Skickar en massa energi, pepp, kramar och en superhög dos smärtstillande som slår ut all smärta
Nancyfamiljen på nya äventyr
-
Gäst
-
blivandemamma
- Rådgivare/advisor
- Inlägg: 1573
- Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03
Yeey! I morn är det två veckor till lilla bebben kommer!
Jag är så nyfiken på era namnfunderingar, men jag antar att du inte har lust att avslöja?
Två veckor, sen är smärtan borta! Sen får ni mysa hela familjen och lära känna den nya personen i din mage. Så nära men ändå så långt borta!
Du är så duktig som kämpar så, och ändå är på gott humör!
Kram, Anna
Två veckor, sen är smärtan borta! Sen får ni mysa hela familjen och lära känna den nya personen i din mage. Så nära men ändå så långt borta!
Du är så duktig som kämpar så, och ändå är på gott humör!
Kram, Anna
Gammalt barnaboksbarn och mamma till
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
Arvid - 07
Ebbe -08
Alfred - 11
Otto 2016-08-12
-
Nancy
Jenny: Gulliga, raraste du
Jag skulle ljuga om jag sa att dina goda tankar inte behövdes. Idag är en skitdag som jag gärna lägger till handlingarna
Tur att barnen mina verkar förlåta sin eländiga mor för hennes tillkortakommanden. Leia och Lussi, mamma älskar er gränslöst
blivandemamma: Tusen tack för dina positiva tankar
Lovar att ta till mig dina glada och peppande ord
Namnet är klart till 99%
Har förstått från våra släktingar och vänner att det förekommer serious betting ang vad vi skall hitta på denna gång
Tycker inte att vi är riktigt så spejsade men visst vill vi ha samma "feeling" som de andra namnen.
Kram från Nancy
blivandemamma: Tusen tack för dina positiva tankar
-
blivandemamma
- Rådgivare/advisor
- Inlägg: 1573
- Blev medlem: tor 14 dec 2006, 21:03
-
Nancy
blivandemamma: Jo, det blir på "L"
Tack för din omtänksamma fråga
om svullnaden. Visst är det bättre nu i och med vädret men långt ifrån bra. Vätskan sitter där den sitter och lär inte försvinna förrän efter förlossningen. Fick förklarat av BM att benen "stasats" vid ljumskarna pga trycket från bebisen och det är därför vätskan inte försvinner ens vid högläge. Hoppas att du mår bra idag
Idag är det exakt två veckor kvar. Gissa om jag längtar...
Nancy
Idag är det exakt två veckor kvar. Gissa om jag längtar...
Nancy
-
Gäst
8)
Puss till Lillasyster
Nancy, prepare för nästa vecka
. Då kommer jag med en Abbe som idag och igår varit ett under av leenden, gurglanden, maglek på filten i eeeevigheter och dessutom matvrak
. Jag tror han är redo för Lussi, faktiskt
.
Och du ska bara sitta ner och säga vad jag ska göra, och om du inte säger något så hittar jag på själv vad du behöver
.
Kram kram
Puss till Lillasyster
Nancy, prepare för nästa vecka
Och du ska bara sitta ner och säga vad jag ska göra, och om du inte säger något så hittar jag på själv vad du behöver
Kram kram
-
Nancy
Jannika:

JennyH: Om du tror att Abbe är redo så...
8)
(Lussi är nämligen omåttligt förtjust i lite yngre herrar så uppvaktningen blir en smula... intensiv
8) )
Är gladare och tacksammare för att du kommer än vad jag kan uttrycka i ord
Är inte mycket alls vid datorn numera för orken finns helt enkelt inte. Mår rejält dåligt av alla olika slags smärtor och vilar så fort jag kommer åt. Min lilla bebis i magen har tydligen fortfarande plats att vända sig för vissa stunder är det high life i magen.
Läser i olika trådar om illamående. Vill inte klampa in som fröken redig i trådarna så jag hoppas att nån kanske läser här istället...
Tycker det är ganska anmärkningsvärt att jag var i princip däckad av illamående de två första graviditeterna men i stort sett inget alls denna gång. Den stora skillnaden är kosten. Nästan fritt från kolhydrater och betydligt mer fett nu än innan.
Måste berätta en sak till: min lilla Lucine Aurora GÅR
Gissa vilken liten tös som är stoltast i stan 
Jo ett litet exempel på trotsvariant när man är tre år och hur trött som helst. Då lägger man sig på golvet i vardagsrummet och ropar: "jag är så arg för att jag inte har nån Darth Vader-mantel, jag är så arg för att jag inte har nån Darth Vader-mantel". Ja då är det bara att pakta, beklaga och prata en stund om önskningar och fina mantlar. Sen ringer man efter att barnen lagt sig till sykunniga mormor som några dagar senare överraskar med en jättefin Dart Vader-mantel sydd av en stuvbit. Säkert mycket finare än den i katalogen. Kombinerad med "plåtgubbehjälmen" (riddarhjälm) så lever Leia väl upp till fantasytemat i familjen
8)
Man kanske inte skall "belöna" den varianten att få sin vilja igenom men ibland kan man inte låta bli... 8)
Nancy
JennyH: Om du tror att Abbe är redo så...
Är gladare och tacksammare för att du kommer än vad jag kan uttrycka i ord
Är inte mycket alls vid datorn numera för orken finns helt enkelt inte. Mår rejält dåligt av alla olika slags smärtor och vilar så fort jag kommer åt. Min lilla bebis i magen har tydligen fortfarande plats att vända sig för vissa stunder är det high life i magen.
