Nu vill jag köra igång på riktigt!

Frågor och svar för dig som tänkt genomföra eller genomför kuren.
Skriv svar
Josefin
Inlägg: 19
Blev medlem: lör 09 jul 2005, 08:59

Nu vill jag köra igång på riktigt!

Inlägg av Josefin »

Min lille son har aldrig varit mycket för det där med att sova. Redan som helt nyfödd tillbringade han åtskilliga timmar om dagen med att ligga och titta på sin omgivning. Så det där man hör om att nyfödda sover 23 timmar om dygnet stämmer inte på HONOM!

I början var det OK. Han var vaken mycket på dagen, men sov ganska sammanhängande på nätterna. Så vid 2-3 månader hände något. Han vaknade ungefär TUSEN ggr per natt. Allt vände när jag började ta upp honom i min säng. Han fick sig en liten slurk, låg nära och sov som en gris. Kanske startade detta "dåliga vanor" men ångrar det ändå inte. Det var en söt tid. Ett tag.

Så separerade jag från mitt barns far. Flyttade hem till Sverige. Det var en kaotisk tid och det sista jag tänkte på var killens sömn. Hade också känt mig så pressad i Spanien där jag bodde med min dåvarande sambo. Skulle snabbt ut i sällskapslivet, vara en god mor, en glad partner, en trevlig svärdotter, få min son att sova på nätterna och sist men inte minst lämna killen på dagis vid 6 månader efter att ha hittat ett hyfsat jobb. Nå, dit kom jag aldrig, för när min son var 5 månader tog jag mitt pick och pack och gav mig av.

(hoppsan, detta blir svamligt. F´låt. :oops: )

Tillbaka i Sverige blev sovandet snart sämre. Han vaknade jättemycket, jag fick gå och lägga mig hur tidigt som helst och LIGGA KVAR för så fort jag rörde mig vaknade han. Inte heller hade jag en spjälsäng. Jag hade INGENTING till honom mer än vagnen. Tröttnade.

Satte igång med en mjukmetod. Jag gick in varje gång han grät, ammade, vaggade...nattade och gick ut igen. Detta funkade en tid men snart vaknade han lika mycket som förut. Dock hjälpte detta mig att se att han verkligen behövde sömnen! Så länge jag var där så stannade han faktiskt i sängen 12 timmar!

Köpte en spjälsäng som han ratade. HAde ingen egen tid på kvällarna för att inte tala om dagarna.Ville bara gråta.

Så läste jag Barnaboken.

Buffandet blev en vändpunkt! Vet inte om det är tekniken i sig eller det faktum att det funkade redan första kvällen vilket gjorde mig mer säker, men otroligt var det! Denne lille som alltid blivit totalt panikslagen när jag lade honom ner, accepterade plötsligt magläge, sängen, låg kvar och...somnade! Utan bröst, utan famn. Jag var impad!

Snart gick jag över till någon slags blandmetod: Jag la honom till rätta, pysslade lite och gick ut. Gick in igen när han var LEDSEN, bara då och var ganska bestämd. Han sov bättre och bättre. Kunde t.o.m. sluta amma - ngt som varit omöjligt eftersom han bara somnade om så på nätterna.

Men degig i huvudet som jag varit (och är) av sömnbrist läste jag hela kuren, men följde den inte helt. Han sover fortfarande pass i min säng och han har börjat vakna mer och mer. Det är som om allting funkar, men bara de första dagarna. Vilket naturligtvis har att göra med att jag tar upp honom. Han vet ju inte vad klockan är! Även om jag tycker - OK, han har sovit 8 timmar i streck, han kan vara med mig nu, vet ju inte han det. Och nästa kväll vaknar han efter ett par timmar och kräver mamma.

Min fråga är nu (efter denna låååånga introduktion):
Hur ska jag starta med verktugen? Vilka ska jag använda? Buffningen funkar, men känner att han gärna vill bli buffad jämt i evighet. Metoden att inte greja så mycket utan bara gå in när han verkligen är ledsen; ska jag köra med det? Eller ska jag starta från scratch med buffning etc? Ramsan blir han arg av - kan jag slopa den?

Hjälp mig alla duktiga mammor! Jag vill inte vara en sur tråk-morsa, men det blir jag av för lite sömn! Har hört ig själv säga med gnäll-rösten "nu får du verkligen sova, jag orkar inte det här, nu är du så stor, du kan inte hålla på så här, bla-bla-bla" Fy för den lede för mig!
Josefin med lille F, f?dd 040731, en liten svensk-spanjor-syrian som sover OK, men kan sova b?ttre...
heltor
Inlägg: 78
Blev medlem: tis 05 apr 2005, 08:48
Ort: Sthlm

Inlägg av heltor »

Kära nån, har du inte fått något svar än? Jag har alls ingen erfarenhet av kurning av så stora barn, men efter ett antal månader här på forumet tycker jag mig med säkerhet kunna säga:

KÖR HELA KUREN!

