Fjärde natten och solfjäderfråga

[duggan]

Hejsan!

Du skriver att hon är rädd för sin säng, men det är DINA tankar du projicerar på henne, så sluta upp med det! Sängen är ingen farlig plats att vara på och det ska du genom handling visa är sant! Så bort med tycka synd om och bort med stackar liten!

Här ska skrattas så ungen kiknar, mamma ska med stort självförtroende lägga damen och göra ett ordentligt tillrättaläggande och RAMSA ut med massor av attityd. När du har säkrat henne så ska du springa iväg till dom 18 andra korna och 7 ungarna. Låt henne vara, ge henne den tilliten, och framför allt spring inte där i tid och otid och "visa" att sängen är en farlig plats så mamma behöver komma in och ge henne fysiskt beskydd. Genom ramsan ska du förmedla lugn, trygghet och säkerhet!

Läs denna: http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5252

Lycka till!

//Malin

[Tovaliten]

Hej Malin! ...och ni andra!

Nja... jag skulle inte påstå att hon börjar gråta så fort hon hamnar i sängen har med våra rädslor att göra... Hon har aldrig gråtit vid läggningar på det här viset tidigare. De senaste två månaderna har hon somnat lätt och snabbt (med napp, buff och ramsa) så vi hade liksom inga rädslor kring sängen när vi började, vi hade inte ens en tanke på att det kunde ske, liksom...


Kvällsläggningen idag blev också jobbig. Hon grät och skrek hysteriskt i 15 minuter tills pappa gick in, gav solfjäder och ramsade ut. Hon hulkade då i 10 minuter till innan hon somnade själv...

Är alltså enda sättet att låta henne skrika?

(= backa och gå och ta hand om kor och andra barn...) JAG tycker att det är grymt jobbigt och det tror jag att Tova också tycker. Det låter på hennes skrik som om hon känner sig fullkomligt övergiven, orolig och förtvivlad...

Jag är fortfarande besluten om att fortsätta driva igenom kuren. Men just nu känns det extremt jobbigt att backa från den förtvivlade gråten...

[duggan]

Hejsan!

Läste du länken jag skickade? För attityden är A och O, och när den börjar vackla så känner såklar lilla gumman det, läs på igen och odla attityd. Tycker du att det är KRIS och hon behöver en SF så avgör du det, men kom ihåg att lyssna med öron och inte för mycket med Kom ihåg att du kan inte sova åt henne men du kan ge henne dom bästa förutsättningarna!

Styrke kramar från Malin

[Gäst]

Hej Tovaliten!

Nej, jag skulle faktiskt inte låtit henne skrika så. Det är ju inte meningen! Meningen är ju att verktygen ska ta och räcker det inte med ramsan och husljud så hade jag gjort mer....för att sedan backa igen. Nu kanske jag blir ordentligt åthutad av dom diplomerade... 8) men inte sjutton ska barnet skrika hysteriskt i 15 minuter???

Fast jag vill också säga att ledsna läggningar kan bestå ett bra tag. Och kan komma tillbaka i perioder också. Det tog oss flera veckor innan läggningarna blev utan gråt och frågor. Vi jobbade på, med alla verktyg (absolut mest ramsan och husljud, men även buff vid riktig kris) och till slut trillade poletten ner. Flera månader av inte-ett-pip-vid-läggning följde. Nu gråts det endel igen här och jag är ganska övertygad om att det är 8-månadersångesten som spökar. Även dagtid är det väldigt nära till tårarna och hon kryper efter mig och vill helst vara i knäet hela tiden . Så vi jobbar extra mycket med delaktighet, skratt och är extra tydlig med besked och trygga ljud vid läggning.

Jag tror inte hon är rädd för sängen, däremot tror jag inte hon har fått svar på sina frågor ännu. Hon är förmodligen mitt uppe i 8-månadersångesten och behöver verkligen betryggande svar: att allt är som det ska, att hon kan sova så gott. Kanske t o m lite EXTRA svar just för att hon är i den åldern. Men det är mina personliga reflektioner.

Men viktigast av allt - ge inte upp nu och tappa inte modet. Se framåt! Det kommer INTE vara så här för evigt!

Kram!

[Gäst]

Hej igen!

Såg inte att du fått svar av Duggan innan jag skickade mitt meddelande. Håller med till 100% om Attityden och att lyssna med icke-hjärtat .

Ville bara säga det...

[Tovaliten]

Tack igen, Malin och Trinis!

