Min 3,5 åring är en härlig tjej med "den känsliges" personlighet. När hon började sina trotsförsök var hon runt 18 mån och vi hade inte läst Barnaboken och hanterade det tämligen illa. Sedan vid 2,5 årsålder kom de verkliga vanmaktsutbrotten. I slutet på denna perioden då hittade vi äntligen fram till Annas och Barnabokens "Jag vill, jag vill inte" samt personlighetsbeskrivningar och började då bemöta henne på ett för henne bra och fungerande sätt.
Det blir dock fortfarande negativa dagar. Det blir som en negativ spiral. Det är som att vi föräldrar faller tillbaka i det gamla. Som idag. Vi skulle iväg på kyrkans öppna sångstund och då behöver man passa en någotsånär tid. Det gick inte. Det var "jag ska bara" osv. Jag orkade inte skoja till det.
Utan det blev förvisning, på ett för hårt sätt för henne. Varpå hon blev förtivivlad och jag fick be om ursäkt. Dock fick det bli ytterligare en förvisning (dock på ett beklagande sätt som passar den känslige vilket ju också fungerade direkt!) för att få på alla kläder. Och "mamma blir verkligen lessen" - fast det säger jag förståss inte till henne. Utan jag blir det över mig själv, vilket jag säger till min man. JA vilka är mina frågor... Typ:
Hur mycket skada tar hon av att bli bemött så här ambivalent? Är det någon med erfarenhet av "den känsliges" trots? Vad har fungerat bäst för er? (Förvisning fungerade inte alls för oss innan den gjordes beklagande. Men, vi tar sällan till förvisning... utan försöker väl mest med humor...)Hej från den ambivalenta mamman och pappan
Jag lovar, hon tar ingen skada. Men hon uppfostrar er 