Livet efter kuren - en uppmuntran!

[Elle]

Vilken UNDERBAR beskrivning av er resa med SHN-kuren, en tår trillar på min kind NJUT av varandra !

Varma kramar Elle

[blivandemamma]

ÅH, blir helt rörd! Duktiga du! Du har gjort ett jättefint jobb för dig och fin klimp!

Kramar {|=

[annawahlgren]

Sömnen om natten är vår och jag SKJUTER den som kommer och tar den ifrån oss. Jag skjuter vargar, rena vilda western ibland och Klimp, han tror mig. Han litar på mig och jag på honom.

Tack för de orden {|= Där satt Sova hela natten-kuren

[Gäst]

Underbara Kalaskakan ! Jag har missat ditt fina inlägg. Tack för varma ord! Vad stolt jag blir att jag kunde hjälpa. Lite premiär sådär för mig... Du har stärkt och lärt mig mycket på vägen! Du uttrycker dig så härligt!

Och Blivandemamma : Härlig berättelse från dig också! Ständigt positiv och peppande!

KRAM!

[annawahlgren]

Härlig, peppande, inspirerande läsning {|= TACK =D> =D>

Och här kommer ett tack och ett vittnesbörd som jag är så rörd och glad över att få citera (från Diskussionsforum):

"Jag måste bara få tacka Anna så otroligt mycket. Jag har ju dig att tacka för hur mitt liv ser ut. Det är så ofta jag tänker eller säger till min man: 'Hur skulle vårt liv se ut om jag inte snubblat över AW?' (Läste nån liten artikel om AW i Metro ca 2-3 år innan jag fick barn och köpte sedan Barnaboken när jag var gravid.) Antagligen skulle jag inte vara en lycklig tvåbarnsmor.

Kanske skulle mitt liv se ut som många andras liv med små barn. Där fokus ligger på hur jobbigt det är. Hur griniga barnen är, eller hur lite de sover, eller om 'TVÅBARNSCHOCKEN', mm. Detta är ju mina vänner, mina allra bästa vänner som jag respekterar och som bara vill det absolut bästa för sin barn. De är inga monster, bara formade av samhället vi lever i.

Ingen har varit mottaglig för att köra AW-style. Några har gjort halvhjärtade försök, men sedan sagt att det inte funkar på deras barn. Och man ska ju självklart inte gå emot sig själv, för då finns det absolut ingen attityd, och då funkar det inte.

Jag är nybliven tvåbarnsmamma. Har fått höra om hur tufft det är, om svartsjuka och trots. Och ibland tycker jag det är jobbigt, men stunderna är få och korta, så när jag sedan tänker tillbaka så är det redan borta. Storebror är inte svartsjuk på lillasyster utan hjälpsam och kärleksfull, men han blir arg ibland när pappa har lillasyster...

Kör SM på minstingen, och stora killen blev kurad vid 4 månaders ålder. Det är helt fantastiskt. Mina arma vänner berättar om läggningar i oändlighet, om barn som gråter och skriker, som sover på tvären i föräldrarnas säng. En vän har en 2åring som sover i hennes säng och ska ha välling 2 ggr per natt samtidigt som hon har en 4 månaders som ligger vid bröstet hela natten. Ingen av barnen sover på dagarna. Jag förstår inte hur hon kan fungera som människa.

Så jag får ständigt höra hur snälla barn jag har. ALLA barn är SNÄLLA, men får man inte sova eller får social delaktighet så blir man grinig. Jag har slutat berätta om hur jag gör, folk blir bara provocerade. Min mamma däremot pratar brett och vitt om hur fantastiskt det är med AW för alla som vill och inte vill höra. Frågar någon så berättar jag självklart, men annars låter jag det vara. Kan känna mig lite ensam där, men som tur är finns ju forumet.

