Rapport natt 3:
Som sagt så somnade Thea ca 19.30. Sov gott, men började hosta lite kl 23. Tyst av sig själv. Börjar gnälla en kvart senare, jag avvaktar lite, men hon tystnar inte så jag börjar ramsa. Får ramsa hårt och bestämt fram och tillbaka. Hon tystnar efter 20 min. Jag bekräftar. Fortsatt tyst, b ekräftar 2ggr till. Sen gnyr hon till lite vid 23.50, men tystnar själv. Jag bekräftar. 40 min senare, samma sak. 20 min senare, samma sak igen (!). En halvtimme senare (01.15), gråt. Avvaktar, lyssnar, får börja ramsa. Fram och tillbaka i en kvart. Bekräftelse halv två. 10 minuter senare börjar hon jiddra. Ligger och blåser och jiddrar. Bekräftar när hon tystnar. Tyst ett tag, börjar snacka igen, verkar som i sömnen. Småsnackar lite av & till till 02. Lite gråt. Tystnar, bekräftar. Sätter på lite Mozart lågt utanför. Hon småljudar lite ibland, tror hon halvsover. Jag låter henne vara. Håller fortfarande på 02.45. Jag får påminna. Tystnar direkt på ramsa x 4. Bekräftar. Sen fortsätter hon att gråta till ibland men klarar sig själv. Påminnelse igen 03.15, tyst efter ramsa x 4. Bekräftar, på't igen. Påminner, tyst bekräftar... Så här håller det på ett bra tag. Men ramsan verkar "ta" ganska direkt varje gång. Lugnare efter 04. Gråt igen 05.35. Ger en pangramsa och sätter på lite musik. Gråter lite, men tystnar fort. Bekräftar. Samma sak 05.55. Samma sak 06.00. Gråter till lite 06.45. Jag ramsar och bekräftar ett par gånger. Tyst. Klockan ringer 07.00, och vi går in och gör glad morgon.
Det är då vi upptäcker det. Hon sitter fast med ena benet mellan spjälorna i spjälsängen. Sitter rätt hårt, så vi får ta i för att få loss henne! Jag har ju undvikit att gå in, eftersom hon hela tiden svarat på ramsan, eftersom man skall undvika onödig trafik i hennes rum. Men det är ju inte konstigt att hon haft svårt att komma till ro när hon faktiskt inte kunnat röra sig. Vet inte hur länge hon har legat fast så. Hon var även väldigt kall på fötterna i morse, och när vi skulle klä på henne upptäckte vi att hon har blåmärke på båda sidorna på låret där hon suttit fast! Stackars lilla älsklingen!
Några tankar och råd? Jag var orolig för att gå in och stoppa om i natt eftersom hon sov så oroligt, att jag inte ville störa. Jag hade ju väckt henne och då hade hon kunnat bli förvirrad. Det är så svårt när man inte ser henne!
Hur som helst, idag är hon på dagis, och vi har givit klara instruktioner om vad som gäller. Hoppas att det går bra.
Ha det fint alla!
Kram