Det absolut bästa tycker jag är om du börjar om från scratch, läs allting du hittar här på forumet och kör en regelrätt kur med uppföljning, inklusive allt. Ramsa, bekräftelseramsa skrattet-till-gonattet, solfjäder med mera. Något kurat barn blir det inte utan ramsa, meningen är ju att du ska kunna få din son lugn utan att springa ut och in hos honom hela nätterna.

Du kommer att ha jättestor nytta av att du har tränat buffning till fulländning! Och läser du bara på ordentligt, så att du vet hur du ska hantera situationerna, och övar på din ramsa så kommer du att klara detta finfint. Ge dig in i kuren (i sin helhet) med full tillförsikt, så ska du se att sonen går från arg till lättad.

Du verkar ha haft ett otroligt tufft första år med din son, jag beundrar dig verkligen som varit så stark och orkat ordna upp situationen för er båda. För dig kommer kuren att vara en baggis! Och tänk så skönt när ni båda snart får sova gott!

Jag önskar dig all lycka och är säker på att du, när regnet börjar hemsöka Sverige igen och alla kryper upp framför sina datorer, kommer att få snabba och exakta svar från forumets gamla rävar.

Helena
Helena
mamma till Liv 050219 och Buster 080206
Josefin
Inlägg: 19
Blev medlem: lör 09 jul 2005, 08:59

OK!

Inlägg av Josefin »

Tack så mycket för ditt svar (och ditt stöd!)...började bli lite desperat!
Men det är klart, med detta väder - vem sitter framför datorn?!

Du har nog rätt - lika bra att börja från början. Och köra ramsan, jag läste på lite extra igår kväll och tror jag fattat principen (?)

Hade tänkt börja idag... Började redan på morgonen, vill ha fasta tider hela dagen för måltider och sömnpass m.m. Antar det blir lättare att få honom att sova i natt om han ätit ordentligt och är lugn och glad i kväll? Så har jag inte gjort förr - har börjat på natten och varit osäker på om han inte är hungrig, pigg, övertrött etc. och det kanske inte är så bra. Om inte annat är man så osäker då.

EN till liten fråga om någon vill svara...

Min son är otroligt aktiv, röjer runt hela dagen, är nyfiken och stark som en oxe. Men...ack så gnällig. Han ska sysselsättas hela tiden. Nöjd och glad längre pass är han bara om vi är ute och jag sitter på marken med honom.

Kan detta ha att göra med hans sömnvanor? Kan det vara så att han inte sover tillräckligt och därmed aldrig orkar var på topp längre stunder?

Hoppas att det blir en förändring med kuren - det är så synd att han ska vara så gnällig jämt för han är ju EGENTLIGEN en liten pärla! Ett sådant barn som får främlingar att stanna på gatan och bara stirra "Men GUD vilken charmig pojk!!!" "Är han alltid så där glad?" "Vad underbart med en så sprudlande glad unge!" ocH SÅ ORKAR MAN SJÄLV INTE RIKTIGT SE ALLT DET GODA FÖR ATT MAN ÄR SÅ TRÖTT....
Josefin med lille F, f?dd 040731, en liten svensk-spanjor-syrian som sover OK, men kan sova b?ttre...
heltor
Inlägg: 78
Blev medlem: tis 05 apr 2005, 08:48
Ort: Sthlm

Inlägg av heltor »

Hej igen,
som du själv säger är det absolut nödvändigt att lillkillen sovit lagom mycket under dagen och har ätit tillräckligt för att han ska ha förutsättningarna för god nattsömn. Du har förstås gjort upp ett schema efter din sons förutsättningar som du följer slaviskt.

Det är helt nödvändigt att du känner dig väl förberedd och påläst om du väljer att köra i natt. Någon halvmessyr där du tvekar och undrar vill du inte utsätta vaken dig själv eller din son för. Känner du att du inte hunnit gå igenom alla "så-kan-det-gå-till-exempel" och dylikt och fått eventuella frågetecken utredda här på forumet, så vänta hellre ett par dagar. Att du redan börjat etablera schemat dagtid kommer du ändå ha glädje av. För övrigt gäller ju precis samma tillvägagångssätt dagtid med ramsa vid lurarna.