-
Nancy
Nancy skrev:Läser i olika trådar om illamående. Vill inte klampa in som fröken redig i trådarna så jag hoppas att nån kanske läser här istället...![]()
Tror nog att jag vågar skriva (man gör ju i slutändan precis som man vill, jag vill ju berätta hur det varit för mig denna gång för kanske kan någon annan bli hjälpt) men det gör jag när det inte är mitt i natten. Ord tenderar att bli lite knasiga när man är trött så det är bättre att försöka vila först.
Hej Nancy!Nancy skrev:Tycker det är ganska anmärkningsvärt att jag var i princip däckad av illamående de två första graviditeterna men i stort sett inget alls denna gång. Den stora skillnaden är kosten. Nästan fritt från kolhydrater och betydligt mer fett nu än innan.
När jag var gravid så hängde mitt illamående (som verkligen var blygsamt, måste jag erkänna) tydligt ihop med blodsockerhalten. När halten gick ner gick illamåendet upp så jag var tvungen att äta minst en gång i timmen för att må bra. Det kan kanske vara så enkelt att livet utan (framförallt snabba) kolhydrater ger en betydligt stabilare blodsockerhalt och därmed mindre illamående? Där kan kanske kopplingen till att man inte mår lika illa i vissa andra länder också finnas. Mindre snask, mindre läsk, mindre socker helt enkelt. Sen är det med all säkerhet annat som påverkar också, annars skulle en sockerknarkare som jag ha mått illa hela graviditeten...
/Ewa
Mamma till en pojke född 8 januari 2007 (kurad vid 6 månader) och en stor liten knodd född 24 juli 2010 (en vecka efter beräknat, 4,5 kg tung) som standardmodellas.
-
Nancy
Hej NemitaNemita skrev:Sen är det med all säkerhet annat som påverkar också, annars skulle en sockerknarkare som jag ha mått illa hela graviditeten...![]()
Precis
Tror annars precis som du att blodsockerkurvan spelar stor roll och kanske speciellt de där första 12 veckorna då de flesta brukar må som mest illa.
Hej Nancy-raringen
! Och Nemita
!
Eftersom jag blir så intresserad av era funderingar. Själv har jag ju mått peckailla från v 7 tills de kommer ut, de små raringarna. Och har verkligen inte lyckats få i mig mycket i matväg, vare sig av socker eller kolhydrater. Så min kost har snarare varit en mild variant av lchf. Kanske snarare GI, eftersom jag ätit en del frukt, men har mest levt på keso med frukt, haloumisallad och soppa. Mitt enda begär båda gångerna har varit färskpressade apelsiner. Men pasta, ris och annat har jag verkligen inte fått i mig.
Mycket intressant ändå, det ni berättar, för jag tror de flesta bara mår illa de första veckorna och mot slutet är det borta, och då kanske också anledningen - och därmed botemedlet - ser annorlunda ut. Så jag tycker visst ni ska sprida er kunskap
Med viss ödmjukhet bara, eftersom det kanske inte är heeeeela sanningen. Tänker jag.
Tänker på stackars svullna ben och annat också, Nancy - och hoppas den sista tiden går fort nu!
Stor kram Ewa
Eftersom jag blir så intresserad av era funderingar. Själv har jag ju mått peckailla från v 7 tills de kommer ut, de små raringarna. Och har verkligen inte lyckats få i mig mycket i matväg, vare sig av socker eller kolhydrater. Så min kost har snarare varit en mild variant av lchf. Kanske snarare GI, eftersom jag ätit en del frukt, men har mest levt på keso med frukt, haloumisallad och soppa. Mitt enda begär båda gångerna har varit färskpressade apelsiner. Men pasta, ris och annat har jag verkligen inte fått i mig.
Mycket intressant ändå, det ni berättar, för jag tror de flesta bara mår illa de första veckorna och mot slutet är det borta, och då kanske också anledningen - och därmed botemedlet - ser annorlunda ut. Så jag tycker visst ni ska sprida er kunskap
Tänker på stackars svullna ben och annat också, Nancy - och hoppas den sista tiden går fort nu!
Stor kram Ewa
Mamma till Stora guldklimpen född april -04
& Lilltufsan född feb -06 
-
Nancy
Tack Ewa
Behöver alla kramar jag kan få
Ang ödmjukhet kanske jag inte är begåvad med det i precis alla lägen men angående kost/livsstil är jag intensivt medveten om att man tänker olika och att det finns olika sätt. Och inte har du påstått nåt annat heller. Blabla på mig. Nu skall jag hålla tyst.
Dagens fundering: Det står i Bibeln att kvinnor skall föda sina barn i smärta. Måste man då bära dem i smärta -också
*kryper tillbaka under den sten hon kom ifrån*
ps. missa inte Leias Darth Vader-utbrott ovan. ds.
Dagens fundering: Det står i Bibeln att kvinnor skall föda sina barn i smärta. Måste man då bära dem i smärta -också
*kryper tillbaka under den sten hon kom ifrån*
ps. missa inte Leias Darth Vader-utbrott ovan. ds.
Nancy
du tappra kvinna, nu börjar det närma sig! Snart är smärtorna borta och ni får snusa på lillasyster
Det är så orättvist att vissa kvinnor får ALLA smärtor man kan ha i samband med grav medan andra(tex jag) inte känner något alls
Jag är så djumpt imponerad över att du kan hålla humöret uppe trots alla dina krämpor, du är en hjältinna!!
Elle
-
Kalaskakan