19 månaders öronbarn - vilken fnurra

[koukie]

Hej,
Det var såååååå länge sedan jag skrev här sist. Kurade mina tvillingar när de var 4 månader och det har fungerat huuur bra som helst. De har sovit sina 12 timmar per natt trots tänder, förkylningar etc. Sova hela natten kuren gav verkligen familjen livet tillbaka och det har jag tackat för här tidigare.

Nu har tvillingarna blivit 19 månader (födda mars-07) och medan flickan sover som en prinsessa, gärna fram till 07.30, så har pojken fått världens fnurra (som jag ju inser att mamma varit med om att skapa) och vägrar somna om om han vaknar runt 05-05.30. Vilket han gjort de senaste 2 veckorna.

De senaste 12 månaderna har pojken haft 8 öroninflammationer (nu har han äntligen fått rör inopererade i öronen). Förutom allra första gången så har han faktiskt sovit bra TROTS öroninflammationerna. Men det har ju fört med sig att jag är lite orolig för att han har ont i örat när han varit förkyld ett tag och börjar skrika mitt i natten eller kl 5 på morgonen. Vi preppar honom med näsdroppar och hela fadderutten och håller tummarna varje gång. De två sista gångerna har han dock haft dubbelsidig öroninflammation utan att jag förstått det. Han var liksom bara allmänt superjobbig och gnällig mest hela tiden, men sov OK. Tog honom till doktorn för hans hosta och då såg de att öronen var kraftigt inflammerade. Snacka om att få dåligt samvete när jag tänker på hur jag stått där och ramsat.

Så från att ha varit en mamma med rejäl attityd som liksom bara med självklarhet förväntat sig att barnen sover hela natten som vanligt och slängt iväg en ramsa ifall det varit något uppvak, så har jag nu börjat hitta på en hel massa dumheter.

Vid sista öroninflammationen för 2 veckor sedan så var det omöjligt att få honom att somna om på morgonen vid 5. (Om han hade ont eller om det var jag som ropade på vargen är svårt att säga). Efter en timmes ramsa - avvakta- ramsa med illvrålande unge (först ilsken och sedan hysteriskt ledsen) fick jag nog och tog ner pojken i vår säng. Där har han aldrig sovit förut så det var ju en skojig lek... Då blev det välling - åååh vad mysigt tyckte han. Nästa natt samma sak - men då somnade han till sist i vår säng. Sen var svärmor på besök (pappa var bortrest) och tog några nattpass och exakt vad hon gjorde vet jag inte, men hon är väl insatt i "vår" metod. Båda tvillingarna var då sjuka och så dåligt som de sov under en veckas tid har de inte sovit sen de var spädisar innan kuren.

När det väl började ordna upp sig igen så blev han biten rejält på dagis. Fyra kraftiga bett över hela ansiktet så han såg inte klok ut stackarn.Och rädd blev han för sin "attackerare" som var en liten flicka i samma ålder. Så då blev det mardrömmar och mycket vara klistrad på mamma och dagisfröknarna.
Så då började han vakna vid 05 igen. Då hade jag liksom redan gett upp innan jag ens gick upp för trappen och måste erkänna att mina ramsor inte var så värst övertygande. (Dessutom hade det ju varit så mysigt att ha honom i sängen.) Som tvillingmamma (med en storebror till tvillingarna också) är stunderna man får gosa med bara det ena barnet i lugn och ro väldigt lätträknade. Utan att tänka mig för (eller?) gjorde jag helt sonika välling vid 05.30 och tog med honom till vår säng där han stormös, drack välling och somnade som en gris. Detta har nu skett 3 nätter (ej i rad) och jag inser ju varthän det barkar.

Frågan är: VAD ska jag göra NU???? Jag vill ju att vi ska återgå till vanan att sova till 07 utan problem.

Någon som vill bidra med en strategi?
Stort tack på förhand!
Vill gärna ha tillbaka min härliga nattsömn och mitt goda samvete!

[TorpSara]

Ja, du, det finns många diken att köra ner i. Jag har varit nära jag med.

Det viktiga är att du bestämmer dig.

När du har gjort det så gör du en minikur, när han är frisk, så du kan skjuta de vargarna. Det kommer att gå plättlätt (typ! ), men han kommer att bli svårt sur.

Minikuren genomför du som en vanlig kur. Börja på natt ett och backa natt två. Gärna i eget rum, för din skull... Första vargtimmen får du solfjädra honom till sömns om det behövs. Väck med väckarklocka, som han får stänga av. Då lär han sig att DEN bestämmer morgontiden.

På dagarna ger du alla förutsättningar för god sömn, dvs.
Frisk luft, i massor
Rörelse utomhus. Låååånga promenader.
Social delaktighet, gärna nya och krävande saker.

Min erfarenhet är att fd säkra sovare snabbt kommer tillbaka i gängorna när de fär de gamla, självklara bekeden. Visst blir de sura, men de tar tacksamt emot det.

[fjällström]

Hej!
Kände igen mig när jag läste ditt inlägg Har också/hade ett öronbarn. 8 öroninflammationer på 10 månader Vi körde i diket nåt alldeles kollosalt! Men bara man bestämmer sig så hittar man tillbaka till den goda sömnen igen
För att vara helt säker på att ungen inte hade ont i öronen, så besökte jag en läkare samma dag som jag började kuren (SHN, alltså) Kände att jag behövde det för att ha den rätta attityden.
Din pojk är lika gammal som min yngsta tjej. En underbar ålder, men jag har också börjat märka lite förtrots. Det nejas mycket från lilla Elin-munnen och ALLT ska hon göra själv Klä sig, tvätta håret, spänna fast sig i bilen mm... Hon är inte kurad. Vi körde med standardmodellen redan från början och hon har sovit som en gudinna [-o< Men några nätter har vi fått ramsa nu. Det har aldrig hänt förr, vad jag kan minnas. Helt övertygad om att det har lite med åldern att göra.

