Är det nån som ÄR nyfiken på helvetet kan man ta båten över till Gotland och komma hem till oss. Jahapp. Så krass är jag och jag är så in i bängen trött på allt. Downperiod tydligen. Milda makaroner. Jag försöker än dock träna för att ladda batterierna men när man kommer hem skriker ungar och maken är såå trött och allt är eländigt. Inte kan han ta med dem ut i parken eller trädgården, utan ligger i soffan och är helt borta. Jag blir matt. Inget annat än matt. Josef han vaknar 05.55, morgon är hos oss 07.00. Han ligger i sin säng och jollrar, vid 06.23 skrek han till och jag ramsade. Men inte somnar han om nej. Varför det kan man undra!
Om det inte skriks ramsar ni då? En TIMMA innan...det är mycket det. Detta resulterar ju naturligtvis i grinig morgon, gnäll och bitterhet på många håll och kanter. Han fick en 5 minutrare vid 10, för att orka med dagens babysim, som är vid hans sovpass...tidsmässigt fel, men vad göra? Han får sova 45 min senare på tisdagar. Men snälla Josef, sov till 07 och var en glad unge så vi alla kan njuta av dig och du kan njuta själv. Men icke. Prompt vakna vid 06. Ska dricka en kopp Zoega och sen iväg o köpa mörkläggningsgardin, som jag inte gjort än...
Gnället fortsätter för jag måste få detta ur mig. Min man tycker inte om att gå ut, så måste det ju vara. Han säger att han inte tycker om att gå efter fasta rutiner, att det är löjligt. Åååå...hjälp. Samarbete vad ÄR det? Nu börjar jag nästan tycka att det ska bli skönt när han åker iväg 14 dgr. Det är nästan som att man skulle vilja bo själv, fast det vill man ju inte. Men sabba inte allt gott jag byggt upp. För utevistelse är A och O, inne blir mina barn görgnälliga. Och mannen med. Utbilda er inte till polis. Det verkar vara ett döjobbigt yrke.
Nej, nu får jag nog bli lite gladare. Tänka på nåt kul. Min mammas besök. Då ska vi vara UTE. Jajamensan. Då kan maken ligga i bingen o pilla sig i naveln och fundera över bättre ting.
Berätta nåt skoj. Behöver lite uppmuntran.
KRAM!
