
Välkommen är du
Här kom först underbar läsning:
myris83 skrev:Helt otroligt! Är detta en engångsföreteelse?
Innan har hon vaknat 10-15ggr, vi har lyft över henne på natten bökat runt och hon har fått välling vid 5-6...
Och tre dagar senare låter det så här:

"Nu är jag på väg att ge upp, inatt var det fruktansvärt! - - Nu är det det att jag tycker bara att det har blivit sämre nu."
Kära rara du

Hur många månader tog ni på er för att etablera det mönster du ovan beskriver, det som du nu ville bryta därför att det blivit olidligt för er alla
Och hur många månader var du beredd att ge den förändring till det absolut mest underbara bättre som ni alla ansåg nödvändig
Inga månader

Inga veckor

Knappt ens några dygn
Det är inte snällt mot lilla barnet

Här finns inga perspektiv, inga proportioner alls
Om du bestämde dig för att ta körkort, skulle du förvänta dig det jobbet färdigt och klart på tre-fyra dagar då

Utan att du egentligen behövde göra mycket mer än att sätta dig bakom ratten ett par gånger för att se hur det gick

Om bilen körde sig själv

Eller om körskoleläraren körde den åt dig

Och så skulle du få körkortet ändå, på posten
Ur kapitlet Säkerheten, Innternationella Sova hela natten, sid 57-58:

"Akut måste alltså lilla barnet lugnas, om det ska vara möjligt för henne eller honom att slappna av, tystna och sedan somna.
Och du kommer att se, om och när du bestämmer dig för att genomföra Sova hela natten-kuren, att det inte är särskilt svårt att lugna ens ett hysteriskt skrikande spädbarn, när du bara vet hur du ska göra.
När du lyckas med det, då växer självkänslan!
Och då kan du frestas att slå ihop boken, för nu har du ju kommit på knepet. Nu vet du hur man ska göra: inte ta upp barnet, utan lugna det där det ligger. Och titta så bra det går! Du kan!

Ja, det kan du. Men du får inte stanna där, säger jag, glädjedödaren. Du måste gå vidare. Du måste, utöver lugnet, också förmedla SÄKERHETEN.
Lilla barnet kommer inte att nöja sig med mindre.
Så även om lilla magen är mätt – och det måste den vara; ja, mer än mätt! – så måste barnet invaggas i en absolut känsla av säkerhet till liv och lem. Det räcker inte med lugn för stunden.

Därför får du inte nöja dig med de första två nätternas i och för sig underbara genombrott, när du med hjälp av verktygen lyckas förmedla lugn till ditt lilla barn, så att hon eller han kan sova. Stannar du där, och tror att saken är klar därför att du nu kan buffa barnet till tystnad eller vagna barnet till ro, kommer redan tredje eller fjärde natten att försätta dig i osäkerhet.
Barnet låter sig visserligen lugnas, så länge du tillämpar verktygen, men vaknar då inte alltmer sällan, som det var tänkt, utan allt oftare – igen. Varpå du buffar igen, vagnar igen, solfjädrar igen och ramsar för allt vad tygen håller … Och innan du vet ordet av finner du dig stående hos barnet halva (eller hela) natten - igen. Barnet har alls inget emot behandlingen, verkar det som, men protesterar så fort du försöker sluta. Barnet sover inte alls hela natten
Så varför fungerar det inte, frågar du dig, fastän det började så bra? 'Vad gör jag för fel?'

Osäkerheten har slagit klorna i dig – igen. Det är därför det inte fungerar.

Osäkerhet är motsatsen till säkerhet."
