Min 3,5 åring är en härlig tjej med "den känsliges" personlighet. När hon började sina trotsförsök var hon runt 18 mån och vi hade inte läst Barnaboken och hanterade det tämligen illa. Sedan vid 2,5 årsålder kom de verkliga vanmaktsutbrotten. I slutet på denna perioden då hittade vi äntligen fram till Annas och Barnabokens "Jag vill, jag vill inte" samt personlighetsbeskrivningar och började då bemöta henne på ett för henne bra och fungerande sätt.
Det blir dock fortfarande negativa dagar. Det blir som en negativ spiral. Det är som att vi föräldrar faller tillbaka i det gamla. Som idag. Vi skulle iväg på kyrkans öppna sångstund och då behöver man passa en någotsånär tid. Det gick inte. Det var "jag ska bara" osv. Jag orkade inte skoja till det.
Hej från den ambivalenta mamman och pappan