Hej hopp!
Här kommer en liten berättelse om när Isac föddes om ni orkar läsa...
Natten mellan torsdag och fredag:
Vaknade ca 00.15 och gick på toa. Magen kändes konstig och jag var lite skakig. Gick och la mig igen och fick en sammandragning. Den gjorde inte ont så jag tänkte inte mer på det. Efter en stund fick jag en till och sen fortsatte det så. Jag började ta tid på dem och de kom med ca 10 minuters mellanrum. Det var omöjligt att sova så jag gick upp, vankade runt som en osalig ande hela natten och tänkte att det kanske börjar nu. Vid sjutiden på morgonen var de borta igen.
Fredag:
Kl 08.15 hade jag en tid på förlossningen för ett ställningstagande om igångsättning så vi åkte dit som planerat. Barnvakt var ordnad åt de större barnen och BB-väskan fick följa med utifall att. När vi kom dit fick jag lämna ett kissprov och sedan var det dags för CTG-kurvan. Den visade att jag fortfarande hade sammandragningar var tionde minut fast jag kände inte mycket av det. Bebisen verkade må bra och hade fina hjärtljud. Vi fick sen träffa läkaren och hon konstaterade att jag var öppen ca 3-4 cm och sa att det var dags att hjälpa till att få fart på värkarbetet. Så det bestämdes att vi skulle bli kvar och att det skulle sättas dropp.
Jag fick en sjukhusskjorta och fick sen komma in på ett förlossningsrum och kl 10.20 sattes droppet igång. Jag kände nästan på en gång att värkarna blev starkare och efter en liten stund hade jag regelbundna ganska starka värkar som kom med ca 2-3 minuters mellanrum. Efter en halvtimme kom barnmorskan tillbaka och ökade droppet ett snäpp och kollade så allt var bra med mig och bebisen.
Nu började det verkligen ta i och nästa gång BM kom tillbaka sa jag till om lustgas. Jag började andas den och fick verkligen koncentrera mig på att ta mig igenom varje värk. Kl 11.35 kom BM och tittade till oss igen och jag sa att det trycker på nu. Hon kände efter men jag var fortfarande bara öppen 4 cm. Hon sa att hon skulle gå ut en stund men att hon strax skulle komma tillbaka igen.
Plötsligt blev allt kaos, jag tappade kontrollen helt och hållet. Vrålade i lustgasmasken och tårarna sprutade. Allt blev bara en enda lång värk utan uppehåll och plötsligt kände jag att jag bara måste krysta och då var klockan ca 11.50. Kände att huvudet trycktes ner genom bäckengången och började titta ut. Skrek till Micke att han måste larma, fortfarande med masken för munnen. Han hörde ju inte vad jag skrek om så jag slet av mig täcket och då var halva huvudet redan ute. Han sprang ut för att hämta BM men hon var redan på väg in i rummet. Nu var hela huvudet ute och där fastnade han lite, BM fick lirka lite och sköterskan hängde och tryckte allt vad hon orkade på min mage. Så äntligen, kl 11.52, kom vår lille Älvprins ut. Lite medtagen och trött, men ganska okej ändå. Han vägde 4095g och var 55cm lång. Han behövde verkligen komma ut för det fanns knappt något fostervatten kvar. Han var riktigt överburen och huden var torr som papper.
Efter ett dygn på BB så åkte vi hem till familjen. De större syskonen är fullkomligt förälskade i sin nye lillebror och någon svartsjuka har jag inte sett till. Det är så skönt att vara hemma igen och att allt äntligen är över.
Det var min berättelse om när Isac kom till världen.
Kram Mari