Slår lillasyster.....och säger mkt fula ord :(

Samtalsforum med barnen i fokus
petrajl
Inlägg: 27
Blev medlem: sön 24 feb 2008, 12:04
Ort: Noraström

Slår lillasyster.....och säger mkt fula ord :(

Inlägg av petrajl »

Hejsvjes!

Vi har en liten grabb som är nyss fyllda tre år.
Han är väldigt företagssam, pratglad och har en vilja av järn :D 8) !!!!

Han har alltid fått vara med och hjälpa oss med mkt, hjälpt pappa att snickra, hjälpt till att laga mat, städa etc. Och han har fått göra mkt själv, som att duscha en stund, äta, dricka ur vanligt glas, vara ute (med uppsikt).

För snart nio månader fick han liten syster och det har sldrig varit problem med "avundsjuka" som alla pratar om, MEN, han har en förmåga att ge sin syster tjuvnyp nu och då.
Han kan vara hur gullig som helst mot henne och verkligen ta hand om henne och han blir alltid glad när han träffar henne efter att ha varit borta och så. Han blir nästan sur om hon inte ska följa med honom överallt :) .

Men det är som om han inte kan låta bli att slå henne, nypa henne och så.
Frågan är hur vi ska hantera det? Vi har pratat med honom om amn inte får slåss, och sagt att han måste visa lillasyster hur man ska vara snäll eftersom han är det bästa hon har och så vidare. Vi har pratat om hur man gör när man är snäll, att man pussas, kramas hämtar leksaker.
Är det nån som har tips?

Också säger han väldigt mkt fula ord: jäkelunge, jäkelLina, fegis, fulunge, satan, pluttis och det är hela tiden. Jag vet inte hur vi ska hantera det!
Några tips?
Storprinsen Joel 050206 och
Lillprinsessan Lina 070619
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Hej :D !

Jag tror att du har ett av problemen här:
Vi har pratat med honom om amn inte får slåss, och sagt att han måste visa lillasyster hur man ska vara snäll eftersom han är det bästa hon har och så vidare. Vi har pratat om hur man gör när man är snäll, att man pussas, kramas hämtar leksaker.
Så här små barn är främst betjänta av att man visar i HANDLING :D . För mycket prat och man stänger av öronen, helt enkelt. Så VISA - om och om igen. "Man kramar/klappar fint" (med handen om handen så att han verkligen kramar/klappar). "Så ja, SÅ gör man - ååh, vad skönt. Just så gör man, man nyper inte, man klappar fint! Bra!" Och försök förekomma honom, när du ser att det är på gång, innan han hinner fram för att nypa: "Ååh, vad härligt, skulle du just ge lillasyster en kram - en sån tur att hon har dig! Hur SKULLE hon annars klara sig." Låt honom i övrigt vara med och hjälpa lillasyster i stort som i smått. Hitta och sätta på strumpor, leta fram blöjor, fixa fram puréer, skedar - ja, allt som hon behöver hjälp med, så att han verkligen känner sig behövd, både av dig och lillasyster.

Vad gäller fula ord. Här får du själv fundera över hur mycket det handlar om ett kort testande bara eller om han är ute efter en reaktion. Testar han bara kort kan man bara tillämpa sin selektiva hörsel och helt enkelt inte höra förrän han har något vettigt att säga. Men ger han sig inte och verkligen SÖKER din reaktion får du visa honom vad som gäller här i världen. Är det ok att säga Jäkelunge till kreti och pleti - eller lillasyster, som i det här fallet? Nej, det tycker ni förmodligen inte, och då säger man förslagsvis istället att "så säger inte vi till varandra. Vi säger så här...", glatt men tydligt. Fortsätter det ändå, skulle jag säga (och har jag gjort när sonen ville ha respons på sitt "dumma") att "ska du prata så - så får du göra det på ditt rum, för det vill inte jag lyssna på. Så kommer du ut när du är färdig."

Tänk att du är ditt barns bäste vän och vägledare i tillvaron, och att ditt jobb är att:
:arrow: Visa
:arrow: Leda
:arrow: Lära
:arrow: Hjälpa

Kram Ewa :heart:
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
petrajl
Inlägg: 27
Blev medlem: sön 24 feb 2008, 12:04
Ort: Noraström

Inlägg av petrajl »

Tack för svaret Ewa :D !