Självklart kommer du att få en nöjdare son när han får den sammanhängande sömn han behöver, både dag och natt! Vi behöver ju bara se till hur vi själva mår när vi får sömnen upphackad. För att inte tala om Liv, när jag misslyckats med långluren. Sedan finns det ju en mängd andra saker man kan jobba med, som den sociala delaktighet Anna pratar sig varm om. Du har ju Barnaboken (!?) så ta dig gärna en uppfräschare där, alltid hittar man något nytt.

kramar från Helena som håller tummarna
Helena
mamma till Liv 050219 och Buster 080206
anna
Inlägg: 4623
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 14:23
Ort: Ulricehamn
Kontakt:

Inlägg av anna »

Hej!

Ang. gnälligheten...Hur har vi det med den superviktiga sociala delaktigheten? Får han vara med och hjälpa till och känna sig behövd ordentliga pass varje dag? En snart 1-åring kan hjälpa till med mycket!
T.ex matlagning, lägga tvätt i maskinen, langa bestick från diskmaskinen, langa tvätt när du hänger på tork...o.s.v, smågrejor, men SÅ viktigt!
Det är inte meningen att du ska sätta dig ner i hans värld, det är meningen att du ska ta honom in i DIN värld! Fram med Barnaboken och läs om Beduinlägret och den sociala delaktigheten, det är förmodligen där det hänger OCH naturligtvis i den sömnbrist han har och som du nu ska ta tag i! :wink:

kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
Josefin
Inlägg: 19
Blev medlem: lör 09 jul 2005, 08:59

Inlägg av Josefin »

Ja, det där var faktiskt något jag ville höra med er kunniga om. Tack för att du tog upp det!

Den sociala delaktigheten är det väl si och så med. Alltså, han hänger ju med överallt - som ensamstående morsa har jag ju inte direkt något val. Men att han är aktivt delaktig i mycket...nja, ärligt talat är det nog inte så. Hm.

Han torkar upp fläckar på golv och bord med den äran. Han håller saker för mig i affären. Han är alltid med vid bordet. Han rör om sockret i min kaffekopp...men jag kommer inte på så mycket mer! Kanske är det en fråga om bekvämlighet från min sida, kanske gammal vana...

Sedan är det så att t.ex. med matlagningen vill jag vara själv. När jag gör middag tar mormor hand om sitt barnbarn. Det är nog enda gången på hela dagen som jag har för mig själv. Svårt att släppa det! Men kanske fel tankesätt?

Kan ni hjälpa till med fler tips är jag tacksam! (Tvätten kan nog också funka - vår tvättstuga är inte helt barnvänlig - men lägga i tvätt i maskinen borde gå!)
Josefin med lille F, f?dd 040731, en liten svensk-spanjor-syrian som sover OK, men kan sova b?ttre...
mammajenny
Inlägg: 111
Blev medlem: fre 14 jan 2005, 23:15
Ort: Stockholm

Inlägg av mammajenny »

Hej!

Vi kurade sonen när han var 11 månader, ska ge dig lite tips som funkade för oss.

:idea: Som du redan fått läsa: du måste vara till 100% påläst och förberedd! Testa dig själv: i det scenariet, vad gör jag då? LÄS PÅ! Vänta hellre ngn dag innan du kör, Attityden är superviktig!

:idea: Dagen och natten hänger ihop. Sätt dig med papper och penna: det som ska in på fasta tider är 13,5 timmars sömn (varav natten såklart tar 11-12 h), massa mat, ensamlek om du börjat med det (om inte så kan du införa det när kuren sitter - det gjorde jag), utomhusvistelse (varje dag!) och den oerhört viktiga sociala delaktigheten! Det finns som sagt många sysslor som du ändå gör där han kan hjälpa till: bädda, dammsuga/sopa, diska, stoppa in tvätt, vika tvätt, vända blad i tidningen etc...

:idea: Var ortodox! Det blir sällan rätt när man sinnesslö av trötthet ska fatta snabba beslut :wink: Kör programmet precis som Anna beskriver det: skrattet till gonattet, bad, mörkt svalt rum, tillrättaläggande, buffning (bara de första dagarna!) solfjäder, ramsa, bekräftelse... Ja du vet 8) Och fega inte ur! Lita på ditt barn, ge honom tid att ta in detta nya och vänja sig.

:idea: Ingår väl i ovanstående, men detta innebär alltså att du självklart inte kan ha sonen sovande i din säng längre.

:idea: Ställ in dig på att det kommer att ta tid. För oss tog det ca tre månader tills allt satt, och då var vi ändå superkonsekventa och laddade med attityd.

Lycka till!! :D
Mamma till en pojke född feb. -04
SHN-kurad jan. -05, BB-barn sen dess
Nu också mamma till en flicka född feb. -08
BB-barn från start!
Skriv svar

Återgå till "Forum om kurbarn mellan 4 och 12 månader"