Jag får alltid höra "va är det nu du har kommit på?", "kan du inte nån gång bara vara som alla andra?", "måste du alltid hitta på en massa sånna där saker?"
Typ.
Jag äter LCHF, för att jag VET att det är det bästa, jag mår så himla bra och jag blir inte tjock. -men det stör folk. "Jag läste om det där i tidningen, du vet att det inte är bra va?", "varför skulle det inte var bra med pasta, vi har ätit pasta i alla tider" och så vidare. Varför måste man försvara sig för hur man äter?
Jag säljer Aloe Vera-produkter från forever, för att dom är så himla bra, att jag till och med vill hjälpa andra att hitta dessa produkter för att dom är så himla bra. "Du vill ju bara tjäna pengar" , "så bra kan dom ju inte vara, nej jag vill inte ens prova"
Jag tar hjälp av Anna Wahlgren för att jag vill ge mina barn den sömn dom behöver och det liv dom är värda. -här vet ni ju hur det låter....
Jag har precis tagit beslutet att inte fortsätta vaccinera mina barn eller mig själv för den delen, och jag är helt övertygad om att det är det rätta. Jag vet inte ens om jag orkar börja berätta detta för folk då det är så jobbigt att hela tiden försvara sig.
VARFÖR måste man inte försvara sitt beteende bara för att man gör som "alla andra"???? Att följa BVC, slv, och allt vad det nu är. VARFÖR är det helt okej att bara lägga hela sitt liv i någon annans händer och inte ta något ansvar själv?
Om mitt barn skulle dö, är det då enklare att hantera om det var någon annans fel än mitt eget??? Om jag kan kräva skadestånd av regeringen och sitta och gråta i tidningen.. Är det egentligen någon skillnad? Nej, för mitt barn är ändå borta!!
Resonemanget som jag senast fått höra är att det känns bättre om barnet får mässlingen även om det är vaccinerat, än om det skulle få det då det inte är vaccinerat. Trots att vaccinet då innehåller en massa skit som gör en ännu mera mottaglig för mässlingen och alla andra sjukdomar.
VAR NÅGONSTANS ÖR DET RESONEMANGET OKEJ?
Eller ännu värre, "nej jag vill inte läsa/höra/se det där (nu gör jag bara som jag blir tillsagd så slipper jag tänka själv)"
Jag är så less på att vara arg på "samhället", att hela tiden försvara mig för vad jag tror är rätt. Samtidigt vill jag ju inte sitta tyst. För alla vi som vet måste ju hjälpas åt så denna värld kan få bli en bättre värld, kanske hinner den inte bli det för oss, men kanske för våra barn, eller deras barn.
Är det någon som är som jag? Jag skulle gärna få kontakt med er.