Suskiv skrev:Kan du inte tänka själv?
Nix.
Det är ju därför jag ber andra om råd här inne
Suskiv skrev: Är du helt hjärntvä'ttad och inte inser vad du sysslar med?
Nja, lite koll har jag nog.
Suskiv skrev:Fyfan, skulle du själv vilja sitta fast i en halvtimme utan att nån hjälpte dig?
Nej, men du borde kanske läsa hela tråden innan du går bärsärk.
Men jag kan ge dig en snabb sammanfattning:
Vår lillkille märkte vid nåt tillfälle att om han "tappade" ut nåt ur sängen på ensamleken och pga det fastnade mellan spjälorna så kom mamma eller pappa till undsättning.
På så vis blev ensamleken, jag antar att du är bekant med begreppet, något helt annat än vad det är tänkt att vara.
Jag rådfrågade härinne eftersom det finns många kloka föräldrar som kunde komma med tips och kanske t.o.m haft samma problem själv.
Jag fick omgående ett rakt svar av Gudmor själv, som jag har fullt förtroende för när det gäller barnafrågor:
annawahlgren skrev:Kan han få in lilla låret så det fastnar, kan han få ut det också. Men det kräver sin man och sin möda! Och från er sida, upphöjt tålamod. Stör honom inte i det arbetet. Han har ingen anledning att lära sig av några erfareheter som andra gör åt honom.
Jag följde rådet, och fortsatte att bolla resultatet av det här inne.
Till slut ordnade allting upp sig, som du kanske också sett om du läst ALLA de 21 inläggen...
Suskiv skrev:Vet ni vad som händer med en kroppsdel som sitter fast? Den sväller, så bara för att de kan få dit benet betyder inte att de kan få bort det.
Det visste jag faktiskt inte, men när du säger det så låter det helt logiskt.
Synd att du inte hittade tråden tidigare och kunde delge din visdom till mig tidigare.
Men nu funkar lillgubbens ensamlek som den ska, inga incidenter alls sen midsommardagen. Han måste nog lägga på sig ca.10kg innan han kan fastna mellan spjälorna i den säng han nu använder
Det är inga problem för min del om du brusar upp över något som du läser i mina inlägg, kanske kan ett par lösryckta rader framstå som mild barnmisshandel, vad vet jag.
Det enda jag dock varit ute efter är mitt barns bästa, ensamleken fyller en viktig funktion i hans vardag.
Om jag inte med hjälp avandra forumiter här kommit fram till en lösning så hade jag nog blivit tvungen att avskaffa ensamleken, vilket hade varit en enorm förlust för flera år framöver.
Och tack Ewa för att du håller en gammal pappausling om ryggen när han själv inte sitter och vaktar datorn (sånt trodde jag att FRA skulle sköta framöver

), bussigt av dig.