Ojojoj, vad med skäll man får...

Men så länge det är befogat, så är det helt ok.
Anna - inte sjutton har jag gått IN och ramsat. Fingrarna letade sig fram över tangenterna lite för fort. Jag gick DIT och ramsade! Skulle aldrig gå in, om inte krisen är TOTAL! Och även om han sovstrejkade så var det ingen totalkris. Så det så!
Och visst kunde pappa lägga. När jag kom hem sade han att det hade gått kanon. Överkoncentrerad och revirgalen (USCH!!!) som jag var misstrodde jag honom naturligtvis. Men tji hade jag för det! Igår lade han igen och jag sade (försökte verka cool 8) ): Jag lägger mig inte i alls. Vill du något kan du fråga.
Snacka om att min gubbe hade Attityd! Tror inte att det handlade särskilt mycket om att lägga Walle egentligen, det handlade om att knäppa mig på näsan! Och jag förtjänade det till fullo!

Walle somnade lugnt och stilla, en lite påminnelseramsa från pappa (som ramsar FEM versar! Jag biter ihop och säger inte något. Fem verkar ju funka för dem!) och så var det tyst. På mindre än tio minuter.
Så där fick jag! Henrik mådde nog väldigt bra och jag landade med ett brak. Men jösses, så bra jag började må! Och vad stolt jag blev över min man!
Nu backar jag på sömn och rapporter och funderingar. Jag tror i och för sig att vi ligger i startgroparna för schemaändring eftersom daglurarna kan vara lite ojämna. Men jag gör inte något förrän han blir nio månader. Så här lär ni inte få mer rapporter - om det inte blir totalkatastrof, men varför skulle det bli det?
Nattsover gör han som en liten gris. Något litet uppvak ibland och för det mesta fixar han det själv. Två tidiga morgnar har vi haft nu som vi parerat med pangramsor av ypperlig karaktär. Sedan blir både mor och son förvånade när klockan ringer och funderar på om vi inte egentligen kunde få sova en stund till...
Lite labil är han, grisen. Oerhört kramig. Man får distrahera och parera om man inte skall ha honom hängande som en liten apa i famnen mest hela dagen. Fast jag kunde vara borta hela måndagkvällen utan problem, även om han vaknade i exakt samma ögonblick som jag SMÖG tyst in genom ytterdörren. Någon minut senare sov han, så inga katastrofer där, inte.
Men det var ROLIGT att dreja! Och att träffa eleverna, som flög in i famnen på mig. Min vikarie hade visst inte humor - en oerhört viktig egenskap i min galna keramikgrupp. De är f-n inte kloka, mina elever!
Så nu kan jag spä ut min överkoncentration med keramikplaner! Kanske skall jag till verkstan och göra något vackert redan till helgen? Henrik skall ju ändå ta hand om åtminstone en långlur!
Kramar! // Knas-Åsa, som har tagit sig i kragen. Kanske kan jag föreläsa nästa år om HUR MAN INTE SKALL GÖRA!?????