Du fick bra råt från Torp-Sara Här kommer några från mig med:
Skrattet till go´nattet - glöm aldrig det!
Oavsett hur mycket det protesteras vid läggning, så tänk att ditt barn är världens lyckligaste unge som äntligen ska få sova! Den känlsan smittar av sig på barnet. Kanske inte första kvällen, men efter några.
Ramsa högt och ljudligt, tryggt och bestämt. Tänk på de 17 andra barnen du ska natta. Inte har du tid att stöka nån lång stunde med denne lille gosse. Alla ska ju i säng
Väckarklockan! Det är förunderligt hur snabbt de lär sig att morgonen inte börjar innan klockan ringt.

Lycka till!
Öron-mamman

[koukie]

Tack för ert stöd och era tips!

Vi har inga problem vid läggning. Det är verkligen skratt och i säng. Ibland om barnen är extra trötta så försöker de klättra IN i spjälsängen. Och eget rum har de sovit i sedan de var 4 månader (fast de delar ju rum med varandra förstås). Problemet har varit att pojken vaknar för tidigt. Allt från 05-06.30 fastän han bör sova till 07.

Vi har beckmörkt i rummet (men på sista tiden har jag nästan fått känslan att de blir rädda av att inte se något, inget som jag låtsas om dock)
Väckarklockan behövde vi aldrig införa. Barnen sov tills schemat sa att de skulle upp.

Hur ska jag gå tillväga om jag ska införa väckarklockan nu? Tvillingsyrran verkar ha lite större sömnbehov och sover gärna 15-30 min längre än sin bror. Om jag ställer en klocka så blir ju hon väckt också. (Fast det är i och för sig inte säkert eftersom hon inte vaknar när brorsan skriker som en mistlur)

Härom morgonen när han vaknade kl 05.30 så hade jag bestämt mig för att här ska det minsann sovas vidare så jag ramsade i trappen och han fattade vinken och la sig och sov efter ca 20 minuters frågor.

MEN nu har han, tro't eller ej, två inflammerade öron igen. Det var bara en vecka sen han fick rör inopererade och nu rinner det blod och var ur örat. Det blev sjukan igår och en ny penicellinkur. Hans 9:e på 12 månader. Hur hälsosamt är det på en skala?

Suck! Trots det sov han ändå till kl 06 i morse, men det kändes liksom inte som att det var läge att ställa sig och ramsa... Eller tänker jag fel tycker ni?

Oj, det blev längre än vad jag tänkt mig.
Sammanfattningsvis är det egentligen mest tips på hur man använder väckarklockan som jag efterlyser. (Och lite allmänt stöd förstås

Tack på förhand!
/ Hanna

[annika73]

Hej!

Vår idag stora pojk (3,5 år) kurades vid 3,5 månaders ålder och hade från och med 6 månaders ålder till ett år, då vi fick rör, konstant öronproblem. Vi brukade klara 5 antibiotika fria dagar innan det var dags igen(hur hälsosamt är det så säg).

Jag var livrädd att förlora strukturen som vi byggt upp eftersom vi hade kaos innan, så vi gjorde allt för att inte förlora fokus och skjuta mina egan vargar.
Det viktigaste för oss var att höja sängen radikalt i framändan så att trycket lättar i öronen. Sedan gav vi smärtstillande inför natten, mitt i natten och inför långluren på dagen. Kombination Ipren , alvedon tyckte vi var effektivast de värsta dagarna.

Varför inte mota Olle i grind lite, både hos honom och hos dig. Smyg in fyra(om han vakar fem) och ge en supp. Då vet du när han vaknar att det inte är för att han har akut ont. han bör ju då ha mindre ont i öronen när han vaknar än när han sov och du gav smärtstillande. Kanske kan du själv lugna dina vargar och kunna ramsa tryggt på detta sätt. Själva gav vi alvedon, de värsta nätterna, vid första pip (när effekten tagit slut på den som de fått vid läggning). Vår son vande sig vid detta och vaknade knappt upp till slut av det störningsmomentet. Sen kunde jag med gott samvete ramsa på efternatten.

Och jag håller med dig, öronen är den värsta "sömnstöraren " man kan vara med om. Men det blir bättre med tiden, det kan jag lova!!!

[Sagalinda]

Jag är också mamma till ett öronbarn. Vi har gått den alternativa vägen och klarat oss bra! Det verkar nu som om Sigrid har fått ett så starkt immunförsvar att öronen inte blir inflammerade längre.

Precis som annika73 skrev så höjde jag huvudändan rejält, lika med vagnen på dagluren. Till natten sätter jag tea tree oil utblandad med olivolja i öronen (på bomullstuss) och så ett plåster på så att det hålls på plats. Jag har aldrig behövt ge värkmedicin på detta sätt. Dagtid ger jag mycket zink som är inflammationshämmande, likaså C-vitamin.

Om du koukie vill veta hur du slipper alla förödande antibiotikakurer så PM:a mig kan jag berätta mer om den alternativa vägen!

Kram!