Har läst i BB om små barns behov av en bas att utgå ifrån och kommer så väl ihåg hur dottern alltid fick spader när jag och min man sprang runt i huset och packade för att alla skulle iväg till mor- eller farföräldrar över en helg. Men det var just bara de gångerna hennes bas blev för rörlig, inte annars.
Med lillebror är det åt skogen jobbigt just nu och efter att ha läst om detta i BB förstår jag ju vad det är som gör honom så orolig. Men vad ska vi göra???
Sitter jag eller min man på golvet är Albin för det mesta lugn och glad och kryper runt och fixar lite här och där. Gör vi det inte får Albin spader.
En vanlig dag när min man är på jobbet ska jag ju kunna fixa att laga mat/mellis ett antal ggr per dag och dessutom diska och röja (storasyster är superduktig på att duka). Jag ska kunna göra mig i ordning på morgonen och kunna hjälpa storasyster med tänder mm. Så fort jag inte är på golvet eller håller honom i famnen är det gråt. Och jag får spader (mycket spader nu
Antar att det inte är så här det ska gå till. Har läst något tips om att man ska sätta sig ner när den lilla kommer och drar i byxorna så blir den lilla snart nöjd och kryper iväg. Men så funkar det inte här - jag får inte ställa mig upp igen utan att han är med. Och mat ska ju lagas för schematiderna behöver ju hållas. Lite social delaktighet försöker jag få in genom att hålla lillen i famnen när det lagas mat. Men det blir mycket bära och det sliter på rygg och axlar. Att ställa på stol känns inte som en lösning och inte heller diskhon för jag vet inte om jag har ett väldigt dumt planerat kök för det är ju spring fram och tillbaka hela tiden mellan kyl, diskho, spis, skåp och lådor.
Är jag bara en otålig mamma som inte står ut med att vara bas jämt och ständigt? Eller är det här något som jag kan ändra på? Snälla säg att det går att ändra på
Har prövat med att sätta i barnstolen med ett äpple eller diverse köksredskap och det fungerar en liten stund, men inte tillräckligt.
Frukosten är ytterligare ett tillfälle när det inte funkar. Lilleman äter sin välling vid 7 och sen äter vi andra inte frukost förrän efter 30-60 minuter och då får han ett smörgåsrån eller äpple, men eftersom han är rätt mätt på vällingen är detta ganska ointressant och han vill inte sitta kvar. Hamnar han själv på golvet blir han ledsen. Så det blir att jag kastar i mig frukost och storasyster sitter själv kvar vid frukostbordet - känns inte så kul.
Jag undrar om det kanske är jag som reagerar för snabbt på missnöje från honom och sätter mig på golvet. Ska jag låta honom hållas och hoppas att det går över, att han tröttnar?
Ett rörigt inlägg, men jag hoppas ni förstår mitt problem och att någon kan komma med ett konstruktivt svar.
Mvh Frida