Min dotter som nu är 10 veckor är oftast lugn och harmonisk men när hon väl skriker så är det verkligen i panik. Hon tar i så hon blir röd runt ögonen, munnen skakar, tårarna rinner och hon kan knappt andas. När detta händer vilket som sagt är sällan lugnar vi henne genom att bara hålla henne. Jag undrar vad detta breror på? Fler som har erfarenhet av så intensivt skrik?
Tycker inte andra barn skriker med denna panik men kanske upplever jag det värre för att det är mitt eget barn? Vi tillämpar standardmodellen light kan man säga (jag har inget spikat schema men kör tvåtimmarspass med fyra stora mål per dag och en liten sängfösare, samt standardmodellens övriga ingridienser. Ibland har det inträffat att hon skrikit så här i bilen då man ju inget kan göra
. Hon sover bra och får massor av mat så jag tror inte det är därför hon skriker. Skriken kommer så plötsligt utan förvarning som om hon plötsligt blir jätte rädd. Som tur är sker det som sagt väldigt sällan och oftast i speciella händelser om vi varit borta eller är borta. Är nästan alltid hemma och tar det lugnt med henne då "världen ju ska vara liten först" enligt barnaboken, så kanske blir hon lite överstimulerad när skriken kommer eller rädd för den nya situationen?Någon mer som har barn som panikskriker och vad gör ni när det händer? Känns ju så hemskt när ens lilla älskling blir så upprörd
. Är ju ganska skönt med den sortens temperament då det blixtrar till lite och sedan är allt bra igen. Hon är en sådan solig och god liten tjej och man bara smälter av dessa underbara leenden hon fyrar av 
Och då gäller det att ta i för kung och fosterland, med andra handen om lilla ryggen stadigt.
. Tog upp henne en halvtimme för tidigt och gav mat och hon åt med god aptit. Skulle sedan lägga henne nyss och då kom vrålskriket igen och jag började buffa för att lugna men skriket upphörde inte det minsta utan hon skrek som hon höll på att tappa andan. Jag fick åter en osäkerhetskänsla om det var ett överlevnadsskrik på mat igen fast hon fått massor av mat och inte BORDE vara hungrig. Denna gången var hon inte alls hungrig utan skrek när jag erbjöd bröstet. Somnade sedan utmattad på min axel och jag la henne sovandes i sängen där hon ligger och snusar nu.