Hej igen och stort tack för att ni vill hjälpa mig!
Det som jag ser som största problemet just nu är nog Attityden. Den länk som miar70 skickade till mig hjälpte mig mycket (ett stort tack för det miar70)! Jag känner mig vanmäktig när barnet bara skriker och jag vill så gärna göra något åt och vet inte vad. Därutöver känner jag mig svag därför att dagarna är bara jobbigt nu och jag inte har någon tid längre att hämta andan så känns det. Protesterna och frågorna blir bara flera och större. Barnet skriker och jag sitter här och gråter själv. Och befarar att barnet förlorar sitt förtroende till mig. Ramsan fungerar inte och han skriker sig faktiskt till sömns. Så här kan det inte vara. Idag har han inte somnat än utan skriker nu i nästan en timme. ALDRIG har det varit så här. Han har egentligen inte skrikit alls.
Min magkänsla säger att vi kanske har provat för mycket med lite olika scheman, var för osäkra på vad som är rätta vägen och anledlingen till all krångel var kanske hans egen oro därför att han precis håller på att lära sig gå och vill bara göra det hela dagen igenom.
När han skriker så är han mycket arg och förbannad och om jag ramsa eller solfjädra så blir det bara värre. Men det kan väl inte vara rätt att han inte sover alls under dagen, eller hur.
Schemat ser ut så här just nu:
7.00 vaknar, dricker en flaska mjölk
7.30 blir klädd
8.00 frukost
8.45 lite ensamlek (som inte heller fungera längre)
9.30 utetid (på lekplats, så att han kan röra på sig i alla fall, hans tid, han får bestämma vart vi gå)
10.30 lagar mat tillsammans med mamma
11.30 äter lunch
12.00 städar köket tillsammans med mamma och diskar
12.30 sover sin eftermiddagslur
15.00 vaknar
15.30 lite frukt och gröt
16.15 ute igen (handlar, hälsar på vänner, sitter på gräsmattan el.dyl.)
18.30 kvällsmat
19.30 dricker en flaska mjölk och skrkattet till go'nattet
20.00 sover natt
Oftast tar han sig en 5-minuters på förmiddagen för han orkar helt enkelt inte utan en kortlur. En gång, när han inte sov alls på förmiddagen då somnade han på skötbordet kl. 12.00.
Idag har den där luren kanske blivit lite för långt, han somnade i barnvagnen kl 10.30 och jag lyckade inte väcka honom förrän klockan hade blivit 10.50. Så jag har lagt honom kl 13.00 idag som kanske var ett fel. Men det gick verkligen inte att väcka honom tidigare vi har försökt allt. Och nu skriker han sedan kl 13.00 då jag lagt honom, det har gått i över en timme nu
Det känns som helvete här hemma när det gäller att sova.
Annars är Victor mycket aktiv, om än mycket, mycket trött just nu och allt oftare på dåligt humör och inte längre den där solsken-bebis som jag känner.
Jag står verkligen inte längre ut, jag blir tokig på det här.
Egentligen kände jag mig bättre efter att ha läst den klistrade tråden som miar70 skickade för jag kände igen mig och det hjälpte mycket att få veta att det är bäst att låta barnet vara istället för att ramsa osv. Men ändå lyckade jag inte smitta barnet med den nya attityden. Det är även värre idag. De senaste dagarna har han ju sovit i en timme eller 45 minuter åtminstone, men idag sovs det inte alls. Nu är tiden snart över och det var bara gnäll och skrik.
Det skulle hjälpa mig att få veta om det finns andra som var i liknande situationer ...
Jag ber om ursäkt för alla fel som finns i texten, jag har skrivit det här utan mycket koncentration, med ett skrikande barn brevid.
Tack för all stöd och hjälp !!
P.S. Det som gör saken bara svårare är det faktum att mina bekanta och vänner hantera sina barn på olika sätt (de har inte läst barnaboken) - de säger till mig: Tar då upp barnet om det inte vill sova, men det tänker jag egentligen inte är rätta vägen, eller hur
Om du vill ändra tycker jag att du skall göra det bara rakt av och låtsas som om det alltid varit så. Berätta vad du kommer fram till, vi finns med dig och stöttar 
Han vaknade fortfarande för tidigt och skrek, trots förkortat fm-lur. Så vi har bestämt att nu kör vi bara en lur, punkt slut. 
Ingen minilur, bort med den, vad benhård! Hitta på vad som helst för att han inte ska somna, ny leksak eller ett bad t ex.