Jag förstår vad du menar, och ska verligen börja med det! Han får ju redan hjälpe en hel del med Lina, men han kan helt klart hjälpe mer!!! Lina blir ju tokig av lycka när hon ser eller hör Joel och har redan ett speciellt ljud för just honom så hon skulle ju också tycka det var kul att han hjälpte till.
Lina är ju VÄLDIGT mammig och gnällig nu. Mammig har hon alltid varit, men nu är hon ovanligt gnällig så det har varit mycket bära bära på henne. Men idag lekte de faktiskt tillsammans ett bra tag :D :heart:

Angående språket så är det väldigt mkt test. Och jag har kört det där du ger tips om, men får säga så ännu mer, så fort han säger något!

Tack Tack :heart:
/Petra
Storprinsen Joel 050206 och
Lillprinsessan Lina 070619
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Hej igen!
Apropå:
en nu är hon ovanligt gnällig så det har varit mycket bära bära på henne.
Har du läst kapitlet om Åttamånadersångest - Född till ett jag i BB? Eller sök på ämnet här på forumet. Lägg henne på golvet mitt i centrum där ni håller på - och var med där ni båda också, med allt ni företar er. Hacka lök och skala potatis, läsa tidningen, vika tvätten - eller bara finnas tillgängliga, för henne att krypa upp i famnen en stund och sedan ge sig iväg på lite eget äventyr igen, när hon tankat färdigt.

Kram Ewa :heart:
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
petrajl
Inlägg: 27
Blev medlem: sön 24 feb 2008, 12:04
Ort: Noraström

Inlägg av petrajl »

Tro mig när jag säger att vi provat allt det där!!!!

Hon får sitta i köket med en leksak eller flera och jag pular på, hon får vara med i sängen när jag sorterar tvätt, jag sitter på golvet med henne och läser och hon bara ska vara i famnen och grinar och far efter brösten och gnäller. Och visst ibland är hon nöjd ett tag och ibland kan jag knappt sätta ner henne på en hel dag.
Det är verkligen jättejobbigt!!! Hon har svårt att ta sig för själv fast jag låter henne ha ensamlek och socialdelaktighet. Ibland är hon jättegnällig fast hon är nyäten och nysoven.

Jag kan tänka mig att det är åttamånadersångesten. Jag har läst lite i barna boken men måste slå på åttamånaders bebisen igen.
Tack för ditt svar iaf :)

/Petra
Storprinsen Joel 050206 och
Lillprinsessan Lina 070619
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Ja, det kan verkligen kännas jättejobbigt, men det är en kort period som det gungar så i den lillas liv - trygg, stark, stabil klippa till öm förälder är högst på önskelistan. Inga utsvävningar eller en massa nyheter. Och visst, läs du igen - för man får alltid aha-upplevelser när man är I situationerna själv.

Kram Ewa :heart:
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
petrajl
Inlägg: 27
Blev medlem: sön 24 feb 2008, 12:04
Ort: Noraström

Hjälp oss att hjälpa...

Inlägg av petrajl »

Hejsan!

Det har inte gått nå bra flr oss att få slut på Joels beteende mot lillasyster, utan det har bara blivit värre! :cry:

Tycker det är jätte jobbigt att skriva om det här för jag känner mig verkligen som värkdens sämsta mamma, men vi vet inte hur vi ska göra längre.

Jag kan inte vända ryggen till förrän han gör illa Lina och inte lite heller. Idag bet han henne i kinden och han puttar henne om hon står upp, slår henne, sparkar henne.
Och det är inte bara henne utan även mig och Peter. Han har börjat kasta saker när han blir arg....

Han har börjat bli fruktansvärt arg, men även mkt ledsen och rädd för saker och vill inte vara själv.
Han är rädd för mörker, figurer och allt möjligt.
En dag när han var ute själv på gården och lekte (med uppsyn såklart) kom han in och var rädd att vara ute själv för nån kunde skjuta honom.
Men han är väen mkt kramig och vill sitta i knä och vara nära oss och sova i vår säng, som han inte gjort på nio månader.

Jag tror mkt handlar om när han gör illa Lina att han helt enkelt vill ha vår uppmärksamhet, men det är även vid andra tillfällen. Han kan gå förbi henne om hon sitter på golvet och putta henne och sedan fortsätta gå.
Men ofta gör han en sak och sedan lägger han sig på mage och gömmer ansiktet, så han vet ju att han gör fel.

