Mippe skrev:Anna vilken fantastisk människa och hjälpare av små sötnosar du är!
Tack, tack för så vackra ord O:) Och välkommen är du
Som du säkert har märkt vid det här laget
Oavsett allt - dagis eller ej - måste ju lilla älsklingen sova på nätterna; är någonting illa, blir det sannerligen inte bättre av sömnbrist på toppen
Hemma kan hon sova inne eller ute, vilket ni tycker - men var konsekventa, hatta inte fran och tillbaka förrän tiderna sitter som berget. När de gör det, kan hon sova var som helst och hur som helst, höll jag på att säga - bara ni håller tiderna.
Du är på så god väg nu - fortsätt bara arbetet lugnt och fint, odla skrattet-till-go'nattet och gör ramsan riktigt glad, för att inte säga hurtig, jätterytmisk och övertygande käck
Använd den efter läggning (x4, x6 eller t o m x8 - hon ska tysta under den
) och som, till nöds, påminnelse, om möjligt ännu gladare och högre och tjosan-hejsan-rytmisk
Bekräfta separat behöver du inte längre. Hon börjar veta vaf som gäller nu och ska ha ert fulla förtroende. Hon klarar mycket bra av att somna om själv
Ramsa alltså inte igen förrän vid nästa (eventuella) uppvak. Då hon verkligen ställer en fråga och ska ha direkt och i ordets SANNA bemärkelse betryggande svar. I översättning:
- Kommer vargen och tar mig nu
- O nej, älskling, här är allting inte bara kanonlugnt utan riktigt toppentrevligt dessutom
Visst är det UNDERBART att sova så skönt
Vi behöver komma bort från allt som luktar tröst och tycka-synd-om, en gång för alla
Pappa får tänka efter hur han själv skulle vilja ha det, om han var djupt osäker på saker och ting här i världen. Skulle han vara hjälpt av tröst och medlidande, som mest bekräftade hur illa det var
Eller skulle han vara mer betjänt av omgivningens tilltro, självklara ledning och glada optimism
Storebror kan också ramsas. (Se nedan.) Men hans oro för vargen i kombination med hans beskyddarinstinkt, som är, eller varit ska jag säga, lite ledsen - maktlös - därför att ni två vuxna, som skulle (och ska) garantera både hans och framför allt lillasysters överlevnad, inte riktigt lyckats framstå som betryggande säkra nog, måste respekteras. Låt honom därför själv vidta sina mått och steg - dem han kan - för att hålla "vargen" stången. Låt honom själv låsa dörr och regla fönster. Nogsamt ska han kolla att faran verkligen är utestängd. Visa honom hur man gör, i hela huset. Låt honom göra jobbet själv, under överinseende så att det blir rätt. Prisa och beröm på temat TACK för hjälpen - som underlättar livet för dig och er alla. Han har bidragit till den lyckosamma kampen för överlevnaden / tillvaron.
Omsider, när saker och ting fallit på plats, kan han släppa sin rädsla och i övertygelse om att NI sköter vakthållningen sova lika tryggt som lilasyster också han, och han kommer då inte längre att vakna av att hon eventuellt gör det.
Ur Internationella Sova hela natten (Barnet och kuren):
”Jag måste bara få berätta. Har precis ramsat min tolvåring!
Han har varit borta hela helgen och besökt en god vän, vilket innebär att rutinerna självklart inte följts. Av erfarenhet vet jag att kvällen efter det att han sovit borta blir strulig, och det blev den. Jag brukar ligga steget före, men i kväll brast jag och började fundera febrilt över hur jag kunde bryta …
Han grät över en tappad autograf, han grät över livet, han drack vatten ur flaska så hans syster blev tokig, han förbannade sig över denna oförstående mamma … Jag kände vansinnet sakta komma krypande.
PLING! säger det i huvudet, och jag börjar ramsa. ’Godnatt, sov gott, vi ses i morgon.’- ’MAMMA DET KRYPER I MITT HÅÅÅÅR!’ – ’Godnatt, sov gott, vi ses i morgon.’ – ’JAG HATAR SKOLAN!’ – ’Godnatt, sov gott, vi ses i morgon.’ Etcetera, etcetera. Och vad händer? Jo, det blir TYST! Det tog fem minuter!!!
Vanligtvis en sådan här kväll springer han upp och ner, skriker och tjafsar, kommer på det ena med det tredje att diskutera och somnar utmattad – oftast efter både 11 och 12 på natten. Även om vi håller oss lugna och bestämda.
Jag känner mig LYCKLIG! Det finns hopp!
Men det bästa av allt, min son är lugn, han känner att vargen hålls borta och somnar nu in lugnt och tryggt. (Jag kommer självklart att kolla hans hår i morgon.) Vad mer finns att säga? Jag tänker kura mitt nästa barn redan i magen…!
Ni pappor och mammor som tvekar över om det funkar att ’ramsa’, tveka inte! Funkar det på en tolvåring, funkar det med all säkerhet också på president Bush.”
Pappa får tänka efter hur han själv skulle vilja ha det, om han var djupt osäker på saker och ting här i världen. Skulle han vara hjälpt av tröst och medlidande, som mest bekräftade hur illa det var 
) och fick ansvaret över läggandet... Mamma som inte varit nervös på en stund var nu nervös över att ge över ansvaret 
. . .
men hon protesterade inte utan blev kvar lugn. Denna gång var hon inte tyst direkt utan pratade i hela 10 min om dittan och dattan för sig själv - hur nöjd som helst. Har ALDRIG upplevt detta förut måste jag säga. . . Ett steg i rätt riktning eller reaktion på dagisdag? 
{|= och TACK för alla dina varma, vackra ord, kära Mippe 