Hej allihop!
Ja det där med bilen är ett elände. När svärfar kom med ny ratt, satte sig i bilen och tryckte ner bromsen, fanns det inget motstånd

. visade sig att de där idioterna hade lossat alla bultar på framhjulet, skurit av bromsslangarna för att försöka komma åt bromsoken

men antagligen blivit störda eller nåt, för allt satt kvar, men nu är bilen skadad på riktigt. Svårt att få den till verkstad utan bromsar med. Men maken verkar fått tag på bra verkstad nu som kanske kan ordna det. Och ett larm är införskaffat. Man kan ju inte ha en bil där man inte vet om alla delar finns, när man skall sätta sig för att köra
Åter till kakrörelser

han har ju varit aktiv under de där berömda veckorna, fram till v 27 ungefär. Sedan har det varit ett EVIGT bökande. Känt honom heeela tiden, gosa omkring där inne. Så helt plötsligt lugnt, ingenting. Nada. Jag kände mig ogravid. Som om han inte fanns där längre
162ochen halv: han har inte varit så regelbunden. Utan jag har mest känt honom röra sig hela tiden liksom. Vetat var han haft benen, armar, allt. Kunnat känna hur han låg. Kunde jag inte i morse eller tidigare i veckan
Saknar ju er med
Var hos min barnmorska i morse. Kakan hade ju inte rört på sig alls sedan i måndags. Så efter en natt med mycket funderingar och för lite sömn, bestämde jag mig för att åka ner helt enkelt. Försökte buffa hela dagen i går, men han reagerade inte. BM hittade hjärtat men kunde inte hitta huvudet i bäckenet, som han legat sedan v 23. Också tyckte hon det var viktigt att se om han mådde bra, så jag skickades till specialistmödrarvården. CTG och UL, allt såg okej ut. Han började tom röra sig under tiden! jag blev så glad att jag började gråta. Men lillungen har lagt sig i säte. Plus att jag har mycket fostervatten. Kan va anledningen till att jag känner honom mindre. Dagens pärs! Shit, känns som det alltid är nåt.
Rejäl foglossning har jag också. Fick för mig att jag skulle åka tåg hem från sjukhuset (pappa skjutsade mig in och daniel fick vara hemma med arvid). Fick stå halva vägen tills nåt smarthuvud hade vett att fråga om jag ville sitta. Sedan fick jag stanna under promenaden, hela vägen hem och sitta, hade så ont så jag trodde jag skulle spy, WHY!? Så trött på mig själv just nu så jag vill bara gömma mig och komma fram igen när bebisen är ute... snark.
Så ännu en utryckning som slutade väl. Varför känns det som jag är pojken i "vargen kommer?!"

Ja, allt väl iaf. Han har rört sig lite i kväll, men kan absolut inte känna hur han ligger. Säte it is

men han har gott om tid att vända sig
Kram, Anna