
Nej, jag vill varna för det där med "utvecklingsfaser" som på något sätt skulle komma och gå och mer eller mindre lösa sig av sig själva, och även, Gud och Mammut Maria förlåte mig, för några tre-månaders-passusar, där det skulle bli krångel, som man då bara kan vänta sig. Små barn växer. Det är sant att nya frågor kommer (tills de flyttar hemifrån, och ca 20 år efter det).
Men det betyder inte att man kan sitta och snurra tummarna. Man måste hela tiden ligga ett steg före, tänka framåt och INTE hänga efter i svansen, så att man själv blir den som ställer frågor, medvetet eller ej!
Små barn orkar inte själva ta ansvaret för sin utveckling och växt, förändring och åter förändring. Vi måste vara med dem och helst förutse, så att vi kan hjälpa, stödja och leda. Det är därför jag har skrivit Barnaboken.