Ja. Jag läste länken. Igen. Mia hänvisade också till den och jag har läst den flera gånger tidigare...

Nu när vi båda är hemma hjälps vi åt med attityden i ramsorna. Om någon av oss låter osäker säger den andra till! "Trygghet", "Högre". Vi samlar kraft i skrattet och det hjälper ju också oss att inte oroa oss. Vi fortsätter förstås jobba på det!

Tack Trinis också!

Nej, jag kan inte tänka mig att meningen är hysterisk bebis i 15 minuter... Men det är ju de råd vi fått, snyft! Då känns det ju som femminutersmetoden. Men, av de diplomerade får man aldrig ett rakt svar på den frågan (Förlåt -men så är det ju)... Så jag tror att de menar att man ska "ta" så mycket gråt som klarar själv, liksom... Eller? kan någon diplomerad ge ett rakt svar?

[Kalaskakan]

Hej igen Tovaliten!

Jag tänkte skriva en graj ang. napp igår men gjorde inte det, så jag gör det idag eftersom jag tycker mig se än tydligare ett eventuellt samband.

Nappen har (kanske) varit hennes tyrgghet, hennes "snutte" så att säga. Nu när DEN är borta så vet hon inte hur hon skall göra. Lite som "Vart tog min lilla trygga grej vägen?"

Det skulle isf förklara varför det tar längre tid för henne att somna nu, utan napp än vad det gjorde med napp.

När Klimp hade napp så tog den honom 3 minuter MAX att somna. Vi la honom framstupa sidoläge, in med nappen och *Bzzzz* DÄR somnade han. När nappen rykte Natt nr2 här blev han alldeles alldeles ALLDELES (äsch du fattar *s*) vilsen.

Pepp i massor, jag önskar er all lycka till. Visa henne att hon inte behöver det dära eländet till napp och att hon kan somna och sova tryggt ändå

Kram!

[Tovaliten]

Hon är hysterisk också om man lyssnar med icke-hjärtat. Tyvärr.

[TorpSara]

Hej! Det GÅR ju inte att ge ett så enkelt svar på hur länge man ska vänta och hur mycket man ska backa. Det är ju bland annat det som skiljer SHN från 5mm.

Men jag funderar på hur ni har det med åtta-månadersångest? Edvard har varit en trygg sovare som somnat utan ett knyst sen han var omkring 3 månader. Men i samband med att han gled in i åttamånadersångesten så blev det skakigt ett tag på alla läggningar, dag som kväll, och den gråten var nog så nära hysterisk som vi har hört här hemma. Han stor upp, skrek och hoppade i affekt. Tårarna sprutade. Vad som var tydligt då var att det började om så fort vi lämnade rummet, på samma sekund. Vilket var helt nytt.

Vi löste knuten med hög och överröstande musik. Då fick han ro, lite tror jag för att han ju hörde att han inte hördes...

Så vad jag vill säga är att det mycket väl kan vara den bekanta livskrisen, snarare än rädsla för sängen.

[Gäst]

Det är det jag vill säga. ÄR bebisen hysterisk så kan man ju inte backa! Skäll gärna på mig ni som tycker annorlunda, men JAG hade gått in och solfjädrat eller t o m buffat i det här läget. När inte ramsan tar måste man väl ändå jobba mer med de andra verktygen för att stegvis låta ramsan ta över. Eller?

Jag tänker såhär: I början av kuren ägnar man sig övervägande åt buffning och solfjäder för att lugna och bereda plats för ramsan. Med tiden drar men ner på buffreglaget och upp på ramsreglaget...för att så småningom vara nere på 0 buff och 100 ramsa. Men hur lång tid tar det att komma dit? Förmodligen olika länge för olika bebisar. Och olika beroende på de svar man gett förut, om napp fanns, vilken ålder bebisen är i osv.... SHN-kuren är ju en process och med nödvändighet MÅSTE bebis ta emot ramsan innan man kan backa helt ifrån buff och solfjäder.

Fick hon förresten någon bekräftelseramsa ikväll?

Har du läst Cissis tråd? Den handlar också om ledsna läggningar och hur hon var tvungen att backa bandet. Jättebra läsning!

Snälla, förlåt om våra olika inlägg förvirrar. Men det är ju så det är... vi har inte med några maskiner att göra och det finns inte EN sanning om hur man gör i en enskild situation.

Kram

[Gäst]

Åh, nu blev det som om jag svarade på TorpSaras inlägg. Men jag skrev liksom direkt på Tovalitens korta mening om hysteri, innan jag sett TorpSaras inlägg.

