Vår flicka är ca 3 år 5mån och vår pojke är ca 18 mån och jag väntar smått i mitten av maj igen
Nu känns det som om allt har ballat ur totalt. Flickan N har börjat slåss och sparkas mot lillebror, hon rivs och har bitit honom ett par gånger så han har stor märken efteråt. Hon är MYCKET högljudd (stavning) och kan ALDRIG vara tyst. Det tjattras från morgon till kväll och det är mycket pipande och gnällande från hennes sida. Ofta kommer det rena skrik från absolut ingenstans och det verkar som om hon måste väsnas hela tiden.
Jag har inte läst om tråringen på ett tag i barnaboken, men ska göra det ikväll och kolla upp ang koncentration. Hon kan inte fokusera eller koncentrera sig på något i mer än 10 sek och vi säger om och om igen vad som är acceptabelt och inte. Detta gäller ex -vi hoppar inte i soffan (har ett glasbord till soffan och vill inte att hon ska fara in i det), -vi slänger inte iväg saker utan vi lägger ner dem, -vi springer inte som galningar i tv-rummet det gör vi på rummet eller lillebrors rum eller lekrummet eller ute. Vi har inte stoppat henne när hon varit mindre med en massa nej eller förbud. Ingen i vårt umgänge har låtit sina barn "hållas" så som vi har gjort (läs jag). Jag har visat och visat och visat i det oändliga känns det som, men det verkar som om det inte går in.
Hon är fruktansvärt snubblig och klumpig och har alltid varit och det är även så att omgivningen reagerar på hennes balans (eller rättare sagt brist på den). Detta gör att vi måste försöka hålla henne någorlunda i schack (det låter helt sjukt när man skriver det,men missförstå mig rätt) Ett par gånger har det gått riktigt illa när hon slagit sig. Hon känns helt okontrollerbar och är mycket hypad. Bestämde ikväll att det bara kommer att blir mycket nyttig mat framöver och inga ex. mariekex eller liknande under veckorna utan endast lite lördagsgodis och en glass på fredagen. Som det är nu har de fått någon glass under vecken något kex per dag och kanske kaka någon gång i veckan. Lördagsgodis har vi varit hårda med och det ska så förbli. Vatten har vi övergått till med vi maten.
En annan fråga jag har är hur jag ska få henne till att inte ta sönder saker hela tiden. Allt ska pillas på och tas sönder. Dukar av plast jag har vid tv:n står hon och drar sönder, knappar på elartiklar ska tas bort, hon biter fortfarande på allt (trappräcken, husgeråd, leksaker, tyger, soffan, sig själv etc), leksaker står hon på tills de går sönder, etiketter pillas bort, skyddet vid diskmaskinen har pillats bort så att bänkskivan har svällt, färg skrapas bort från lister, dörrar, trappräcken etc. You name it och hon har tagit sönder det. 1 till 3 saker per dag tas sönder som antingen kastas eller lagas eller läggs undan. Nu har jag börjat lägga undan det direkt med hänvisning om att hon får tillbaka saken när hon är större och kan vara rädd om den.
Detta och gapandet är det som fullkomligt driver mig och min sambo till vansinne. Jag VEEEEEEET att det inte hjälper att gapa och att blir irriterad, men jag står nu still och kommer inte vidare. NÅgon gång MÅSTE man väl kunna sätta gränser så att barnet kan vistas i möblerade rum... Eller????
Nu över till vår son T. Han är och har alltid varit väldigt missnöjd och skrikig. Nu är det sju resor värre och han får några fruktansvärda raseriutbrott. Det är när något inte går som han vill eller när något fastnar och han inte får loss det. Han vägrar säga några ord ävenom en del har kommit så jag vet att han kan, men han vägrar använda dem. Detta gör att han hela dagarna går omkring och säger öh öh öh öh öh öh öh öh i all oändlighet. Gör det ganska så svårt att förstå vad han menar och då skriker han i högan sky, slänger sig på golvet, piskas och blir helt hysterisk. Jag har försökt allt från avledning, till att får lugna sig själv, sängdumpning och att jag ska trösta honom....... vad gör ajg för fel??????? Han tar självklart efter storasyster i allt hon gör och härmar därför hennes beteende dagarna i ända, vilket gör att jag konstant avleder, stoppar och tröstar efter bråk, kiv och försökare minska ljudnivån i huset.
Den sociala delaktigheten består i att hjälpa till med maten, duka, plocka ur diskmaskinen och tvättmaskinen, räcka kläder när jag viker, de dammsugerm torkar bord och golv. De diskar sina flaskor och hjälper till att plocka iordning sina leksaker. Lillebror har ensamlek i 45min-1 tim på morgonen och då tittar storasyster på barnprogram (det går bra och hon är lugn så länge jag inte är där
Pappan säger nej hela tiden och det är jättesvårt för mig att få honom att förstå vikten av att inte säga nej. Problemet uppstår ju också då flickan behöver tillsägelser men sonen är för liten.
Jag står verkligen helt rådvill och känner att jag tappat greppet totalt detta gör mig också rädd för hur jag ska klara allt när trean kommer och det har faktiskt gått så långt att jag ångrat barn nummer tre.... smart va.
Det känns nästan som om jag skulle skrivit på klagomuren istället och detta känns bara som ett klagoinlägg och jag ser hur illa det ser ut när det kommer på pränt. Det är faktiskt asjobbigt med livet just nu och jag vet inte hur jag ska tackla detta längre. Snälla hjälp en helt slutkörd mamma att komma tillrätta med mina barn.
mvh Rebecca