ramsa, gå ut ur rummet, viska utanför "tror du han har somnat? SKa vi smyga in och titta? Ja, titta han sover så gott. Ska du väcka honom med väckarklockan sen? Nej, vi väcker honom inte än, han måste få sova färdigt, alla nallar behöver sova länge, annars kan dom bli bråkiga och skrikiga och inte orka vara glada och leka..."
Typ.

Det kan verka som om det är ALLDELES för svårt att kura stora barn, men man har faktiskt en stor fördel med större barn och det är att BESKEDET kan ges muntligt. Tänk dig, varför buffar vi och solfjädrar små barn? För att vi inte kan tala om för dem på något annat sätt att det är dags att sova! Vi måste visa dem handgripligen att det är skönt att ligga ner, att de blir trötta om de gör det... Om du gör såna här rollspel och låter pojken ramsa lillasyster har du på sätt och vis redan givit beskedet under dagtid... när mamma och pappa säger ramsan ska man sova. Och det kommer han att komma ihåg i bakhuvudet när det är hans tur på kvällen. Och gör han inte det kan du gott påminna honom om det. Låt det inte bli en lång kommunikation bara, säg bara lite förvånat att nu är det ju kväll, och mamma har ju sagt ramsan och vad ska man göra då nu igen? Jo, just det det ligga ner i sängen och blunda... Och sen är det bara ramsan a la goddag yxskaft.

Du kan gärna hålla på lite med dom här sakerna innan du sätter igång och kurar på riktigt. Det är skönt att veta att förutsättningarna är riktigt goda innan man börjar, precis som man måste veta att ett litet barn VERKLIGEN är riktigt mätt innan man begär att det ska kunna sova hela natten. Självförtroendeboosting alltså... tänk igenom en massa svårigheter du kommer att stå inför, gärna lite annorlunda och utmanande, typ laga något tekniskt, byta batterier, skruva med skruvmejsel osv... Beröm mycket, du skulle aldrig ha klaaarat dig utan honom. Väckarklockan är en hit... även om ni låter honom sova hos er medan ni booooostar självförtroende, leker rollekar och pratar lite i förbigående om nallens sovtider nu igen, var det tio minuters sömn nallar behövde, kanske han kan ställa klockan idag osv - så se till att ha väckarklockan på samma tid. Om ni (han!) råkar vakna kl. 05.30 innan väckarklockan kors i taket, gäspa, titta på klockan, ojdå, jag som också trodde det var morgon, men titta på klockan, nej, vi får nog ligga här och blunda lite till. Mmmmm det var skönt, eller hur?

Sen är det verkligen bra att tänka på det här med överkoncentration. Kanske dag tre eller fyra, om du säger i självklar ton att "nu är det kväll, mamma ska säga ramsan, och du ska ligga i sängen, sen MÅSTE mamma prata med mormor i telefonen och sitta här utanför din dörr, men du ska ligga här inne i sängen, för nu är det kväll", så kommer det att gå mycket bättre...

Jag är helt säker på att kuren fungerar på alla barn. Tänk igenom hur ditt BESKED ska se ut bara. HATAR han verkligen att solfjädras så måste du komma på något annat sätt att lugna honom innan du börjar och inte ändra dig den där första natten. Krama och lägga ner? Men solfjädern ÄR verkligen svårslagen... Du känner ditt barn bäst.

Låter det bra tycker du? Återkom gärna, jag pratar gärna lite mer i morgon... måste sova nu!

Hälsningar Trebarn

Förresten, vi införde faktiskt en avskärmning runt hans säng också samtidigt. Har aldrig haft det, och jag FATTAR inte varför vi inte har gjort det förut. Han älskar sin nya "sängkoja" tycker det är mysigt att ligga kvar i den. Jag tror det är en till anledning till att det gått så bra att VILJA ligga kvar i sängen. Ombonat, tryggt och mysigt. Fundera på saken!
DS.

