Rebekka har rätt länge - men inte varje dag - hävdat att: "Mina trosor sitter dåligt." Vi har tålmodigt försökt rätta till dem, prövat med andra modeller, frågat hur och var de sitter dåligt etc. Vi har också försökt modellen som heter det fixar vi och nu sitter de bra och nu skall vi ta på oss. Ibland har det ena hjälpt och ibland det andra, men ofta först efter en stor scen, där hon först kastar sig på golvet och skriker och gråter som en galning. Det påverkar hela påklädningssituationen och ofta får vi hålla fast henne och tvinga ner henne i kläderna.
Hon säger det också på dagis. Andra gånger är det helt strunt samma hur trosorna sitter. Då drar hon själv på sig trosor, strumpbyxor och byxor så att det hela sitter snett och vint och springer runt helt opåverkad.
Vet att detta med "trosproblemet" delvis kan förklars med trotsåldern - inte minst för att det spårade ur helt och hållet i fredags. Hade då varit hemma med henne i fem dar pga förkylning. Hon hade gått i mysdräkt hela veckan men varja dag fått veta, att när man skulle ut så skulle man alltså ha på sig trosor etc igen. Och så skulle vi ut...
Det skall sägas att vi förväntar familjeförökning, om allt går som de spår så kommer bebisen i övermorgon. Pappan jobbar, och jag var alltså ensam hemma med Rebekka. "Jag vill inte ha på mig trosona". Jag: "Nä, men det skall du för nu skall vi ut och handla." På med dem. "Mina trosor sitter dåligt!!!!!!"
Jag och min stora mage kämpade med att få på henne kläderna och hon gapade och skrek. Sen vägrade hon att gå ut och kissa. I vanliga fall hade jag lyft ut henne och satt henne på toaletten. Men jag orkade inte mera. Så jag sa: "Vi går inte ut förän du har kissat." Sen satte jag mig och tittade på TV. Hon lägger sig raklång på golvet med armarna in under kropppen och titta med. Så säger hon: "Mamma. Skall vi vara goda vänner?" "Ja, gärna - då går du in och kissar och sen hämtar du din overall, och så går vi." Rebekka lägger sig igen på samma sätt på golvet. Detta upprepas flera gånger i en timma. Sen säger hon "Mamma, jag måsta kissa!" Jag: "Bra, gå in på toa då, så skall vi ut sen." "Nej, jag tänker kissa i mina byxor," säger barnet.
Då får jag ett spel. Vet att detta är helt fel, men vi skulle bara ut och handla, och jag är helt slut redan innan i och med att jag sover dåligt etc. "Om du gör det, säger jag, så kommer jag bli så jättearg på dig!" "Men jag tänker kissa i mina byxor nu. Jag har redan gjort det."
"Skynda dig och spring ut på toa, nu!!!!"
Det hela slutar med, att hon först kissar mera i byxorna och jag kommer med diverse hot som att man inte får se barnprogrammen när man kissar i byxorna med flit etc. (inte bra...) och sen tar hon av sig byxorna och kissar på golvet. Då blir jag så arg så jag lipar så jag hulkar och skakar.
Hon tröstar, vi blir vänner, och kommer till sist ut efter två (!) timmar.
Har just haft en scen och jättekonflikt med ännu en "Mina trosor sitter dåligt." Helt nya trosor, utan sömmar, som vi köpt i går...
Vi har haft andra trotssituationer, som vi har löst med hjälp av BB. Och vi tänker nu om vi skall förbjuda henne att ha på sig trosor. Och genomföra det. Problemet är dock, att det inte alltid bara är trosorna, som sitter dåligt. Och hon kan ju inte gå ut naken...
Hjälp oss - snälla. Bara tanken om att hon skall hålla på så här när den lilla nya bebisen kommer gör att jag blir helt utmattad. Vet ju, att jag bara kommer vara ännu mera trött då.
Ulrika
!
, som ni ägnar tiden åt istället. Utan minsta förebråelser, givetvis. Men konsekvensen blir tydlig. Klär man inte på sig, kommer man heller inte ut.
Visa