Men ja, TorpSara! Helt rätt! Vi är jättemycket där nu och MUSIK på hög volym är en riktig räddare.

[miar70]

Hej Tovaliten!

Vill inte att du ska tro att jag bara struntat i att svara dig, idag har jag och sambon ägnat oss åt stora julshoppingen och har precis kommit hem! Men du har fått SÅÅÅ bra hjälp här ändå, jag är säker på att det kommer att gå vägen det här!

Och jag upprepar det som tidigare sagts i tråden - alla barn är unika, en delköper konceptet rätt av och somnar utan ett pip från kväll två, en del gör det inte
Det är DU som är där, och det är DU som måste avgöra vad som ska göras och när! Det finns inga regler för det, du måste helt enkelt (nåja...) lära dig det själv...
Det viktiga är att man hela tiden höjer ribban lite, precis som alltid när man ska lära sig göra något! Man slutar buffa, man avvaktar lite längre, man ger mer förtroende för barnet!
Ibland vore det enklare om vi som försöker hjälpa kunde säga:
"gå in var femte minut, och gå ut igen, och gör om det tills barnet somnat"
som 5mm förespråkar, men meningen med shn är att man ska skapa en dialog med barnet, att lära det somna själv, inte lämna barnet med sina frågor och gå!

Sen är det så att daglurarna brukar krångla ett tag, men inte nätterna!
Och LEDSEN gråt ska stoppas!!!
Arg gråt tar du inget för, men när hon är ledsen ska du bryta!
Stå där och solfjädra henne lugn, och vänta verkligen tills hon ÄR lugn, då går du ut! Och upprepa om gråten blir ledsen igen!

Hmmm, nu har jag svamlat på jag med, hade inte tänkt det då du har fått så fina svar!

Hoppas natten blir fin i alla fall

Kram Mia

[Tovaliten]

Hej, alla fantastiska hjälpare!

Ja, hon fick bekräftelseramsa också igår kväll. Och ja, det är säkert (förhoppningsvis) åttamånadersångesten, samt att de första små gaddarna såg dagens ljus vid läggning igår, samt förkylning...

Men, just nu känner jag mig så ledsen, trots att hon sov hela natten inatt också (vaknade06.45)...

Jag förstår förstås allt ni skriver med hjärnan. Självklart går det inte att ge några enkla svar, det är ju det som gör SHN unikt och självklart måste man bedöma från fall till fall. Men hjärtat känner sig uppgivet...

Tova ser trött ut med svarta ringar under ögonen och är griningare, gnällingare och klängigare än någonsin tidigare. Det känns nästan som om vi "förstört" henne genom att låta henne skrika. Och så gjorde vi det utan nytta. Jag tar så gärna tillbaka mina uppvak på nätterna, bara jag får tillbaka mitt trygga´, lyckliga barn. Snyft!

Förlåt! Jag ska verkligen rycka upp mig. Jag måste. Pappa och jag måste ta ett beslut om hur vi ska göra nästa gång för 9.30, då hon ska sova sin fm-lur.

Jag återkommer så fort jag orkar.

Förlåt och tack en gång till!

[TorpSara]

Inga förlåt till oss! Det är ju inte för VÅR skull du kurar.

Hur är det med skrattet till godnattet? TIO minuter gapskratt, (minst!) vid varje läggning nu när det är så ledset. Lägg mycket och ännu mer energi på det. Det brukar ge sagolik effekt på ett par dygns sikt.

[Gäst]

Nej, kära goa Tovaliten! Absolut inte be om förlåtelse här! Det ÄR jättejobbigt med ledsen bebis. Det går liksom rakt in i en och stannar där...

Men hör du! Dra inte för stora växlar på det här. Åttamåndersångesten är inte kul. Hon hade förmodligen varit gnällig och klängig och mörk under ögonen även utan kuren. Inte har ni förstört henne! Bort med dom tankarna nu och bums och omedelbart!

Mycket tjo och tjim idag! Mycket ute och massa intressant! Mycket skratt och bus och gos. Och så tycker då JAG att du ska använda buff vid behov. Mycket mycket hellre buffträsk som man kan backa ifrån än hysterisk bebis och ledsen och uppgiven mamma som kanske ger upp. Men jag betonar att det är MIN högst personliga åsikt. Det verkar som buff är själv efter några dagars kur...

Upp med hakan nu Tovaliten! Ni fixar det här. Det kanske tar lite längre tid för lilla Tova men det kommer lösa sig!

Stor varm styrkekram!