Vi har bestämt oss för att kura vår 7 månader gamla dotter. Vi har läst Barnaboken, men väntar på att få hem Sova Hela Natten-boken så att vi har den till hands före och under och efter kurandet. Jag har även kollat runt här på forumet och fått jättebra tips och idéer.
Det jag känner mig mest osäker på just nu är hur vi ska få till den dagliga sociala samvaron. Lilla R är med oss i nästan allt vi gör, hushållsarbete och sånt. Problemet är bara att jag och min man inte är speciellt (läs: inte alls) sociala av oss. Vi umgås inte med andra människor annat än undantagsvis. Bortsett från just hushållsarbete i form av städning och matlagning mm, så sitter vi bara vid varsin dator. Helst skulle jag bara vilja läsa böcker varje ledig stund jag har. Jag och min man pratar knappt med varandra
(observera att vi är mycket nöjda själva med våra liv, det är bara nu sedan lilla R kom som det har blivit ett problem) Detta leverne tycker Lilla R är skittrist, förstås 
Kortare stunder kan hon gå med på att sitta bredvid eller nedanför på golvet och dona på med egna grejer. Hon får också trycka på tangenterna och smaka på hörlurarna och annat hon visar intresse för
När jag läser bläddrar hon i sidorna eller smakar på bokens pärmar 
Hon är bra på att leka på egen hand kortare stunder och vi är då noga med att inte störa henne. Men helst vill hon aktivera oss/ vara aktiv med oss. Hon är jättebusig och go' och helt underbart rolig! Men all den där energin får inte tillräckligt sunt utlopp i umgänget med oss vuxna vilket leder till frustration och skrik.Vi har försökt ändra på oss. Hittat på aktiviteter som vi kan ägna oss åt på dagarna. Men nu håller vi på att gå i bitar. Det är ju inte såna vi är! Vi avskyr varenda sekund av låtsasliv. Jag blir så ledsen för Lilla R's skull att hon skulle behöva hamna hos de två tråkigaste föräldrarna på denna jord
När jag läser om andra föräldrar här i forumet så ser jag att det inte är så vanligt med denna typ av "passiva" livsstil och är därför rädd att vi inte kommer att lyckas kura vår dotter eftersom vi brister så fundamentalt vad gäller den sociala gemenskapen. Vi tittar ju inte ens på TV här hemma...
När jag läser Barnaboken tycker jag mig ändå förstå att det inte är meningen att man ska ändra livet helt utifrån barnet utan mest leva på som man brukat fast med barnet delaktigt. Men hur funkar detta då man lever som vi gör?
Är det någon som kan hjälpa mig angående denna undran?
(Och ja, vi är medvetna om att vi inte passar att ha barn - det har vi fått höra - men älskade Lilla R kom till oss ändå
och vi skulle aldrig byta bort henne mot all "frihet" i världen.)Med vänlig hälsning! /B
Nu känns det lite säkrare vad gäller den sociala delaktigheten och jag har inte lika dåligt samvete. 
Hon har er ju hemma, hon har tillgång till er utomordentligt tråkiga värld och får dela den efter bästa förmåga (och den är inte dålig). Det du redovisar av social delaktighet är verkligen inte fy skam. Du skriver som en gud, så jag hoppas du inte koketterar 
utan är uppriktig, och då vil jag bara säga att dåligt samvete ska du INTE ha. Det är inget fel på ert utomordentligt tråkiga liv 
(Och vem gör det, då 
Så skäms inte!
Men med en liten sjumånaders, som inte vet bättre 
