I kväll när jag skulle gå in och lägga på Tor täcket i sitt 14 gradiga sovrum (nu vid 21.40) så känner jag en härlig doft av jordgubbar som sprider sig....
Funderar och drar mig till minnes att pappa serverat Tor frysta jordgubbar och blåbär till kvällsslurk (ja så är det när mamma jobbar... ni vet "-när katten är borta dansar råttorna på bordet"...)
Bestämmer mig för att kolla lite extra och hittar Tor sovandes som pippi (inget ovanligt iof...) Men doften..... Hmmm... lite blött är det nog.... Hmm.... kräkts upp jordgubbar... forskar vidare i mörkret och inser att han kräkts ganska ordentligt med jorgubbar på lakan, snutte, katten och minisnutta.
Börjar känna mig som en något dålig mor.... Har min son verkligen gjord detta utan ETT ENDA LJUD? Eller är jag så icke fokuserad och jobbar på de andra kossorna och bebisarna att jag verkligen inte HÖR längre?? va, va??
Börjar ta bort lakanen runt kanten och underläggen under... ber pappan komma upp och när jag snabbt lyfter upp Tor så får pappan ta bort ALLT och lägga på nytt lakan. Tor gnäller lite som, "kan man inte få sova ifred här eller"
Lägger ner, på med ny snutte och täcke. Ut med ramsan (klart överflödig här, men vad gör inte det blödiga mamma hjärtat...) ungen sover så klart vidare utan ett pip.
Frågan är nu då, har jag skapat en så säker sovare att han alltså inte ens bryr sig om att han kräks (i massor kan jag avlsöja!!!) utan bara vänder sig till en "ren fläck" på sängen och sover vidare?
Ja, då är han väl mer än en dipl. SS nu då, och jag är mer än en cool mamma. Nästan på gränsen till "dålig" gissar jag.
Begräppet ju mer man gör baksteg desto mer framsteg gör barnen får ju ett nytt begrepp här...