När Du Anna handlade på "Tous" i Sthlm berättade en av expediterna att hennes vänninas dotter (dvs JAG) använde sig av din 'uppfostringsmetod'. Du sa då till expediten: 'you made my day'. Så kära Anna 'you made my life', vad vore livet utan dig "

[Livi]

Tackar så mycket för den nya kraften jag nu fick efter att ha läst ditt inlägg!
Nu ska här sovas

Johanna

[annawahlgren]

O:) O:)

[annawahlgren]

I dag kom ett mail från en för mig okänd mamma som jag fått lov att citera. Så viktigt, så vackert Tusen tack för denna källa till tröst, till inspiration, till medkänsla och förståelse, till styrka och kraft och kärlek

* * *

”Vi kände inte till Sova hela natten-kuren och hade bara vagt hört talas om Barnaboken då vår bebis föddes för 13 månader sedan. Det var en traumatisk förlossning och lång sjukhusvistelse med komplikationer och stundtals dåligt bemötande. Sedan en allvarlig mjölkstockning med 41 graders feber och ambulansfärd på det väl hemkommen. Inte någon bra start med andra ord. Jag gick in i en obeskrivligt mörk depression, något jag inte haft en aning om hur det kändes innan det här.

I vanliga fall kan man ofta efter ett tag då man mår dåligt sitta och tänka ut lösningar, strategier, peppa sig själv. Så var det inte nu. Hade en fysisk känsla av att ramla baklänges och var förvirrad efter åtta dygn på sjukhus i princip helt utan sömn. Visste inte hur man gjorde en kopp te när jag var hemma. Var förvirrad över att gå ut i köket. Förstod inte varför vi skulle ha en bebis. Kände sorg över mitt förlorade liv.

Ville gärna ha bebisen hos oss på natten, kändes som det naturligaste. Han sov dock inte utan skrek hos pappa i soffan mellan 21 och midnatt då han fick komma in till mig för lite amning. Skrek även mellan oss i sängen.

Nu i efterhand förstår jag ju att vi hade noll koll. Ändå är jag vanligtvis en stabil och 'duktig' person som läst på massor under graviditeten. Och det mentala skick jag var i hjälpte ju inte, om man ska säga det med ett understatement. Kunde inte läsa eller se på tv eller dator, men ville göra något åt situationen. Samlade mig till att beställa The Contented Little Baby Book av Gina Ford och SHN online. Mest för att jag hört talas om författarna.

Höll på att hoppa från en bro efter att ha läst Ford men SHN träffade rakt i hjärtat. Fast det var väldigt svårt att läsa för jag kunde bara koncentrera mig på en halv sida i taget.

Var inte i tillstånd att kura eller förstå SM men gjorde med makens stora hjälp fantastiska förändringar med tankarna om mycket mat (vi hade lagt ungen för natten tidigare utan att amma innan! gode gud...), umgänge, struktur, skrattet till godnattet och framför allt Attityden. Vände till magläge. Självklart tog saker och ting tid på det här sättet, men långsamt fick vi en positiv vändning. Han tog emot och sov själv över nattamning vid fyra månader. Detta i samband med eget rum och egen säng...

Startade då sonen var runt två månader. Allt är suddigt från den tiden, men det började bli lite bättre. Fick BB (SHN drog med sig BB - igen!) och värmdes av trösten, de handfasta råden och den kärleksfulla tonen. Fick råg i ryggen. Sonen fick njuta.

Tog fasta på det där att man ska le mot bebisen även då man själv har det tufft. Tror det gjorde mycket för honom.

Det var alltså inte bara sömn-biten som vi fick, även om vi behövde den för att kunna leva.

Vi lever BB, och alla undrar hur vi gör för att sonen ska vara som han är.

Tusen tack kära du för allt du gjort för oss. De knivskarpa argumenten, klockrena exemplen, varma orden, humorn och omtanken. Det har betytt allt.”

[TorpSara]

Tog fasta på det där att man ska le mot bebisen även då man själv har det tufft. Tror det gjorde mycket för honom.

