Hejsan.
Hur du så snabbt drar parallelerna till 5 min metoden förstår jag inte
Gossen måste få reagera, och han frågar ju vart han goa vagnande är, och då ska han få svaret att nu är det ramsan som gäller, och att han blir arg det förstår man, för vem vill inte ligga och mysgunga dygnet runt. Men att du lämnar honom själv med sina frågor, det gör du inte! Du ger honon bara lite utrymme för att han får reagera, sedan ger du en ramsa, alltså ett svar...så vart 5 mm kommer in ser jag inte
Natten: uppvak före 04.00 brukar jag försöka låta barnet klara av själv så långt det går.
Vargtimmes uppvak kan bemötas på olika sätt, men några alternativ är:
1) Pangramsa vid första pip. Avvakta, avvakta och lyssna(inte med hjärtat utan med öronen ) Hur låter han? Om han blir ledsen ger du en betryggande ramsa och låter honom sedan vara. Om han fastnar i sitt klagande så gå in EN gång och solfjädra tills han blir sömntung, tryck till och sedan ut med ramsan. Lyssna av och ge ev påminnelse/bekräftelse vid behov. Stoppa in öronpropaprna och försök somna om. Låt en väckarklocka ringa prick samma tid varje morgon, stäng av den och gör GLAD morgon.
2) Pangramsa vid första pip. Avvakta, avvakta och lyssna av. Stegras hans protester, sätt på musik utanför hans rum i en volym som överröstar hans protester. Mozart brukar vara populärt. Sänk volymen allt eftersom hans protester avtar. När han tystnat och somnat så stänger ni av musiken. Gör som ovan med glad morgon.
3) Pangramsa vid första pip. Avvakta, avvakta och lyssna. Stegras hans protester, gå upp och gör ljud i huset. Då hör han att ni finns där och ni tar bort er överkoncentrationen på sonen. Kryp i säng igen när han somnat. Gör som ovan med glad morgon.
Bestäm vad som passar er och följ det benhårt i 4-5 mornar så sover han nog snart förbi tidigare morgontiden. Se detta som en minikur där er uppgift är att besvara sonens frågor på ett betryggande sätt som ger honom signalerna att "det är precis så här det ska vara nu".
Och sen, MERA attityd. Prova inget--->Genomför! Tänk inte panik. utan lyssna verkligen på öronen, mindre med hjärtat!
//Malin