[Malin Rosén]

Hej!
Tack för att du tar dig tid och skriver till mig, och så utförligt och noga också!! Jag är mycket tacksam!

Vi ska börja med att "förbereda" honom som du föreslog med att vara med att lägga Ester och även träna på en docka, att jag inte tänkt på det innan!

Så som situationen ser ut idag är: han har fasta tider som vi är noga med att hålla oss till (har alltid gjort), han äter kvällsmat (jätte-bra & annars oxå), precis innan läggning och sen är det saga nere i soffan eller uppe i hans säng. Sen brukar han få ligga och pilla på något medans han lyssnar på en saga på CD och somnar sen själv. Vid förra (något misslyckade) försöket till kurning i september gav vi iaf inte med oss på punkten att han skulle somna själv, så det gör han nu. Däremot får han (hittills) komma till oss på natten, så det är speciellt den biten som saknas nu - att lära honom somna om i sin egen säng utan hjälp från oss!

Sen vet jag att det rekommenderas att inte ha en nattlampa och inte läsa saga i sängen och somna utan någon saga på CD.. så det får vi sluta med. MEN, jag kan väl tycka att det är ok med en supersvag liten nattlampa, bara som ledljus. Annars blir det svårt för honom att se nåt överhuvudtaget (den här årstiden iaf), om han behöver gå upp och kissa (vilket händer ibland) eller dricka ur sin mugg med vatten som han har brevid sängen, eller hitta sitt gosedjur i sängen.. etc. Jag har själv lampan på väckarklockan tänd hela natten så att jag ser mitt eget glas med vatten någotsånär och inte spiller ut allt på nattduksbordet när jag sömndrucken sträcker mig efter det mitt i natten. (Det är inte alltid jag dricker på nätterna och inte Melker heller, men det händer rätt ofta.)

Vi tänkte sähär: att om båda barnen sover i ett rum, det minsta, och gör det så mysigt det bara går, så kan vi sätta upp någon form av avskärmning kring Melkers säng. Dels för att göra det mysigt och ombonat och dels för att ge varandra "space" om det är vad som rekommenderas. Sen kan de få ha alla sina leksaker i det större rummet och kunna vara där och leka på dagarna (vilket de älskar att göra i dagsläget). Och vi kan ha en myshörna i det rummet också där vi kan läsa saga för barnen på kvällarna, det vore mysigt!
Sen över till SOVRUMMET och skratt, släcka lampan, ramsa och god natt! Vore inte det bra? Vi skulle vilja göra så, och Melker har själv sagt att han vill sova i samma rum som lillasyster! Men, frågan är bara vad andras erfarenhet av detta är?
Och om de får dela sovrum undrar jag om vi ska kura Melker i sitt rum först och sen flytta in till Esters rum eller kura honom i samma sovrum som Ester från början? Erfarenheter/rekommendationer??

Kan barnen få ha en väckarklocka på deras rum då, som sen ringer då de ska upp? Men, det är ju vi föräldrar som ska väcka dem, eller??

PS. En helt annan sak till "Trebarn": om jag räknat rätt så har ni/kommer att ha 1år och 8 månader mellan alla 3 barnen?! WOW! Det är tätt, hur känns det? Det går väl rätt så bra när man får sova säg, eller hur? Jag känner att det nu är mycket positivt att vi har 2½ år mellan våra och inte mer, för de har verkligen glädje av varandra! Jag antar att ni känner likadant! Och en annan sak.. då ska du ju ha bebisen NÄR SOM HELST!! LYCKA TILL med allt! Fina namn på barnen slutligen! Ha det så bra och sköt om dig och bebben i magen! DS.
Kram / Malin.

[miar70]

Hej Malin

Du får så fantastisk, engagerad hjälp av Trebarn :thumbsup: , så jag tassar bara in här till er och hejar på!