Tack Anna som har delat med dig av den lärdomen!

[mammaigen]

När vår lilla groda var 7 månader tog vi oss igenom SHN kuren med mycket lyckat resultat. Hon har efter det sovit som en stock hela nätter och gott på dagarna. Hon är glad som en sol och orkar både äta och utforska världen med liv och lust.
Nu har vi just tagit oss igenom dotterns första sjukdagar i livet. 10 månader på dagen nästan, så slog elaka magbaciller till och genast stod soldaterna i hennes lilla kropp redo för fajt.
Hög feber, kaskadspyor och diarré, bacillerna har rensats ut och soldaterna gjort sitt, i dag var hon sig själv igen.

Onsdagnatt mot torsdag vaknade hon 03,30 med ett mycket gällt skrik som helt klart signalerade att något inte stod rätt till. Lika fort som en oljad blixt stod jag vid hennes säng, hon kräktes kaskader och var lika het som glödande kol. Jag bytte lakan och lika fort som den nya pyjamasen var på lade hon sig tillrätta på mage och somnade om, vi kunde bara tassa ut ur hennes rum och lägga oss igen. Vaknade 06,30 av ledset gråt, riktigt ledset, nu hade hon både bajsat och kräkts. Vi gjorde morgon med allt som behövdes i det tillstånd hon var och resten av dagen tillbringades i vår famn eller i resesängen i köket. Natten blev orolig och rörig.
Fredagen var bättre och lite piggare men hon sov större delen av dagen. Nu var vi åter i rutiner och skrattade oss till godnattet, trött och svag dök hon ner i sängen och somnade innan jag hunnit ut ur rummet, sov till 04,30 vaknade och var naturligtvis hungrig, ammades i mammas säng och bars tillbaka till sin säng där hon genast gosade sig tillrätta och somnade om och sov till 07,30 (morgon hos oss).
Lördag i dag, pigg och glad med lite dålig aptit och svaga ben har hon sovit sina ordinarie daglurar och sover nu gott i sin säng som vanligt.
Hon verkligen älskar sin säng och vem gör inte det när man är trött efter en dag fylld av äventyr och arbete

Jag är så lättad och glad att jag kunnat ge min lilla dotter en så odramatisk, trygg och naturlig lust att sova. Tack Anna för alla dina kloka ord du har betytt mycket för mig.

[annawahlgren]

O:)

[hiphopmamma]

Hej!
Är nu nästan 2 mån från SHN kuren och törs nog säga att vi har fått en säker sovare, även om vi har haft bakslag varje gång han blivit sjuk. Men, med hjälp av ramsan, denna fantastiska, löser det sig! Jag vill bara dela med mig av en häftig iaktagelse. Liksom de flesta andra SHN kurare har jag aldrig sett vad som försigår inne hos lilleman när jag ramsar (eftersom jag är utanför det mörka rummet ), men fick bevis för den nästan hypnotiska verkan under vår senaste bilfärd. Lilleman avskyr att åka bil, har alltid gjort det och kan skrika i timtal. Vi vet inte varför, kanske gillar han inte att sitta fast, kanske mår han illa - hursomhelst, antalet långa bilfärder har blivit begränsade till ett minimum det senaste året. Tråkigt, eftersom vi gärna åker till lantstället 3 timmar bort. Förra veckan tog vi mod till oss igen och åkte vid sju när han normalt somnar för kvällen. Han somnade bra, men vaknade efter 2 h och började illskrika (jättetrött och arg över att vakna tror jag). Eftersom det var ljust och jag satt bredvid visste jag inte riktigt vad jag skulle göra, man vill ju inte riskera att "förstöra" ramsan, men efter ett tag hade jag inget val utan ramsade. Vilken effekt - jag såg hur ögonlocken bokstavligen åkte igen i takt med ramsan, och upp igen med nytt skrik när jag slutade för tidigt. När jag matade på med ramsan x 8 eller så blev han mer avslappnad för varje ramsa och somnade! Fantastiskt!
Lycka till alla som kämpar - det går och är såå värt det! Numera sover vi som små grisar

[annawahlgren]

{|= (=ramsan, halleluja )

[Kif]

Här kommer vår historia!

