Höstbarn 07

[Bluna]

Elle: Ja man blir nyfiken på din juvel (dina juveler). Jag blir ofta nyfiken på hur det är att ha en SM, om det är mycket lättare? Jag tyckte det var riktigt jobbigt i början när jag inte visste något och alla sa olika. Tänk om jag hade BB då, undrar hur det skulle ha varit...

Hmm...hon vaknade innan 2 timmar igår så det kanske inte behövs, får se hur hon orkar idag. Annars får jag ha 1,5 som jag tänkt på en gång, tänkte hon skulle bli tröttare av att vara vaken länge.

Jag slutade amma när hon var 6 mån. Hon tittar lite konstigt på mina bröst och undrar vad det är, men hon skulle nog inte komma på tanken att amma nu.

Nu tar hon fler och fler steg på eget intiativ! Ho har egen sked när hon äter men är inte så jätteintresserad av att lära sig. Använder den ibland, hon har inget problem med att jag matar. Fast hon vill att vi ska byta sked med varandra ibland. 8)

Oj oj bombtvätt idag efter resan, men Elsa gillar att tvätta så det blir nog bra.

[Elle]

Här hemma är det en eftertänksam juvel som inte gör något förrän hon är helt säker. Hon är en bestämd dam som inte låter sig matas så här hemma har det serverats endast plockmat sedan 7 mån. Kan SJÄLV är ett av Lillys ledord Var på BVC idag och hon väger 11.300 och är 79 cm.

Bluna, det är ENORM skillnad denna gång då jag hade SM i ryggen ända från början. Bara detta med magläge, larm och MAT, MAT och MERA MAT från dag 1 gör sådan skillnad. Jag kunde verkligen NJUTA denna gång. De första månaderna med Storebror minns jag inget av Tur att vi upptäckte Anna och genomförde kuren när han var 6 mån. Det är tack vare Anna som vi har en till juvel här hemma. Vill inte ens tänka på var vi hamnat om vi inte hittat SHN, BB och Forumet. Därför känns det så härligt att få vara med att guida föräldrar "rätt" från början genom mitt arbete som -barnskontrollant på "Späda barn och små".

Nu ska jag ta mig en köpp och slappa lite när båda juvelerna sover.
Elle

[Nillan]

Instämmer med Elle. Stor skillnad.

Ändå brukade vi skoja och säga att min äldsta var en nybörjarbebis. Hon var och är en ganska lättillfredsställd tjej och med facit i hand kan jag ju säga att vi körde mat, mera mat och ännu mera mat konceptet med henne. Hon blev en nöjd buddabebis medans jag blev smalare och smalare och tröttare och tröttare men på det stora hela funkade det bra. Fast jämförelsevis kunde det ha varit ännu mycket bättre för alla parter.

Först när lillasyster kom (22 månader efter storasyster) fick vi problem. Då var det svårt att få det hela att funka för alla parter. Vår andra tjejmodells överlevnadsångest blev nog inte stillad förrän ganska sent tyvärr. Dum som jag var hade jag dessutom ambitionen att försöka helamma till sex månadersålder trots att hon förmodligen fick i minsta laget redan från början. Vi kurade henne vid sju månaders ålder. Därefter funkade det mesta ljusår bättre och jag fick upp ögonen för Annas andra klokheter kring vardag och fostran.

Med lilla K var det njutning från dag 1 skulle jag säga. Det har varit enklast och roligast och kännts som lyx för hela familjen att bli fler. Även om vi snirklade oss fram lite trevande med SM så har det funkat så himla bra från start. Inte minst tack vare fantastiskt stöd från Elle och Torsmamma. Nu har jag också insett att vi genade lite med mellansyster. Verktygen satt inte riktigt på plats och det var svårt att hålla på dagslurarna t ex. Sådana finesser som ensamlek hade vi inte kraft över att sätta igång med. Den sociala delaktigheten bedrevs mer i kampanjer och inte som en naturlig del av vardagen som nu. Det var betydligt mycket enklare att göra "rätt" från början helt enkelt.

Hur fantastiska mina två äldsta tjejer än är så är jag helt fascinerad över vår minstas utveckling och nyfikenhet också. Hon är så himla kapabel på ett annat sätt än vad storasystrarna var i samma ålder. Tror att det är SM från början och BBs förtjänst.

[Bluna]

TinasDag: Grattis till Dag! Skrev det i novembertråden, men vet ej om du såg det?

