I början var det OK. Han var vaken mycket på dagen, men sov ganska sammanhängande på nätterna. Så vid 2-3 månader hände något. Han vaknade ungefär TUSEN ggr per natt. Allt vände när jag började ta upp honom i min säng. Han fick sig en liten slurk, låg nära och sov som en gris. Kanske startade detta "dåliga vanor" men ångrar det ändå inte. Det var en söt tid. Ett tag.
Så separerade jag från mitt barns far. Flyttade hem till Sverige. Det var en kaotisk tid och det sista jag tänkte på var killens sömn. Hade också känt mig så pressad i Spanien där jag bodde med min dåvarande sambo. Skulle snabbt ut i sällskapslivet, vara en god mor, en glad partner, en trevlig svärdotter, få min son att sova på nätterna och sist men inte minst lämna killen på dagis vid 6 månader efter att ha hittat ett hyfsat jobb. Nå, dit kom jag aldrig, för när min son var 5 månader tog jag mitt pick och pack och gav mig av.
(hoppsan, detta blir svamligt. F´låt.
)Tillbaka i Sverige blev sovandet snart sämre. Han vaknade jättemycket, jag fick gå och lägga mig hur tidigt som helst och LIGGA KVAR för så fort jag rörde mig vaknade han. Inte heller hade jag en spjälsäng. Jag hade INGENTING till honom mer än vagnen. Tröttnade.
Satte igång med en mjukmetod. Jag gick in varje gång han grät, ammade, vaggade...nattade och gick ut igen. Detta funkade en tid men snart vaknade han lika mycket som förut. Dock hjälpte detta mig att se att han verkligen behövde sömnen! Så länge jag var där så stannade han faktiskt i sängen 12 timmar!
Köpte en spjälsäng som han ratade. HAde ingen egen tid på kvällarna för att inte tala om dagarna.Ville bara gråta.
Så läste jag Barnaboken.
Buffandet blev en vändpunkt! Vet inte om det är tekniken i sig eller det faktum att det funkade redan första kvällen vilket gjorde mig mer säker, men otroligt var det! Denne lille som alltid blivit totalt panikslagen när jag lade honom ner, accepterade plötsligt magläge, sängen, låg kvar och...somnade! Utan bröst, utan famn. Jag var impad!
Snart gick jag över till någon slags blandmetod: Jag la honom till rätta, pysslade lite och gick ut. Gick in igen när han var LEDSEN, bara då och var ganska bestämd. Han sov bättre och bättre. Kunde t.o.m. sluta amma - ngt som varit omöjligt eftersom han bara somnade om så på nätterna.
Men degig i huvudet som jag varit (och är) av sömnbrist läste jag hela kuren, men följde den inte helt. Han sover fortfarande pass i min säng och han har börjat vakna mer och mer. Det är som om allting funkar, men bara de första dagarna. Vilket naturligtvis har att göra med att jag tar upp honom. Han vet ju inte vad klockan är! Även om jag tycker - OK, han har sovit 8 timmar i streck, han kan vara med mig nu, vet ju inte han det. Och nästa kväll vaknar han efter ett par timmar och kräver mamma.
Min fråga är nu (efter denna låååånga introduktion):
Hur ska jag starta med verktugen? Vilka ska jag använda? Buffningen funkar, men känner att han gärna vill bli buffad jämt i evighet. Metoden att inte greja så mycket utan bara gå in när han verkligen är ledsen; ska jag köra med det? Eller ska jag starta från scratch med buffning etc? Ramsan blir han arg av - kan jag slopa den?
Hjälp mig alla duktiga mammor! Jag vill inte vara en sur tråk-morsa, men det blir jag av för lite sömn! Har hört ig själv säga med gnäll-rösten "nu får du verkligen sova, jag orkar inte det här, nu är du så stor, du kan inte hålla på så här, bla-bla-bla" Fy för den lede för mig!
Som du redan fått läsa: du måste vara till 100% påläst och förberedd! Testa dig själv: i det scenariet, vad gör jag då? LÄS PÅ! Vänta hellre ngn dag innan du kör, Attityden är superviktig!