Vår stjärna föddes för nästan ett år sedan. Hennes fyra-fem första månader var riktigt bra sömnmässigt. Kompisarna var uppe flera gånger per natt, vi bara sov. Tills hon blev ungefär fem och en halv månad och började vakna. Ofta. Och oftare. Och ännu lite oftare och till slut var vi uppe mellan 15 och 20 ggr per natt och klappade, buffade, stoppade in borttappad napp, tröstade, vaggade, matade.
Av någon outgrundlig anledning så hann lillan bli 10 månader innan vi kurade. HELT sanslöst verkligen! Det enda jag ångrar nu efteråt är att vi inte kurade tidigare, men å andra sidan så visste jag inte vad SHN var. Jag hade absolut hört talas om Anna Wahlgren men avfärdat kuren som "någon skrikmetod". (Lärdom 1: Lyssna inte på elakt förtal från ickevetande.)
BVC gav oss papper om femminutersmetoden och jag trodde att de skämtade. Detta är Sverige, detta är år 2008. Man tror inte att det är sant.

Vi ramlade över forumet och började kura nästan direkt, med fantastiskt hjälp från trogna forumister, tack allihopa! Dock fick vi inte till kuren den första gången vilket givetvis berodde på att vi inte var tillräckligt pålästa. Attityden satt inte där den skulle men trots det fick vi uppleva någon vecka med tolvtimmarsnätter. Ord kan inte beskriva...
Vargen kom snabbt tillbaka och jagade när lillan fick fyra tänder samtidigt och jag (mamman) spårade ur. På bara en vecka var de fruktansvärda nätterna tillbaka igen. Jag fann mig ramlandes igenom lägenheten var 45:e minut när lillan grät hejdlöst och gick in varje gång, allt för att få sova.

Här någonstans Bestämde vi oss. Vi lusläste allt om SHN vi kom över. Jag satt med näsan klistrad vid boken och datorn varenda liten ledig sekund och när vi Genomförde kuren (istället för "provade", som vi gjorde första gången) så gick det som en dröm att lära skruttan att sova. Ett par veckor senare sover hon fortfarande glatt sina 12 timmar på natten och ungefär 2 timmar per dag. Jag är en ny mamma, hennes pappa är en ny pappa och inte minst huvudpersonen i det hela är en helt ny liten tjej. Vilken energi! Vilken aptit! Vilket solskenshumör. Jag viker inte en tum från schemat, SHN och Anna har räddat även denna familj från säker undergång. Vi har nu precis flyttat till ny lägenhet och lillan fortsätter att somna, och sova, säkert och tryggt.

När jag berättade för min mamma att vi var på andra dygnet av SHN började hon skratta, för tydligen är jag ett gammalt barnaboksbarn! Det visste jag inte tidigare så det var kul att höra. Jag skrek i princip nonstop mina första tre månader, berättade mamma, hennes självförtroende var på noll och självkänslan vacklade. Då fick hon Barnaboken i present. Det förändrade allt och plötsligt var livet med bebis en fröjd att leva!

När vår kära lilla älskling en dag kommer att få ett syskon så finns det ingen tvekan om hur vi kommer att gå tillväga. Så fantastisk är den, Kuren, som även inbegriper social delaktighet till skillnad från ALLA sovmetoder jag någonsin hittat. SHN är näst efter min familj det bästa som hänt (jo, jag menar det verkligen!!) och jag skulle rekommendera den till alla föräldrar i hela, hela världen!

[ilindstrom]

Läser, får gåshud och en lyckotår trillar ner för min kind. . Är så glad att jag fått följa er på er resa. Ta nu vara på det ni skapat och njut av varandra.

kramar
Ida