Det här tycker jag är så fint skrivet och beskrivet av Trebarn:

Jag känner så tydligt att SHN bara är EN del i en fin, genomtänkt BARNAFOSTRAN, och det enda rätta blev därför att ta ett helhetsgrepp om allting på en gång! Dagarna är lika viktiga som nätterna under kuren. Många kramar, känna sig värdefull, behövd, bus och lek, utevistelse...

Till din fundering om nattlampa så kan jag tipsa om en sån här liten lampa som man sätter direkt i elutaget. Den kan man vinkla och vrida så att skenet blir vädligt dunkelt.

Och till din undran om ni ska kura i det rum som Ester sover i, så tycker jag att ni ska kura honom i ett annat rum och flytta över honom när ni gjort de fyra första nätterna!

[Malin Rosén]

Hej!
Jag är så helnöjd med hjälpen jag får och tacksam! (Men, nu kan Trebarns bebis komma vilken dag som helst och då förstår man ju om Trebarn inte kan skriva på ett tag. Då får ni andra gärna skriva oxå!)

Vi har redan nu en nattlampa i vägguttaget, så det blir väl jätte-bra!
Nu ska vi förbereda Melker inför kurningen och sätta igång på fredag, då det blir lättare att ha vaknätter på helgen!
Vi får nog dela upp nätterna så att en av oss tar halva och den andra får sova och tvärtom. Fattar bara inte hur man ska hålla sig vaken, speciellt svårt blir det för min man. Tips?

Det låter bra och så vi tänkte göra från början att kura honom 4 nätter och sen låta honom sova i samma rum som syrran. Jag blev så glad att vi kan ha dem i samma rum, jag tror att de kommer trivas med det. Men, vi kan ju ändå skärma av Melkers säng för att göra det mysigt. Är det ok om de ser varandra sen eller?
Tack!
Malin.

[Trebarn]

Hej!

Vad glad jag blir att kunna vara till någon hjälp! Jag har fått så mycket hjälp själv genom detta forum, så det kändes så bra att få ge tillbaka! Tack båda två!

Vet ni att när vi hade gjort dom här "förberedelserna" så.... behövdes aldrig kuren! Det har gått tre veckor utan återfall och jag bara baxnar.... Och jag har i efterhand funderat över det här med "besked", "påminnelse" och "bekräftelse" för stora barn. Jag tror att jag gjorde alla delar fast jag inte förstod det själv. Som en form av paktande samtidigt. Vi låg där i stora sängen och suckade över att klockan tyvärr inte var 7 än, så det var väl bara att vänta då... När klockan närmade sig 7 testade jag flera nätter med att "komma på" att han "just det!" skulle ju ligga i SIN säng, och så skulle jag komma med klockan och så skulle han stänga av, precis som nallen fick göra... Och sen var det väl nån natt då jag helt enkelt sa det på en gång då han var på väg över till vår säng.... han måste ju vänta på klockan! Och så ramsade jag lite tryggt och säkert (hoppas jag...) och DET FUNKADE.

Nu kan man säkert uppfatta mig som liiiiite i utkanten av SHN. Jag menar inte att lansera en ny teori alls, det är fortfarande besked, påminnelse och bekräftelse som gäller. Och har man gjort lite förberedelser och sen känner att det inte alls räcker ska man absolut göra alla fyra nätter + uppföljningsvecka enligt konstens alla regler. Jag var helt inställd på att det skulle behövas själv...

Jo du! Här blir det tre barn snart! November står det i min tag... och nu är det december utan en värk i sikte.... morr.... MEN jag är SÅ TACKSAM att vi vi hann med en liten kur, jag måste säga att jag var VÄÄÄÄLDIGT målmedveten om att det skulle fungera och beredd att jobba mycket hårdare än så här... och det var säkert det som gjorde det också, till en del. En bäbis som kan komma när som helst kan också få den där effekten av "18 kor och 17 bäbisar som man måste ta hand om samtidigt" - man behöver liksom inte fejka attityden om man säger så! Tack för komplimang om fina namn! Det tycker vi också...