Haha vilket härligt skrattande vi hade i badet ikväll! Jag tog lite badskumbubblor i händerna och klappade ihop dem så skummet yrde och hamnade överallt omkring oss. Det tyckte Elsa var såååå kul! Hon skrattade och jag skrattade för att hon skrattade och vi tittade på varandra och bara gapskrattade varje gång. Tillslut skrattade hon så att hon hostade , och då skrattade vi för det också. Så underbart för själen att få ett sånt riktigt skratt ibland.

[Bluna]

:-$ Ho ho..... hooo hooo *eko* 8-[

Nej ingen där... :^o

[LaQ]

Haha Bluna det är bra att du skakar liv i oss!

Får lämna en liten rapport härifrån... Livet rullar på. Junior utvecklas och har ändrat sig lite. Det känns som att det är mycket frustration just nu. Han kan stå upp själv korta stunder men blir frustrerad när man försöker uppmuntra honom att gå. Däremot klättrar han på egen hand. På allt! Imorse tog han sikte på barnvagnen i hallen och klättrade upp i den helt själv flera gånger. Han klättar uppför trappan här hemma, uppför trappan till rutshkanan ute på lekplatsen, upp på fotöljer här hemma. Våghalsig är han och det är lite farligt för han har ju ingen riktig känsla för att han kan slå sig. Vi jobbar på att träna på att han ska lägga sig på mage och backa ner från fotöljen istället för att kasta sig huvudstupa ner som han gör annars. Nerför rutschkanan osv. Vissa dagar har han rikiga "otursdagar" då han bara snubblar och slår sig heeela tiden. Puh...

Han har inte tiiid att dricka välling längre så nu tappar han tålamodet redan efter 100-150 ml på morgonen. Det går oftast inte att truga i mer efter en stund. Känns som att ju mer man försöker desto mer anti blir han. Sen är han förstås tokigt hungrig när det är lunchdags vid 11.30. Men det är inget som märks när man är ute eller gör andra saker. Det är mest när man ställer sig vid köksbänken och värmer mat som han blir otålig. Han får en majskrok med ad-vitamin på sålänge som muta, så det funkar.

Lite strul med långluren har vi haft igen. Jag har sååå svårt att avgöra om han är ledsen eller sur. :S Men ibland när jag ramsat har han bara skrikit mer och då tolkar jag det som att han blir förbannad bara. Gör jag husljud i köket utanför hans rum eller går uppför trappan till övervåningen drar han igång mer. :S

Tror att det är dags att plocka bort fm-luren. Har ju haft den inbakad i ensamleken och det har funkat så att jag har lyssnat när han somnat och då klockat luren, väckt och så har ensamleken varit slut. Nu håller han sig vaken längre och kan leka 1½ h utan att somna. Så då får det vara bra så. Somnar han 5 min får han det. Men häromdan nrä han sov 20 min på förmiddagen vaknade han i 45-min skarven på långluren och gapade i över en halvtimme innan han somnade om. Jag ramsade och han gapade och så höll vi på.

För övrigt är han förtjusande! Ääälskar att läsa böcker. Kryper och hämtar pekböcker hela dagarna och vill att man ska läsa. Eller så läser han gärna själv. Det pratas och pratas och pratas. Man märker att han förstår så oerhört mycket mer nu. Han är uppmärksam på minsta detalj. Ser varje småfågel genom fönstret osv.

Med maten har det ju varit stopp för matning med sked ett tag men nu börjar han acceptera det igen faktiskt. Jag börjar längta lite till han kan äta lite mer vanlig mat som vi. Så att man inte behöver vara livrädd för salt osv.

[Nillan]

Känner igen klättrandet och att det tar lite tid att hitta gåtekniken! Fantastisk med sådan målmedvetenhet ändå.

Har varit så glad att vår pärla varit/är så duktig på att krypa att det nästan känns lite sorgligt nu när gåendet har börjat överväga. Aldrig är man nöjd Storasystrarna hade mycket kortare perioder av ålning/krypning och fick aldrig sådan kroppskontroll som minstingen. När de började gå så var det första gången de kunde ta sig fram själva och det var annorlunda på något sätt. Förändringen har inte varit lika enorm nu.

Lilla K äter samma mat helt och hållet som oss sedan någon månad eller två. Vi lagar samma mat som vanligt och väntar med att salta tills vi sitter vid bordet. om det är buljonger i så tar vi lite mindre mängd än vanligt. Hörde igår förresten att det är främst till 10 månader som man bör undvika salt helt.

