
Tack, Kattklo

Jag kunde inte sagt det bättre själv O:)
paola@hellmalm.com skrev: Lovar du mig Anna att det kommer bättre nätter snart? Jag fick bara 2 t sömn i natt...och ja, jag känner mig som en buffel

Vi formulerar om en smula:

Lovar du mig Anna att jag kommer att lyckas ge lilla Emily bättre nätter snart?

Ja, om du slutar klaga, känna dig som en buffel och vara synd om

och i stället ser till BARNETS behov av ostörda nätter - dvs inser att du gör ett arbete här, som ligger i BARNETS intresse
Först och främst, åtminstone
* * * * *
Så här beskrivs trenätterskuren i BB 25 år (utkommer i slutet av november, förhoppningsvis):

"Trenätterskuren. PM:
1. Följ Standardmodellens hela program noga under dagen. Lägg på en halvtimmes vakentid för det månadsgamla barnet, så att målen omfattar bortåt två timmar i stället för en och en halv. Om ett spädbarn ska kunna sova minst sex timmar i sträck (vid tre veckor-en månad), åtta timmar (vid två månader), tio timmar (vid tre månader) respektive tolv timmar (vid fyra månaders ålder), krävs att barnet är erforderligt mätt, nöjt och belåtet vid dagens slut.
2. Så fort du hör det allra första skriket, börja vagna omedelbart. Väntar du och hoppas på att barnet ska somna om av sig självt, hinner överlevnadsångesten gripa tag i den lilla. Är den skadan väl skedd, tar försöken att vagna barnet lugnt betydligt längre tid. Dröj därför inte utan rusa upp!
3. Betrakta barnets skrik som frågor. Din uppgift är att ge svar. På natten sover man. Ditt lilla barn kan inte genast ta till sig budskapet, men snart trillar polletten ner. Så fort du fått tag i den rätta vagningstekniken, ska du kunna få tyst på det mest rejäla skrikande inom (mindre än) två minuter.
4. Om barnets gråt tycks dig outhärdlig, därför att du inte fått korn på den effektiva vagningstekniken, som lugnar i stället för att trösta eller söva, och du avbryter trenätterskuren för att ta upp och ge mat, blir nästa försök svårare. Du har då gett barnet motsägande besked, och den lilla vet inte vad hon ska tro. Motsägande besked underminerar den tillit och det förtroende, som du ju vill att ditt lilla barn ska hysa för dig. Föregå då med gott exempel: visa själv barnet samma tillit och förtroende! Minsta tvivel, som du avslöjar, får barnet att omedelbart vädra fara.
5. För varje gång vagnar du allt kortare. Avsluta med några snabba skak i handtaget och gå därifrån, bortvänd. Du får kanske gå tillbaka efter en minut eller två och vagna igen, men du får inte fastna vid vagnen; du ska bort därifrån så snabbt att det varje gång känns alldeles för tidigt! Ska lilla barnet kunna (fortsätta) göra framsteg, krävs att du själv gör ”baksteg” – först, och kontinuerligt.

Det är inte synd om föräldrarna som inte får sova.
Det är synd om barnet, som inte får sova."