Om väckarklockan har jag läst mig till av andra på forumet att man kan göra på olika sätt. Antingen har man den på barnens rum och så får det bli en äkta sanning för dem från början, att det faktiskt ÄR natt ÄNDA tills den ringer, och det finns inget man kan göra åt det. Eller så kan man som förälder "hjälpa" sanningen lite på traven om man tycker man behöver använda marginalkvartar ibland, om det börjar låta ledset inne på rummet - då flyttar man bara fram en kvart och hoppsan, nu var klockan 7! Eller låta dem sova längre om natten har varit jobbig... det kan ju kännas skönt!

Lycka till så mycket och många varma kramar!
Trebarn

[Malin Rosén]

Hej igen!
Skulle skrivit för länge sen, men datorn har varit oanvändbar några dar då maken fått installera om den m.m.
Men, iaf.. jag åkte på förkylningen som mina barn fick för en vecka sen och då har man ju varit lite däven minst sagt och haft svårt att vara pedagogisk, pigg och alert hela dagarna!
Men, vi har tränat på dockan i ett par dagar innan och pratat om vad som skulle ske; sova i egen säng hela natten. Om att sova i sin säng hela natten säger han: "Men, jag kommer att drömma".
Vi svarar: "I så fall kan du ropa på oss så kommer vi till dig och tröstar dig. Vi finns här och du kan sova tryggt i din säng, den är skön & mjuk. Du kan ligga kvar i din säng, vi kommer till dig." (Ja, vad säger man?)
Vi har sagt att det är natt tills klockan ringer och han får ha en liten väckarklocka på sitt rum, vilket han verkar förstå och är med på.

Fasen, va mycket svårare det är att genomföra detta på ett såhär stort barn. Visst, han skrek inget eller så, utan det är ju mer att han diskuterar om allt. Iom att han redan är van vid att somna själv så blev han aldrig ledsen gudskelov!

Har insett att solfjädra honom är meningslöst och kommit på ett annat sätt (som vi gör då & då annars); stryka på hans rygg med händerna! "Det e fönt" säger han alltid då. Detta kom jag på precis mot slutet innan han slutligen lade sig och somnade, men nu vet vi ju vad vi ska göra istället för solfjädern för att lugna honom.

Innan vi la honom fick han kissa & sen läste vi saga i vår säng. Vi var båda med vid läggningen. Vi ramsade och gick ut och Henrik satte sig utanför med hans dörr på glänt och var upptagen med bärbara datorn & jag med tvätt i närheten.
Först sprang han upp hela tiden och busade genom att ställa sig bakom dörren eller krypa in i sitt tält. Vi bar tbx honom till hans säng igen och ramsade och gick ut.
Detta hände några ggr tills jag började bli irriterad, (och här tog jag över efter min man) men, istället för att bli arg på honom så kittlade jag honom och han skrattade (kom nämligen oxå på att vi glömde "Skrattet till Go'Nattet" vid läggningen, suck. Får INTE glömma det hädanefter, jag vet! ). Sen sa jag "nu är det ju natt och det är morgon när kl ringer som vi har pratat om och då är det en ny härlig dag och vi ska leka och ha roligt imorgon. Men, för att orka det måste du sova nu så gott i din säng." Ramsa och ut.
Då låg han kvar men, började "visk-ropa" på mig (viskar: "mamma.. mamma..") och sa att han var törstig och jag sa att han hade sitt vatten brevid sig att dricka. Då ville han att jag skulle komma o hjälpa honom. Sa att han fixar det själv, han började gråta lite och jag gick in och sa "jag hjälper dig bara ikväll men, hädanefter kan du ta din mugg själv och dricka vatten, du ser att den står här". Han sa ok.
Sen gick det en stund & han började "visk-ropa" att han hade ont. (Lider av kliande eksem som blossar upp då & då, så det kan ju vara sant). Jag frågade honom var han hade ont (från dörröppningen) och han pekade på sitt ben, jag sa "det går över, sov nu". Ramsade.
Sen ville han ha nässpray för han var täppt i näsan, (& det var han faktiskt märkte jag). Gick o hämtade nässpray och gav honom, han la sig ner tillrätta och smackar som han brukar göra när han är trött.
Minns inte exakt när det var som jag kom på att stryka honom på ryggen, men tror det var efter nässprayen.. och då njöt han verkligen och såg bra sömnig ut.
Problemet är ju att det är FÖR skönt, och svårt att få honom att acceptera att man slutar. Men, det får vi jobba på, kanske man kan sätta en timer och när den ringer så är "massagen" slut och det är gonatt!? Men, jag lovade att vi kan göra så på honom varje kväll och det ville han väldigt gärna.
När jag slutade stryka på ryggen sa jag "nu är det natt och då sover man så skönt i sin säng" och så upprepade jag flera ggr mjukt: "din säng är skön, trygg, varm och mjuk" och det lyssnade han verkligen på. Sen gick jag ut och ramsade samtidigt. Han sa inget mer och somnade sen efter ett par minuter.