[LaQ]

Nillan Junior har också varit duktig att åla/krypa. Han började åla när han var knappt 5 månader och sedan kom krypet vid kanske 7 månader. Så han har bra kroppskontroll och tar sig fram, fort! Nu har han dessutom utvecklat nåt slags rumpskuttande medan han håller nån sak i handen, för att förflytta sig på golvet när han leker med bilar eller liknande. Det vore bara enklare om han kunde gå. Särskilt utomhus. Klättrar gör han ju ändå liksom...

Skönt att höra med maten! Tycker den biten är lite svår... Junior har så svårt för konsistenser och han ratar ibland helt sån mat jag lagar själv. Det är lite sårande.

[Nillan]

Jo det är klart det är skönt när de går. Särskilt ute så här års.

Jag menade just det, att jag tror att de som kryper bra inte nödvändigtvis har lika bråttom med att lära sig gå. När min äldsta som trebenskröp och rumphasade mest fick korn på gåendet så gick hon över från dag ett till det fortskaffningssättet. Trodde att lilla K också skulle välja gåendet helt efter att hon tagit de första stegen men det tog nog nästan en månad innan hon som nu väljer gåendet i första hand.

De känns stora när de går på gott och ont. Det är så konstigt bara att först är man (läs jag) otålig och tycker går hon inte snart osv och sedan när hon gör det så känns det som det nästan gått för fort.

Hon tycker nog själv att en stor fördel är att man kan bära saker i båda händerna när man går. Väldigt praktiskt . Det du Junior, oj vad man kan plocka med sig.....

Men visst anpassar vi menyn lite efter vad barnen gillar. Vi fryser också in Lilla Ks favoriter i tomma barnmatsburkar som vi tar fram när hon äter lunch själv eller när maten absolut inte funkar.

[Bluna]

Hej!

Här går gåendet framåt och hon går mer och mer själv nu. Men ska det gå snabbt så är krypa bättre. Hon är också bra på att krypa, började vid ca 8 mån och nu krypspringer hon.

Jag ger burkmat på lunchen och lagad mat på middag oftast. Saltar lite eller vid bordet.

Sömnen har fungerat så himla bra i flera veckor! Nu sover hon 2 timmar mitt på dagen och det fungerar jättebra. Först i går kväll hände något och det var väl typiskt eftersom jag träffade några i mammagruppen och berättade hur enkelt det är att lägga henne nu och att jag verkligen kan rekommendera kuren. 8) När vi kom hem var hon väldigt trött och vid sänggåendet hörde jag henne protestera när jag trodde hon somnat! Ramsade och husljud. Nej. La tillrätta, ramsa, husljud. Mer ramsa. Mer husljud. En solfjäder och ramsa. Husljud. Jag bekräftade vid tyst och ett tag var hon tyst för att sedan fråga mera. Tillslut tänkte jag att ok, det är en ordentlig dialog du vill ha. Så jag stod jag utanför och svarade på varenda fråga!

"Kan jag?"
"Ja!"
"Säkert?"
"Ja!"
"Jag tror dig inte!"
"Allt är precis som det ska vara!"
Tystnad.
"Sådär ja, nu kan du sova så gott" 8)

Det brukar oftast räcka med husljud men denna gång var det verkligen en dialog hon svarade på snabbast! Och det är så häftigt när man hör att hon tystnar på ramsan, för att sedan ta sig en funderare och bestämma sig för om hon är nöjd med svaret eller inte. Allt som allt tog det nog ca 40 min och det har det ju inte gjort på hur länge som hellst. Men om inte annat så kan det ju vara bra att få öva på sina verktyg så man inte glömmer bort dem.

[Nillan]

Japp, det är skönt när man känner att man har verktyg som funkar! Skönt att hon nöjde sig med svaren till slut.

För oss har det blivit en del avåkningar genom åren (vissa värre än andra) och det händer ju också med jämna mellanrum att man är ute i väggrenen och kör . Ju mer tiden går känner jag att det svåra med SM och kurande är just det att hålla sig på banan och det är klart att det allra bästa är att vårda och behålla det goda vanorna.

Samtidigt har jag lärt mig att man kan komma igen efter diverse strul (oavsett om det är självförvållat eller ej). Vi har tagit ett par omtag med båda de äldre tjejerna genom åren vad gäller sömnen och hittat tillbaka flera gånger. Även med den minsta har ju vägen delvis varit rätt krokig.

För oss är det lite så både med sömn (goda vanor överhuvudtaget) och fostran att vi har långa perioder när allt flyter på bra och sedan när man minst anar det har man tappat konceptet. Fast som sagt. Det går alltid att komma igen!