Vi har ju alltid kört med social delaktighet, och ni har jag även börjat med att han får vara med och byta bajs och sätta på ren blöja. Men det är inte alltid han vill hjälpa till som att duka och så vidare.
Som tillexempel vid middagstid, om jag lagar mat och Peter dukar. Då försöker vi få honom att hjälpa Peter att duka, men det är han inte intresserad av.
Men det är mkt han vill göra och får göra som i lördags så fick han torka alla golven och var mäkta stolt.
Jag sitter också mkt på golvet med Lina och Joel nu och läser en bok eller tidning, men är ändå närvarande.
Och han är ju så himla gullig med henne också, om de sitter bredvid varandra vid matbordet och äter frukt så matar han henne och han vill alltid att hon ska vara med.

Kan det vara för att hon är lätt att få ut sin frustration över, hon sitter bara där och är lätt att tippa coh då får han vekligen vår uppmärksamhet..... :?:

Men det svåraste är ändå hur man ska agera när han gör illa Lina eller slår oss eller kastar saker på oss :?:
Så här gör jag nu (om han gör illa Lina):
:arrow: Tar upp henne och tröstar, Joel ligger på mage och gömmer ansiktet.
:arrow: Sätter mig bredvid Joel med Lina i famnen och pratar lugnt med Joel. -Vad var det som hände Joel?
Han svarar : Jag slog Lina.
- Varför då?
- Därför att jag ville.
- Men det får du inte göra, då blir hon ledsen. Jag vet ju att du kan klappa fint. Ska du krama Lina och säga förlåt?
:arrow: Också kramas dom.

Om han blir arg på mig och slår mig:
:arrow: Fångar upp hans hand och säger lungt som i förbigående om vi gör något:
- Man få inte slåss, det vet du.
Om han fortsätter:
:arrow: Tar båda hans händer och sätter mig på huk, tittar han i ögonen coh säger lungt:
- Du slår inte mig!
:arrow: Forstätter med det jag höll på med och ber honom hjälpa mig eller visa något.

Peter, min sambo blir mer arg. Riktigt arg, speciellt om han slår Lina. Men då blir Joel också ledsen och förtvivlad.

Jag vet faktiskt inte hur jag ska göra annorlunda :( ](*,)
Hjälp mig är ni snäll....

/Petra
Storprinsen Joel 050206 och
Lillprinsessan Lina 070619
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Jag har inte tid att svara något längre nu, mitt i morgonfixet - men bifogar en länk som du gärna får läsa. Tror den kan ge lite matnyttigt.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=8432
Så återkommer jag senare idag.
:heart:
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Re: Hjälp oss att hjälpa...

Inlägg av Ewa »

Hej!

Hoppas tråden ger dig något. Läs i lugn och ro och återkom sedan. Lite tankar har jag även när jag läser det du skriver, så jag svarar dig i fet stil här under.
petrajl skrev: Tycker det är jätte jobbigt att skriva om det här för jag känner mig verkligen som värkdens sämsta mamma, men vi vet inte hur vi ska göra längre.

Inte är du världens sämsta mamma! Du vill ju göra något ÅT det här och söker en förändring. Jättebra!

Jag kan inte vända ryggen till förrän han gör illa Lina och inte lite heller. Idag bet han henne i kinden och han puttar henne om hon står upp, slår henne, sparkar henne.
Och det är inte bara henne utan även mig och Peter. Han har börjat kasta saker när han blir arg....

Vad gör NI när han agerar så här? Själv visar jag HUR man gör EN gång. Upprepas beteendet därefter så anser jag att han söker en annan reaktion. Och då får man gå och slå på kudde, bita i bitprylar, kasta boll i bollkorg eller vad det nu har handlat om någon ANNANSTANS. Dvs 1) förvisning från flocken så länge man beter sig oacceptabelt. Och samtidigt 2) lite kanalisering - vill man kasta saker så FÅR man kasta saker, på ett sätt som är ok för alla. Men inte kasta prylar på varandra, utan kasta saker i en korg eller vad man nu har till hands. Är du med? När man är färdig med att slå, sparka eller kasta och kan umgås tillsammans igen, så kommer man tillbaka utan minsta förebråelse. Glatt och trevligt fortsätter livet.