Nu kommer det svåraste.. natten.. att veta hur mycket man ska trösta om han har drömt otäckt och är ledsen, hur mycket man ska prata, hur länge man ska stanna hos honom.. ???

Alltså, det är ju uppenbart att han hittade på lite saker ikväll som krävde min uppmärksamhet, men jag tycker ändå att det gick väldigt bra med själva läggningen. Men, jag hade säkert kunnat hanterat det ännu mer pedagogiskt o.s.v. Men, jag är ingen expert på det utan får gå min känsla, mitt förnuft och erfarenhet. Hoppas det räcker hela vägen så att säga.

En sak som vi har att "locka med" lite är faktiskt att om han sover duktigt i sin säng nu så ska han ju få sova inne hos Ester i hennes rum. Och det märks att han verkligen vill det! Men, jag fasar för en sak som kan hända när de ska sova i samma rum, och frågan är då hur vi bäst kan hantera det.. om Melker springer upp hela tiden och ska busa och leka med Ester och kanske t.o.m. klättrar ner hos henne i hennes spjälsäng?? Vad ska man tillåta och inte?

Tack på förhand för tankar, tips & råd!
Kram/ Malin och Henrik.

[miar70]

Hej på er!

Om jag får komma med några råd inför natten och kommande läggningar så är det att spara lite på alla ord för även om gossen är verbal och gillar att diskutera så finns det inte så mycket att diskutera, eller hur? Att vara saklig, tydlig och inte krångla till det är alltid det bästa, så även med läggningarna!

Jag tycker du kan använda er egen solfjäder på honom som markering när ni lägger, inte ställa någon klocka utan lägga ner honom bädda om och kramas, och så några smekande tag på ryggen men här pratar vi om max en minut, om jag får råda!
Det gäller att inte fastna vid läggningen, och det gäller att verkligen få honom att förstå att lägga sig=sova och inget annat!

Jag har också en tös med kliande eksem, men vi ser alltid till att kolla till sånt innan läggning, likaså vatten och kissning och vad det nu kan vara. När man lagt sig är det sängen och tyst som gäller, och se alla hans rop som frågor "kan jag sova, ska jag sova, är jag trygg" och svara helt enkelt bara med ramsan och börja inte diskutera med honom!
En smart kille som han lär sig alltför fort att dra ut på det här om ni fortsätter med det!

När han säger att han kommer att drömma så kan du göra som jag gjorde med min 3½-åring som har mycket drömmar:
"Jag kommer att drömma hemska drömmar, mamma!"
"Men du - om det kommer en hemsk dröm, så säg til drömmen att försvinna! STICK drömmen, säger du, och då pyser den iväg! Bra va?!"