[LaQ]

Nillan Åh va skönt att höra att du har sån lugn inställning. Här hetsar man upp sig så fort allt inte går "enligt planen". Min sambo blir lite irriterad på mig ibland och säger att "han är ingen robot". Jag klandrar alltid mig själv så fort något inte går klockrent. Samt letar orsaker osv...

Inatt (och även lite natten före) har det varit lite gnyigt här. Imorse hittade jag en snorig och nysig kille i sängen så där har vi nog förklaringen. Liiite varm också, 37.6. Brukar ha ganska låg morgontemp annars. Här blir en lugn dag. Det är sååå tråkigt väder bara! Vi som alltid brukar vara ute så mycket. Nu ska jag gå upp och väcka honom. Han somnade snabbt på ensamleken idag och har fått sova 20 min.

[Bluna]

Oj oj oj vad hände igår kväll???

Pluttan vaknade och var ledsen. Måste ha drömt något?... Och det tog så lång tid att få henne lugn. Och sambon blir ju så orolig, för det är sällan hon blir så nu. Så jag gick upp, hade lagt mig redan. Ville inte föra över oron till pluttan. Hon brukar tystna på en ramsa på kvällarna men igår... La tillrätta och gjorde husljud men icke. Svarade på varenda fråga med bekräftelse separat, funkade rätt bra, hon gnydde efter varje bekräftelse bara så vi höll på länge. Eter att ha satt igång igen solfjädrade jag den längsta solfjädern jag någonsin gjort ca 20 min, men hon lugnade sig för att sätta igång igen och i en lugn stund bara orkade jag inte stå längre så jag gick ut och gjorde ordentliga husljud, då! Tystnad. Tror nog att hon kastade ut mig. Sov sen hela natten som om ingenting hänt, glad som en sol i morse.

[Nillan]

Här är alla utom minstingen sjuka. Hur länge

Fick med oss några baciller efter besök hos bekanta i helgen.

Lilla K hälsar att det är störtmysigt med två storasystrar som ligger utslagna i soffan. Man kan pussa på deras fötter hur mycket man vill . Och så serveras det glass och saft :-$ . Härliga tider.

[NlNA]

Hej alla

Mycket nu... känner inte att jag hinner sitta så mycket vid datorn längre, fastän jag gärna skulle vilja

Nu har det börjat hända grejer . Tösen har länge, länge bara ålat sig fram men nu har vi börjat upptäcka finessen med att häva sig upp till knästående . Nu är allt intressant; trappan, diskmaskinen, toastolen, soffan samt klättra över mamma och pappa . Soffryggen är än så länge den enda bestigningen hon klarar att ta sig upp till stående själv på och blir själaglad när hon lyckas . Hon är enormt envis och ger sig inte i första taget

Just nu är läget "sjukligt" här.
Sambon legat i magsjuka två dagar, så jag har fått vara hemma för vård av sjuk "man" . Passar utmärkt att vara hemma med "lön" och både jag och tösen är friska. Dock är det ju ingen som gör mina uppgifter på jobbet, desto mer när man kom tillbaka... .
Men idag när jag kom hem möttes jag av en grinig och slagen tös i hallen . Såg med en gång att ögonen var blanka och att hon kändes varm.
Resten av dagen och kvällen blev ett enda stort mys - för hon ville inget annat än ligga/sitta hos mig med tummen i mun och snutten hos sig.
Tyckte så synd om henne men samtidigt så hade vi det helt otroligt mysigt. Hon är i vanliga fall en äkta snutta men nu fanns det ingen hejd på mysighetsfaktorn .
Vid läggdags var hon nästan som en vante och vi fick snabba oss att få i henne vällingen och sen i säng. Hann ta tempen vid bytet och den visade på 39,8 grader . Stackars tös
Hon nös några gånger idag, men näsan är torr och hon har ingen hosta så vi får väl avvakta och se vad som händer...

Har nyligen dragit ner fm-passet från 45 min till 20. Hon har börjat vakna vid vargtimmen så mycket nu samt att långluren är inte lika "stabil" längre. Inser nu att jag nog skulle gjort neddragningen tidigare, men har helt glömt av det .
Ramsar ni fortfarande alltid vid läggningarna, både dag som natt, som sömnsignal
Tösen älskar alltid att gå och lägga sig så jag tror i o f s inte att hon skulle protestera om vi inte skulle ramsa, men det hade varit bra ibland att inte behöva ramsa. Om inte annat sen när dagis blir aktuellt...
Hur långt upp i åldrarna ska man ramsa Är det någon som har någon erfarenhet om ramsandet när man har en SS
Har inte riktigt vågat testa än att inte ramsa .

Ha det gott