Han har börjat bli fruktansvärt arg, men även mkt ledsen och rädd för saker och vill inte vara själv.
Han är rädd för mörker, figurer och allt möjligt.
En dag när han var ute själv på gården och lekte (med uppsyn såklart) kom han in och var rädd att vara ute själv för nån kunde skjuta honom.
Men han är väen mkt kramig och vill sitta i knä och vara nära oss och sova i vår säng, som han inte gjort på nio månader.

Hur hanterar ni hans rädsla? Om man tar den på allvar, men samtidigt tillsammans möter faran, så att barnet är beskyddat men får jaga bort det otäcka så gör man sig kvitt det. Sova i er säng betyder ju snarare att ni bekräftar hans oro, hans rädsla att något är galet och att han behöver beskyddas. Förstår du skillnaden? Jag ska leta upp en toppenbra monstertråd sedan så får du mer att läsa.

Jag tror mkt handlar om när han gör illa Lina att han helt enkelt vill ha vår uppmärksamhet, men det är även vid andra tillfällen. Han kan gå förbi henne om hon sitter på golvet och putta henne och sedan fortsätta gå.
Men ofta gör han en sak och sedan lägger han sig på mage och gömmer ansiktet, så han vet ju att han gör fel.

Negativ uppmärksamhet kan ju lätt bli till ett etablerat mönster - om man inte aktivt BRYTER det. Dvs ge liten eller ingen uppmärksamhet åt det dåliga beteendet under en liten kurperiod, men rejält med god uppmärksamhet på allt positivt som händer och som han gör under en dag. Och se då till att förebygga, som jag skrev om tidigare. INNAN han hinner fram, så ska du fånga honom och ta med honom i något betydligt mer konstruktivt. Se till att ha den tiden under några dagar, släpp alla andra krav de här dagarna, precis som om man skulle kura någon, eller har storbesök, eller har en liten som precis släppt blöjan och kan behöva lite handräckning titt som tätt. Se det som en minikur just för att bryta det här mönstret. Han formligen SKRIKER om att få besked om hur man framlever i den här världen på ett vettigt sätt. Det är ju mycket det trotsen handlar om. Och den stora utmaningen som förälder är då att använda sin förmåga till att ge barnet tillfredsställande besked i dess frågor.

Vi har ju alltid kört med social delaktighet, och ni har jag även börjat med att han får vara med och byta bajs och sätta på ren blöja. Men det är inte alltid han vill hjälpa till som att duka och så vidare.
Som tillexempel vid middagstid, om jag lagar mat och Peter dukar. Då försöker vi få honom att hjälpa Peter att duka, men det är han inte intresserad av.

Är han verkligen oumbärlig så dukas ju inte bordet heller av om han inte hjälper till. Lite teater brukar gå hem bra. Oj då! Hur ska vi då göra. Jag kan ju inte heller - utan dig. HUR ska vi då göra. Så sätter man sig och ser fullständigt hjälplös ut. OFTA kommer då hjälpen efter en stund. Och gör den inte det, kan man ibland med handen om handen få visa att det faktiskt inte går utan hans hjälp. Men det måste han förstås också SE i handling.

Men det svåraste är ändå hur man ska agera när han gör illa Lina eller slår oss eller kastar saker på oss :?:
Så här gör jag nu (om han gör illa Lina):
:arrow: Tar upp henne och tröstar, Joel ligger på mage och gömmer ansiktet.
:arrow: Sätter mig bredvid Joel med Lina i famnen och pratar lugnt med Joel. -Vad var det som hände Joel?
Han svarar : Jag slog Lina.
- Varför då?
- Därför att jag ville.
- Men det får du inte göra, då blir hon ledsen. Jag vet ju att du kan klappa fint. Ska du krama Lina och säga förlåt?
:arrow: Också kramas dom.

Om han blir arg på mig och slår mig:
:arrow: Fångar upp hans hand och säger lungt som i förbigående om vi gör något:
- Man få inte slåss, det vet du.
Om han fortsätter:
:arrow: Tar båda hans händer och sätter mig på huk, tittar han i ögonen coh säger lungt:
- Du slår inte mig!
:arrow: Forstätter med det jag höll på med och ber honom hjälpa mig eller visa något.