Innan nattningen kan man gemensamt jaga spöken, lejon eller vad det nu är, leta under sängen, i garderoben, lysa med ficklampa och fånga alltihop i en burk! Men ta inte upp det om inte han gör det, man får inte leta problem där inga problem finns!

Vaknar han inatt så tänk inte trösta utan tänk söva!
Inget "ojojo, KAN du inte sova..." utan "NU ska det sovas, punkt slut"
Är han ledsen över en mardröm så berätta tydligt och lugnt att "det var en dröm, nu är drömmen slut, nu ska du sova!" lägg ner, bädda om och gå med ramsa!
Inga krångligheter, ge honom klara tydliga svar - det är det han ber om nu!

Och lägg inget "duktig" i att sova själv, se det som det självklara så kommer han också att göra det.
Istället för att säga "när du är duktig och sover hela natten så ska du få sova med Ester" så ta bort duktig och säg bara att "när du sover hela natten så får du och Ester dela rum! Kul va?"
Att redan nu oroa sig över rumsdelning är att oroa sig helt i onödan! OM han springer upp, så får han gå tillbaka! Han ska helst inte hinnar ur sängen, då får man vakta nån kväll!
Det är också en viktig grej - om han kliver upp ur sängen så ska ni
inte bära tillbaka, han ska gå själv och lägga sig!
Det ska vara trist och tråkigt att gå upp, och man ska absolut inte bli belönad med att bli buren .
Oj, det blev långt det här 8)

Trevlig helg och lycka till inatt! På med Attityden nu så fixar ni det här!

Kram Mia

[Malin Rosén]

Go kväll.. öhh, eller rättare sagt natt.. ja, här sitter jag nu mitt i natten utanför min sons sovrum, dörren på glänt och med Henriks bärbara dator i knät! (Vilken syn!).
Jag antar att det är bäst att vakta utanför hans dörr åtminstone 1a natten, eller? Men, jag är SÅ TRÖTT redan nu! Men, tanken är att Henrik ska avlösa mig nån gång i natt.
Det är ju inte helt säkert att Melker alls vaknar inatt, men gör han det och är på väg in till oss är det ju bäst att fånga honom innan han hinner så långt!?

Tack Mia för jätte-bra råd o tips! Jag suger verkligen åt mig av allt och försöker få in det i skallen så att det kan sitta i bakhuvudet sen.
För mig, och de allra flesta tror jag, gäller det att upprepa saker för mig själv om jag ska minnas det! Så... med risk för upprepning (men, bra för min hjärna) så..
ska jag/vi vara saklig och inte prata för mycket med honom.
Strykningarna på ryggen hade jag tänkt göra ändå i högst 1 min, bäst att sikta in sig på 30 sek.
Inte dra ut på läggningen, lägga sig=sova!
Några tips om hur vi lättast inför kissandet innan läggningen utan att det blir tjafs? (Innan har det gått bra ibland & ibland inte alls!). För det känner man ju är ett måste nu, att kissa innan han ska sova. Och det gör ju varenda människa!
Hemska dröm: stick o brinn!
När han drömt en mardröm ska vi lugnt & sakligt säga att det var bara en dröm & den är borta nu & han kan sova igen. Bädda ner, ramsa & ut.
Men, det är ju skillnad på en liten mardröm & nattskräck, eller? Han har haft hemska perioder med nattskräck då han inte går att få kontakt med och inte alltid minns något dagen efter! Några råd om hur man bäst hanterar det?
Det är självklart att han ska sova hela natten, inte duktigt! Ok!

Det är så viktigt att min man & jag samarbetar i det här nu och gör likadant. Jag hoppas verkligen att det går bra, för det känns som om det är ganska viktigt för att lyckas med det här; vi ger samma besked, samma svar på frågan! Det är nog mest det jag är lite orolig för, just detta med Attityden! Men, jag får iaf ha den och så får jag fortsätta peppa Henrik & ösa över den Attityden på honom, JAG vet ju att vi fixar detta!
Tack och vi hörs väl imorrn.
Kram, Malin.