
Igår, 19/3 var vi på ultraljud
Det
var ju verkligen en liten bebis där inne

För trots att jag tyckte mig känna "fladder" i magen så har jag inte alls känt lika mycket riktiga sparkar som med Lussi vid samma tidpunkt. Har sista veckan varit så nervös så jag knappt varit kontaktbar vissa stunder.
Den kvinnliga läkaren förstod hur nervös jag varit så efter två sekunder sa hon: "och där är ett hjärta som slår"
Sen tog hon sig rejält med tid att peka ut alla kroppsdelar och inre organ. Jag har aldrig tidigare varit på ett ul där de tagit så god tid på sig och det var en helt ny upplevelse.
Fast nog låg jag och höll andan ändå...
Det var mannen min som fick stå för det tindrande, tårögda och det gjorde han med den äran. Kramade min hand stenhårt och var alldeles till sig av lycka.
Att jag inte känt lika tydliga rörelser trodde läkare berodde på att moderkakan låg i framvägg.
Fostevattensprovet kändes lite obehagligt men var snabbt över.
Vi fick med oss två bilder varav den ena var på bebins ansikte rakt framifrån. Man ser t.o.m. pupillerna
Nu efter att ha varit på ul tänker jag skriva ned mina gissningstankar gällande kön.
Leia: tyckte det var 50-50, hjärtljuden låga men mycket illamående
Lucine: 90-10 åt flicka, ruskigt illamående och en rondör som så tjusigt lade sig på rumpan...
Nu: 60-40 åt pojke. Inte alls lika illamående och kilona har hittills främst lagt sig på magen.
Spännande är det i vilket fall. Och oroligt med väntan på svar från fvp men jag försöker att inte tänka för mycket på det.

Kram från Nancy