Peter, min sambo blir mer arg. Riktigt arg, speciellt om han slår Lina. Men då blir Joel också ledsen och förtvivlad.

"Man får inte slåss" Nej, men vad FÅR man? DET är det viktiga här. Om ni istället koncentrerar er på det man FÅR och BÖR så blir det mer konstruktivt för alla parter. Ilska hjälper föga. Men fortsätter beteendet så förvisas man ur flocken. Trist, men så är det. Kan man inte klappa fint och vara trevlig mot sin omgivning får man vara för sig själv en stund.
/Petra
Nu hinner jag inte riktigt färdigt med svar och tankar och trådlänkar, tyvärr, så jag återkommer med det i kväll.

Kram Ewa :heart: [/quote]
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Här kommer en monstertråd:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=14944
Förvisso gäller det en betydligt äldre herre, men monster kan jagas och fångas i alla åldrar :wink:.

Om förvisning:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... p?p=124488

Vi hörs vidare! :D
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Gotlandsmamma

Inlägg av Gotlandsmamma »

Hej hej, matnyttigt för mig med för min stora grabb är ilsk mot sin lillebror, och det känns som att det bara blir värre o värre för var dag...och mamman blir lite lätt hysterisk o nästan skriker, men jag får försöka sansa mig och VISA HUR MAN GÖR, han säger; nej inte slåss, bara kramas o pussas...men så blir det inte. Han välter honom och rivs på kinden. Hugaliga.
Är det TROTS? :roll: :roll:
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Oj, nej - din store är ju mindre än min lilla. Det här är snarare förtrots. Viktigast av allt - tycker JAG - är att:
1) Undvika att vanmakt uppstår (läs lite om krypbarnet igen, så får du mycket bra tips)
2) Gå i pakt med barnet
3) Social delaktighet - känna sig behövd mycket varje dag
4) Rejält med utevistelse
5) Minst ETT rejält asgarv varje dag

Det här gäller till stor del för trotsbarn också, förstås. Framför allt nr 2 - det glömde jag ta upp tidigare i tråden. Läs den klistrade tråden, ni båda, för det ÄR en stor nyckel till ett bättre umgänge på alla plan.

Kram Ewa :heart:
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Gotlandsmamma

Inlägg av Gotlandsmamma »

TACK!
Följdfråga, vad menas att gå i pakt med barnet?? :?:

Jo, utevistelse är kalas för jag märker att när vi är ute så blir det inte alls några konflikter, på samma sätt som inne. Nu har vi haft sjukstuga här så energin har varit låg hos oss alla, men snart så får vi ta oss ut ut och busa, skratta och må gott.
Vanmakt ja. Försöker säga till honom att jag tycker jättemkt om honom, men inte att han slår sin bror...då säger han; men det gick bra...
Är det i BB du menar, om att läsa om krypbarnet?

Förtrots...vad väntas sen?! Attityden är - vi fixar allt. Målet är att må bra! :!:
ulrikaj
Inlägg: 1864
Blev medlem: tis 22 aug 2006, 13:10
Ort: Dalarna
Kontakt:

Inlägg av ulrikaj »

Gotlandsmamma:
Här är en tråd om paktande.

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=4743

/ulrika
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 :heart: och till goaste tjejen Liw 1/1-07 :heart:
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Tack ulrikaj :D :thumbsup:

Det var just den som jag menade som läsning för er båda, petrajl och Gotlandsmamma.
Gotlandsmamma skrev: Vanmakt ja. Försöker säga till honom att jag tycker jättemkt om honom, men inte att han slår sin bror...då säger han; men det gick bra...
Är det i BB du menar, om att läsa om krypbarnet?
Vanmakt handlar mycket om att inte låsa läget, att inte försätta barnet i en känsla av att inte vara vare sig lyssnad på eller förstådd, att inte hindra (såvida inte livsfara hotar). Trådarna Gå i pakt, Börja meningen med ett ja och kapitlet om Krypbarnet (Flörtisen, Arbetaren och Forskaren) i BB ger goda exempel på hur man undviker detta på ett - för alla parter - konstruktivt sätt. Det finns även en klistrad förtrotstråd här ovan - den lär också ge dig mycket matnyttigt! Rätt hanterad pågår förtrotsen i någon månad, tills den lille mannen blir kung av tillvaron - som stundande 2-åring!
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"